Som mamma eller pappa \u00e4r man visserligen skyldig att tillgodose barnets behov av sina b\u00e5da f\u00f6r\u00e4ldrar men samtidigt finns en skyldighet att skydda sitt barn fr\u00e5n att skadas – b\u00e5de fysiskt och psykiskt. Om barnet far illa hos en f\u00f6r\u00e4lder s\u00e5 \u00e4r den f\u00f6r\u00e4ldern ol\u00e4mplig att ha hand om barnet.<\/p>\n
I de allra flesta fall \u00e4r det inte s\u00e5 svartvitt. Den f\u00f6r\u00e4lder som barnet inte vill till \u00e4r oftast inte s\u00e5 uppenbart ol\u00e4mplig s\u00e5som vid fall av exempelvis missbruk eller misshandel. Men viljan hos barnet- eller snarare motviljan- kan \u00e4ndock vara s\u00e5 stark att det varje g\u00e5ng n\u00e4r det \u00e4r dags f\u00f6r ett umg\u00e4nge uppst\u00e5r gr\u00e5t, br\u00e5k och utbrott.\u00a0 Som f\u00f6r\u00e4lder \u00e4r en \u00f6verl\u00e4mning under s\u00e5dana f\u00f6rh\u00e5llanden uppslitande och sv\u00e5r. Hur tvingar man ett barn som gr\u00e5ter och g\u00f6mmer sig inf\u00f6r \u00f6verl\u00e4mningar? Om barnet dessutom \u00e4r en ton\u00e5ring \u00e4r det kanske om\u00f6jligt att \u00f6verl\u00e4mna barnet.<\/p>\n
D\u00e4rmed uppst\u00e5r fr\u00e5gan – \u00e4r det verkligen f\u00f6renligt med barnets b\u00e4sta att tvinga det till ett umg\u00e4nge- mot deras egen vilja? Den f\u00f6r\u00e4lder som barnet inte vill till h\u00e4vdar vanligen – ibland med goda grunder- att barnets ovilja beror p\u00e5 den andre f\u00f6r\u00e4ldern. Det f\u00f6rekommer att barn dras in i f\u00f6r\u00e4ldrarnas konflikt och p\u00e5verkas av en f\u00f6r\u00e4lders negativa bild av den andre, s\u00e5 till den grad att barnet inte vill tr\u00e4ffa den f\u00f6r\u00e4ldern. Men, det finns ocks\u00e5 f\u00f6r\u00e4ldrar som g\u00f6r allt i sin makt f\u00f6r att uppmuntra och motivera barnet inf\u00f6r umg\u00e4ngen – utan resultat. Eller ibland med resultatet att barnet g\u00e5r med p\u00e5 ett umg\u00e4nge f\u00f6r att vara f\u00f6r\u00e4ldern till lags, trots att de inte k\u00e4nner sig trygga och m\u00e5r bra av det.<\/p>\n
Oavsett anledningen till motviljan s\u00e5 kan man fr\u00e5ga sig om den g\u00f6r n\u00e5gon skillnad i bed\u00f6mningen om vi ska ut\u00f6va tv\u00e5ng gentemot barnet?<\/p>\n
\u00c5 ena sidan kan det anses spela en roll. Det kan vara till barnets b\u00e4sta att tvingas till ett umg\u00e4nge i de fall d\u00e4r barnets ovilja grundar sig i en felaktig p\u00e5verkan fr\u00e5n en f\u00f6r\u00e4lder. Barnet f\u00e5r p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt en m\u00f6jlighet att bilda sig en egen uppfattning om f\u00f6r\u00e4ldern och f\u00e5r f\u00f6rhoppningsvis d\u00e4refter en mer positiv bild vilket i sin tur p\u00e5verkar viljan till umg\u00e4nge.<\/p>\n
\u00c5 andra sidan kan anledningen till motviljan anses utg\u00f6ra en mindre betydelse. Utifr\u00e5n barnets perspektiv kan motviljan vara lika stark och verklig oavsett grunden till den. R\u00e4dslan \u00e4r lika stark och otryggheten lika k\u00e4nnbar. Att tvinga ett barn med en s\u00e5dan motvilja, r\u00e4dsla och k\u00e4nsla av otrygghet kan d\u00e4rmed vara i strid med barnets b\u00e4sta.<\/p>\n
Balansg\u00e5ngen i dessa \u00e4renden \u00e4r sv\u00e5r och en bed\u00f6mning m\u00e5ste g\u00f6ras i varje enskilt fall. Det finns inget generellt svar p\u00e5 fr\u00e5gan vart gr\u00e4nsen f\u00f6r barnets b\u00e4sta g\u00e5r. Ibland \u00e4r det att tvinga barnet, ibland \u00e4r det att inte tvinga det. Hur mycket h\u00e4nsyn som skall tas till barnets egen vilja styrs givetvis av dess \u00e5lder och mognad.<\/p>\n
