Joakim Lyckman

Advokatens roll

För er som inte arbetar som advokater kan jag berätta att något av det första man lär sig i detta yrke är att sätta sin klient främst, att vara lojal mot sin klient samt att inte bryta sin tystnadsplikt. Klienten ska kunna lita på att det som sägs mellan honom/henne och mig stannar där. Det finns visserligen några undantag till denna regel såsom att vi exempelvis inte får ljuga, men lojalitets- och tystnadsplikten är två fundamentala grundpelare i vårt yrkesutövande.

Vi agerar som ombud för våra klienter och ska på bästa möjliga sätt föra fram deras åsikter när de såsom part i målet ska utveckla sin talan.

Vi ger naturligtvis våra klienter råd om hur deras åsikter ska föras fram för att nå framgång men det är i slutändan alltid klienten själv som har sista ordet. Vilka råd vi ger våra klienter är naturligtvis sekretessbelagt. Det skulle således kunna vara så att vi givit vår klient rådet att inte överklaga ett beslut men att klienten ändå bestämmer sig för att han/hon vill överklaga. I denna situation är vår roll att på bästa sätt företräda klienten i överklagandet. Vi får, med hänsyn till tystnads- och lojalitetsplikten, inte berätta för någon om vilka diskussioner vi fört enskilt med vår klient i förtroende.

Inte sällan händer det att motparten reagerar känslomässigt och låter sin frustration och ilska gå ut över oss advokater som ombud och börjar se även oss som parter i målet.

Även i våra roller som boutredningsmän och bodelningsförrättare, där vi utsetts av tingsrätten till att neutralt försöka lösa en dispyt mellan tvistande parter, händer det att väldigt mycket energi används till att misskreditera oss såsom domstolens förlängda arm.

Jag kan förstå att det för en part i ett ärende kan vara svårt att hålla isär vem de har en dispyt med men i den roll vi har försöker vi gärna förklara och förtydliga om något är oklart. Det är viktigt att ärendet kan bedrivas så konstruktivt som möjligt så att arbetet inte blir lidande av ovidkommande frågor.

I vår roll som advokater arbetar vi för att hantera konflikter och förhålla oss till dem på ett professionellt sätt. Därmed inte sagt att det alltid är lätt om parterna inte vill ta till sig vilken uppgift och roll vi har som advokater.

Joakim Lyckman
Advokat

Kvinna sitter vid dator

Barns bästa i parallella processer

Den 25 oktober höll Mia och Anna HW ett föredrag på advokatdagarna som årligen arrangeras av Sveriges advokatsamfund. Ämnet för föredraget var barnets bästa i parallella processer. Föredraget var välbesökt och lyfte många viktiga frågor som behöver uppmärksammas.

Barnets bästa lägger grunden för alla processer där barn är inblandade men det är ofta svårt att avgöra vad som faktiskt är barnets bästa. Barn har rätt till en nära och god relation till båda sina föräldrar. De har också en absolut rätt att inte utsättas för kränkningar och våld. Ibland är dessa intressen motstående och går inte att förena.

I parallella processer är barn extra utsatta då det exempelvis pågår en vårdnadstvist samtidigt som det pågår ett brottmål. Det kan handla om fall där en förälder är misstänkt för brott mot barnet eller den andre föräldern samtidigt som det pågår ett mål om vårdnad och umgänge om barnet. Med anledning av detta lyftes under föredraget hur vi som ombud bäst kan tillvarata klientens intressen i båda processerna.

Ett ombud har advokatetiken att förhålla sig till vilket gör att hänsyn bl.a. måste tas till vilka uppdrag som kan utföras parallellt. Ombudet kan exempelvis inte företräda en förälder i ett vårdnadsmål och samtidigt vara målsägandebiträde för barnet eftersom det föreligger en beaktansvärd risk för intressekonflikt. Ombudet kan inte heller vara målsägandebiträde för en förälder och samtidigt vara särskild företrädare för barnen i ett brottsärende mot den andre föräldern.

Under föredraget diskuterades också hur man ser på umgänge i fall då det pågår parallella processer. När kan och bör domstolen förordna om umgänge utan umgängesstöd, med umgängesstöd och när bör umgänge helt nekas? I vilka fall kan umgänget vara fritt och när blir det bäst för barnet med annan kontakt som tex. per brev eller telefon?

