Rättsosäkerheten i migrationsmål

Asylrätt är ett av de mest komplicerade rättsområdena inom humanjuridiken då det rör sig om framåtsyftande bedömningar (vad riskerar en person vid ett återvändande till hemlandet?) och livsavgörande beslut. Därtill är asylsökande extremt utsatta då de ofta är traumatiserade av vad de har upplevt i hemlandet och på sin flyktväg, saknar kunskap om Sverige samt i det svenska språket och har inte något socialt nätverk här. Många av de asylsökande som kommit de senaste åren har dessutom varit barn utan vårdnadshavare, så kallade ensamkommande.

Detta ställer mycket höga krav på de personer som hanterar migrationsärenden så att rättssäkerheten upprätthålls. Tyvärr kan jag konstatera att det finns en mängd brister vad gäller rättssäkerheten i just migrationsmål.

Uppdrag som offentligt biträde i migrationsmål har låg status, framför allt på grund av att man inte får betalt för allt det arbete man måste lägga ner i ärendet. Detta innebär att det inte alltid är de bäst lämpade som arbetar med migrationsmål. Jag har alltför många gånger fått höra av klienter, som fått ett slutligt avslag på sin asylansökan, att de aldrig fått träffa sitt offentliga biträde innan asylutredningen eller aldrig har fått veta vad som utgör skäl för uppehållstillstånd i Sverige, vilket är oerhört allvarligt.

Dessvärre finns det även brister hos många av handläggarna/beslutsfattarna på Migrationsverket, som exempelvis inte har fått gedigen kunskap i hur man utreder en tortyrskadad asylsökande. Istället för att ordentligt utreda en person som berättar att denne torterats, så avslår Migrationsverket asylansökan på grund av att den sökande varit vag, detaljfattig och motstridig i sin berättelse och därför inte har gjort sitt behov av skydd sannolikt. Den som är insatt i hur en person som torterats är påverkad av sina skador vet att denne just har svårt att berätta detaljerat om vad de varit med om och kan vara detaljfattig samt motstridig på grund av hen lider av exempelvis posttraumatiskt stressyndrom.

Frågan om de allvarliga bristerna i åldersbedömningarna av ensamkommande unga har debatterats flitigt i media och nämns bara här som ett mycket allvarligt rättssäkerhetsproblem, eftersom den asylsökandes ålder är helt avgörande för dennes möjlighet till att få uppehållstillstånd i Sverige.

På grund av krav att hålla kostnaderna nere i migrationsmål anlitar Migrationsverket inte de mest kvalificerade tolkarna, vilket man alltid gör i allmän domstol i exempelvis brottmål. Istället anlitar Migrationsverket tolkar som har mindre utbildning eller ingen utbildning alls och på så sätt är billigare. Detta är ett stort problem utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv, då det är den asylsökandes muntliga berättelse som hela ärendet bygger på.

Hos migrationsdomstolarna är rättssäkerhetsbrister att den asylsökande i allt större utsträckning nekas muntlig förhandling (vilket man normalt sett har rätt till om trovärdigheten ifrågasätts) och/eller att dennes begäran om att få höra vittnen avslås – allt detta för att hålla kostnaderna nere. En sak som är säker är att det är betydligt svårare att övertyga en domstol i skrift än om en asylsökande eller ett vittne får höras muntligen i domstol.

Ytterligare ett stort rättssäkerhetsproblem i migrationsmål är att – förutom att lagstiftningen är komplicerad och involverar internationell rätt – så antas just nu en stor mängd tillfälliga lagar på grund av att migration är en av det största valfrågorna. Många av dessa lagar kommer till hastigt och får ofta hård kritik från tunga remissinstanser – kritik som bortses ifrån.

De senaste veckorna har vi kunnat se vilka allvarliga konsekvenser detta får för de som lagarna avser att omfatta. Den 1 juli 2018 trädde den så kallade nya gymnasielagen i kraft, som ska ge ensamkommande unga en chans att stanna i Sverige. Bara ett par dagar senare underkände migrationsdomstolen i Malmö lagen och i förra veckan gjorde migrationsdomstolen i Stockholm detsamma. I båda fallen bedömde domstolarna att lagen anses strida mot överordnade lagar och därför inte går att tillämpa. Plötsligt är det helt oklart om de 9 000 unga, som haft att räkna med att beviljas uppehållstillstånd, kommer att få tillstånd enligt nya gymnasielagen. Nu lever dessa unga i total ovisshet i avvaktan på vad Migrationsöverdomstolen ska komma fram till i frågan.

Från mitt perspektiv som advokat är detta höjden av rättsosäkerhet i migrationsmål och det är mycket svårt att se sina klienter kastas mellan hopp och förtvivlan på grund härav. Alla vi som arbetar med migrationsrätt har ett stort och gemensamt ansvar för att upprätthålla rättssäkerheten i dessa livsviktiga mål.

 

Anna Massarsch
Advokat