Oavsett vad man kommer fram till i bed\u00f6mningen om vad som \u00e4r till barnets b\u00e4sta s\u00e5 b\u00f6r v\u00e4gen till \u00e4ndring i barnets inst\u00e4llning inte i f\u00f6rsta hand vara att ut\u00f6va tv\u00e5ng. Ist\u00e4llet m\u00e5ste fokus ligga p\u00e5 f\u00f6r\u00e4ldrarna. Det \u00e4r hos f\u00f6r\u00e4ldrarna som ansvaret ligger.<\/p>\n
F\u00f6r\u00e4ldrarna har en skyldighet att se till att barnet under alla f\u00f6rh\u00e5llanden h\u00e5lls utanf\u00f6r deras konflikt, oavsett hur djupg\u00e5ende den \u00e4r och orsaken till den. Det \u00e4r h\u00f6gst beklagligt n\u00e4r barn hamnar mitt i en dragkamp och anv\u00e4nds som slagtr\u00e4n i f\u00f6r\u00e4ldrarnas tvist. Det \u00e4r f\u00f6r\u00e4ldrarnas ansvar att se till att detta inte h\u00e4nder. Jag \u00e4r \u00f6vertygad om att f\u00f6r\u00e4ldrar som hanterar sin egen separation och konflikt p\u00e5 ett ansvarsfullt s\u00e4tt mycket s\u00e4llan kommer att m\u00f6tas av ett barn som v\u00e4grar tr\u00e4ffa den ena f\u00f6r\u00e4ldern.<\/p>\n
Med detta sagt menar jag inte att det \u00e4r l\u00e4tt att g\u00f6ra r\u00e4tt. Det \u00e4r m\u00e4nskligt att handla felaktigt i sv\u00e5ra situationer. En konflikt kan ta fram de s\u00e4msta sidorna hos oss. Man kan d\u00e5 beh\u00f6va hj\u00e4lp utifr\u00e5n f\u00f6r att b\u00e4ttre hantera konflikten p\u00e5 ett s\u00e4tt som inte drabbar barnen. Har f\u00f6r\u00e4ldrarna tagit tvisten till domstol s\u00e5 finns det olika s\u00e4tt att hantera konflikten och f\u00f6rhoppningsvis l\u00f6sa den. Samarbetssamtal och medling \u00e4r tv\u00e5 exempel. Sedan en tid tillbaka erbjuder ocks\u00e5 vissa domstolar en ny modell – ”Konflikt och f\u00f6rsoning”. Det \u00e4r ett samarbete mellan domstolen och familjer\u00e4tten och inneb\u00e4r ett st\u00f6rre fokus p\u00e5 att l\u00f6sa f\u00f6r\u00e4ldrarnas konflikt i syfte att uppn\u00e5 en varaktig l\u00f6sning f\u00f6r barnet. Med denna modell arbetar man aktivt f\u00f6r att st\u00e4rka barnperspektivet och minska risken f\u00f6r att barnet far illa av konflikten.<\/p>\n
Om f\u00f6r\u00e4ldrarna, med eller utan utomst\u00e5ende hj\u00e4lp, lyckas l\u00f6sa sin konflikt eller \u00e5tminstone hantera den p\u00e5 ett s\u00e4tt som inte drabbar barnet – s\u00e5 tror jag att resultatet blir ett mer harmoniskt barn som k\u00e4nner att det faktiskt \u00e4r okej att tycka om och vilja tr\u00e4ffa sina b\u00e5da f\u00f6r\u00e4ldrar. Detta skapar i sin tur goda f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r att undg\u00e5 den sv\u00e5ra situation som det inneb\u00e4r att tvinga ett gr\u00e5tande barn till umg\u00e4nge eller att vara den f\u00f6r\u00e4lder som inte alls har en relation till sitt barn.<\/p>\n
Isabella Kim En vanlig fr\u00e5ga vi st\u00f6ter p\u00e5 i v\u00e5rt arbete \u00e4r vad en f\u00f6r\u00e4lder kan g\u00f6ra n\u00e4r deras barn s\u00e4ger att de inte vill g\u00e5 till den andre f\u00f6r\u00e4ldern. Om det \u00e4r uppenbart att barnet far illa hos en f\u00f6r\u00e4lder r\u00e5der det inga tvivel.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[21],"tags":[],"class_list":["post-3679","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-blogg"],"acf":[],"yoast_head":"\n
\nJurist<\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"