Återigen handlar det om en avvägning mellan barnets intressen, en nära och god kontakt med båda sina föräldrar kontra de risker som är förknippade med en sådan kontakt. När det kommer till umgänge med umgängesstöd ska sådant endast förordnas om det inom en överskådlig framtid kan ske umgänge utan umgängesstöd.

Om den ena föräldern eller barnet har skyddade personuppgifter finns i domstolspraxis exempel både på fall där domstolen beslutat om umgänge såväl som fall där det beslutats om inget umgänge alls. Även här blir det tydligt att intresseavvägningen oftast inte är helt enkel. I de fall som handlade om skyddade uppgifter tog domstolen hänsyn till risken för nya brott, risken för att barnet försäger sig, risken för att boendet röjs, om det finns möjlighet till annan typ av kontakt och i slutändan gjordes en avvägning mellan skyddsbehov och umgänge.

De parallella processerna är inte ovanliga och aktualiserar svåra men viktiga överväganden. Det är många olika instanser som ska ta till vara barnets bästa i dessa processer exempelvis polis, socialtjänst, ombud och domstol. Det är viktigt att alla dessa svåra överväganden inte utmynnar i nackdelar för barnen. I många fall där det pågår parallella processer ses en tendens i domstolarnas praxis till vad som närmast kan liknas vid ett moment 22. Domstolen har vid flera tillfällen uttalat att uppgifter ”bör beaktas med försiktighet eftersom det pågår en parallell process”. Att så sker i både vårdnads- och brottmål drabbar i slutändan barnen vars uppgifter och verklighet inte beaktas.

Ett viktigt steg i rätt riktning för barnens rätt och som också lyftes under föredraget är det direktiv som uppdrar åt en särskild utredare att med utgångspunkt i barnets rätt att skyddas från våld och andra brottsliga handlingar ska överväga ett utökat straffrättsligt skydd för de barn som bevittnar brott som begås av och mot närstående. Detta uppdrag ska redovisas senast den 14 juni 2019. Barn har i de fall som beskrivs redan nu en rätt till brottsskadeersättning men i och med detta ska alltså övervägas om det också bör finnas ett straffrättsligt skydd för barn i dessa fall.

En slutsats som kan dras är vikten av att bedöma det individuella barnets bästa och inte generalisera. Barnets bästa är inte bara ett inrutat, enkelt begrepp som kan tillämpas på rutin utan barnets bästa är något mer komplicerat som kräver noga överväganden i varje enskilt fall. Det är inte heller endast utgången i de parallella processerna som ska överensstämma med barnets bästa utan det är viktigt att hela processernas gång sker utifrån barnets bästa.

Amanda Elestedt

Alexandra Lyckman

Barns mående när föräldrar tvistar

I juni i år deltog min kollega Mia och jag i en vidareutbildning i Budapest för medlare i internationella vårdnadstvister. Det är alltid givande att träffa andra praktiserande jurister och medlare. Man lär sig mycket om vilka likheter och olikheter som finns i olika länder och kulturer. Tvista om barn gör man i de flesta.

Vidareutbildningen anordnades av organisationerna Cross Border Family Mediators, Missing Children Europe och MiKK. I samband med utbildningen presenterades även en studie som finansierats bl a av EU.  http://missingchildreneurope.eu/mediator/researchreport/categoryid/2

Visste ni att det idag uppskattas finnas 16 miljoner internationella familjer inom EU, dvs familjer där föräldrarna kommer från olika länder. Omkring 1 800 fall av olovliga barnbortföranden aktualiseras årligen. Till detta kommer alla nationella tvister om barn inom respektive land.

I Sverige har antalet vårdnadstvister fördubblats på 10 år, från drygt 3 200 till drygt 6 300. Det är många barn som har föräldrar som hamnar i tvist i samband med separationen eller därefter. Genom medling kan vi få föräldrarna att kommunicera och föra en saklig dialog. Jag är övertygad om att vi genom medling kan göra situationen bättre för barn som har föräldrar i tvister och glad för varje föräldrapar som tackar ja till medling.

Barnens mående, eller välmående, definieras genom dels barnens livskvalitet, innefattande fysiska och psykiska förutsättningar såsom känslor och mental hälsa, dels barnens kognitiva sammanhang, dvs skola och utbildningsmöjligheter. Vidare barnens sociala sammanhang i form av relationer samt barnens ekonomiska förutsättningar.  I studien har man analyserat barnens mående på fyra olika plan:

  1. anpassning
  2. hyperaktivitet eller koncentrationssvårigheter
  3. problem med kompisar
  4. känslomässiga symptom

Man har tittat på omständigheter före bortförandet, under bortförandet, under domstols- och medlingsförfarandet samt efter bortförandet och när barnbortförandeförfarandet avslutats.

Man konstaterade att det är en komplex situation och att man behöver väga in t ex om barnet efter förfarandet kom att återvända till sitt ursprungsland eller inte, samt om de återvänder till den förälder som före bortförandet hade huvudansvaret för barnet, hur länge barnet vistats i det nya landet, om barnet kände till det nya landet och hade anknytning till det (språk, släkt, kompisar). Barnen kan också uppleva positiva effekter av flytten, även om det ville återvända till ursprungslandet. Men barn som inte informerades om flytten i förväg och som inte fick möjlighet att säga hej då, uppskattade det inte och uppvisade mer tecken på hyperaktivitet. Barnen hade ofta svårt att förstå vad som hände och saknade den andra föräldern, oavsett om den förälder varit den som haft det huvudsakliga ansvaret för barnet innan flytten eller inte. Även om de flesta föräldrar tillät viss kontakt med den andra föräldern, rapporterar barnen att de fick lite utrymme att hålla kontakten med den andra föräldern. En del kunde endast ha kontakt i hemlighet.

Barn som fick psykologiskt stöd när de återvände mådde bättre än barn som inte fick sådan hjälp. Om barnen inte fick gå i skolan eller behövde repetera en årskurs påverkades de negativt och kunde känna sig ensamma.

Barnsamtal

Känslorna kring att höras i förfarandet verkar vara blandade bland barnen. De flesta upplevde det dock som positivt. Barn som inte fick komma till tals förstod inte varför ingen frågade om deras åsikt. Barn som fick komma till tals upplevde att deras åsikter inte beaktades, vilket i sin tur ledde till en negativ upplevelse.

Informationen till barnen om vad som hände och ett beslut att de skulle flytta tillbaka kunde komma mycket plötsligt. Barnen beskriver känslor av ambivalens, intrång samt att de blev arga.

Stor betydelse hade det om den bortförande föräldern frihetsberövades med anledning av bortförandet (egenmäktighet med barn). Vidare hade det stor betydelse om föräldern uppfattade den slutliga lösningen som rättvis eller inte. När en förälder uppfattade situationen som orättvis, uppvisade barnet ett sämre mående över lag. I många fall fanns fortfarande spänningar mellan föräldrarna efter förfarandet. Barnens förhållande till den bortförande föräldern hade i de flesta fall försämrats.

Barns vilja och mognad

I vilken mån en domstol beaktar barnens vilja sammanhänger med hur moget man uppfattar att barnet är och hur välgrundade beslut barnet har förmåga att fatta. Följande faktorer kan och bör beaktas när man ska avgöra ett barns mognad:

  • Förmåga att överblicka och förstå den aktuella situationen samt framtida konsekvenser av ett beslut
  • Förmåga att uttrycka sig verbalt, formulera tankar och känslor
  • Åldersadekvat, förmedlar att kan hålla fast vid sina uttalanden, uppriktighet, självreflektion och oberoende
  • Åldersadekvat språklig förmåga, kunna uttrycka sig i egna ord och förstå innebörden
  • Förmåga att kunna tala fritt, spontant och öppet
  • Att kunna ange skälen för sina val
  • Att kunna tala på ett sätt som inte enbart är känslomässigt
  • Att ge ett moget intryck som är äkta
  • Barnets upplevelser är viktigare än faktiska omständigheter

När barnet motsätter att flyttas tillbaka till ursprungslandet, väger barnets vilja tyngre om:

  • Viljan uttrycks tydlig och varaktig, medvetet, fortlöpande
  • Skälen till att vilja stanna är inte begränsade till att vilja bo i ett visst land eller beroende på förälderns personlighet, men innefattar även andra omständigheter och sammanhang
  • Viljan framgår av andra källor som domstolen har tillgång till
  • Viljan hänger samman med barnets hälsa och utveckling
  • Viljan går längre än att bara vilja bibehålla ett oförändrat läge
  • Barnet tar initiativ till att hålla kontakten med den andra föräldern
  • Viljan grundar sig inte enbart på faktiska omständigheter som att landet är ”bättre” eller ”säkrare” (som trafik, bättre skolor etc)
  • Barnet befinner sig inte i en lojalitetskonflikt

Slutsatser

  • Barn som är yngre påverkas inte mindre
  • Barn mår bra av att få hålla kontakten med den andra föräldern
  • Barn upplever det som viktigt att få komma till tals i domstolsprocessen
  • Barn vill bli informerade om vad som händer i den pågående domstolsprocessen
  • Barn mår dåligt när en förälder frihetsberövas pga egenmäktigt förfarande
  • Barn som återvänder till sitt ursprungsland mår i regel bättre än barnen som inte återvänder
  • Barn som får psykologiskt stöd under återvändandeprocessen mår bättre över lag

Det finns mer att lära. I november ska jag få åka till Lund och delta i en konferens som anordnas av Lunds universitet och Stockholms universitet på ämnet CHILDREN´S HEALTH MATTERS IN CUSTODY CONFLICTS ALTERNATIVE LEGAL PROCEEDINGS. Det ser jag fram emot!

Vill du få en större förståelse hur barn upplever tvister kan jag rekommendera:

Alexandra Lyckman
Advokat

Mia Edwall Insulander

Efter inslaget i SVT / Aktuellt – så vad händer nu?

När man ska bestämma om barnets bästa i vårdnads – boende och umgängestvister ska hänsyn tas till barnets egen vilja, med beaktande av barnets ålder och mognad.

Barnets vilja ska framkomma och utredas genom socialtjänstens försorg, i vårdnads – boende och umgängesutredningar. Utredningarna genomförs av familjerättssekreterare, oftast två stycken, på socialtjänsten.

Efter min medverkan i Aktuellt den 20 augusti 2018 har jag fått mycket respons.

Jag är inte den enda som känner oro över om, och hur barnens bästa beaktas och bedöms i vårdnads – boende och umgängesutredningar.

Jag vet att det finns många familjerättssekreterare som gör mycket bra arbeten och har kompetens att prata med barn och bedöma deras vilja. Men vad jag vill peka på är att det tyvärr inte sker genomgående och inte på ett rättssäkert sätt över hela Sverige. Utredningarna skiljer sig mycket åt beroende på vem och i vilken kommun de genomförs.

Barn, alla barn, har en ovillkorlig rätt att komma till tals, förstå och eventuellt ha synpunkter på hur de ska bo med sina föräldrar och vem som ska ta hand om dem. Om inte alla familjerättssekreterare har rätt kompetens och utbildning att prata med barn och framföra samt bedöma deras vilja på ett sätt som överensstämmer med deras bästa så far barn illa. Barn ska inte behöva fara illa i vårdnadstvister i Sverige.

FN:s barnrättskommitté kritiserade Sverige år 2015 ( CRC/C/SWE/CO/5) bl.a. för att relevanta yrkesgrupper inte har tillräcklig utbildning i bedömningen av barnets bästa och att Sverige måste stärka barnets rättighet att bli hörd. Sedan 2015 har inga förändringar skett beträffande vårdnads-boende och umgängesutredningar.

Tvisterna i domstol om barn har fördubblats de senaste tio åren och allt fler barn kommer i kläm. Den psykiska hälsan hos barn försämras. (se bl.a. socialstyrelsens rapport, december 2017, om utvecklingen av den psykiska ohälsan hos barn och unga åren 2006-2016.  Anledningen till att den psykiska ohälsan ökar kan dock vara fler och inte enbart handla om tvistande föräldrar.)

Det är mycket allvarligt att fler och fler barn de senaste tio åren får erfara att deras föräldrar tvistar om dem i domstol. Det är än mer allvarligt att deras vilja inte alltid bedöms på ett korrekt sätt och det är obegripligt att lagstiftaren inte agerar.

Efter SOU 2017:6 (Se barnet), som föreslog vissa förbättringar genom lagändringar som skulle träda ikraft den 1 juli 2018, har ingenting hänt!

På förfrågan från Aktuellt förra veckan svarade ansvarig minister att det får vi ta tag i nästa mandatperiod! Man tar alltså tag i problem som medför att barn far illa nästa mandatperiod trots att de föreslagits träda i kraft för två månader sedan!

Så sent som i somras fick jag del av en vårdnads- och umgängesutredning i ett mål där jag företräder mamman. Pojken det handlar om är 12 år och samtalade med två familjerättssekreterare om sin situation och hur han vill bo/umgås med sina föräldrar. Socialsekreterarna (som är från två olika kommuner) har dock olika uppfattning om vad pojken sagt! Den ena säger att han sade att han vill bo växelvis. Den andra säger att han sade att han vill bo hos mamma. De har olika tolkning av vad han sagt och hur han mår. De anteckningar som den ena socialsekreterare skrivit ned från samtalet har den andra (utan tillstånd) rivit!

Ovanstående är ett hårresande exempel på rättsosäkerhet och att barnets vilja inte beaktas på korrekt sätt. En tolvåring som far illa och kommer i kläm.

Vissa förändringar måste ske för att vårdnads – boende och umgängesutredningarna bättre ska kunna beakta barnets vilja och bedöma barnets behov

  • Samtal med barnet i en vårdnads – boende och umgängesutredning ska kunna ske även om en vårdnadshavare säger nej (förslag i SOU 2017:6). Detta är möjligt enligt Socialtjänstlagen när man gör barnavårdsutredningar men inte inom ramen för Föräldrabalken
  • Samtalen med barnen ska dokumenteras genom inspelning (så sker vid polisförhör med barn för att man tex ska kunna avgöra hur frågan ställts till barnet eller hur barnet uttrycker sig när han/hon berättar). På detta sätt behöver i vart fall inga oklarheter råda kring vad barnet faktiskt sade.
  • Uppföljningssamtal med barnen ska alltid ske efter att familjerättssekreteraren gjort sin bedömning om barnets situation så att barnet får en möjlighet att förstå och ställa frågor om familjerättssekreterarnas slutsatser. Uppföljningssamtal kan också troligtvis underlätta en justering om något har blivit fel i hur utredaren uppfattat barnets vilja
  • Krav på att Familjerättssekreterarna ska ha utbildning i barnsamtal (jämför med de poliser som arbetar med barnutredningar och har särskild utbildning i barnsamtal)
  • Viss enhetlig metod bör utarbetas och tillämpas kring barnsamtal så att det inte skiljer sig alltför mycket från kommun till kommun. T.ex. bör man kunna utarbeta riktlinjer för var samtalen ska ske (kan de ske i hemmet eller bör det ske på neutral plats. Får/bör en förälder vara med, kan/bör syskon höras tillsammans etc.)

En problematik i vårdnads-boende och umgängesutredningarna är också det forskaren Annika Rejmer tog upp i inslaget före min medverkan i Aktuellt – att familjerättssekreterarna inte alltid har rätt kompetens och utbildning att göra en riskanalys. I den delen borde de ta hjälp av de socialsekreterare som gör barnavårdsutredningar. Att bedöma risker för ett barn med att t.ex. bo hos en förälder som påstås ha alkoholproblem är svårt och måste ske ur barnets perspektiv.

Min uppfattning är att ovanstående förslag till förbättringar inte kan vänta! Barn har en ovillkorlig rätt att bli hörda och förstådda – så vad händer nu?

 

Mia Edwall Insulander
Advokat

Anna Massarsch

Rättsosäkerheten i migrationsmål

Asylrätt är ett av de mest komplicerade rättsområdena inom humanjuridiken då det rör sig om framåtsyftande bedömningar (vad riskerar en person vid ett återvändande till hemlandet?) och livsavgörande beslut. Därtill är asylsökande extremt utsatta då de ofta är traumatiserade av vad de har upplevt i hemlandet och på sin flyktväg, saknar kunskap om Sverige samt i det svenska språket och har inte något socialt nätverk här. Många av de asylsökande som kommit de senaste åren har dessutom varit barn utan vårdnadshavare, så kallade ensamkommande.

Detta ställer mycket höga krav på de personer som hanterar migrationsärenden så att rättssäkerheten upprätthålls. Tyvärr kan jag konstatera att det finns en mängd brister vad gäller rättssäkerheten i just migrationsmål.

Uppdrag som offentligt biträde i migrationsmål har låg status, framför allt på grund av att man inte får betalt för allt det arbete man måste lägga ner i ärendet. Detta innebär att det inte alltid är de bäst lämpade som arbetar med migrationsmål. Jag har alltför många gånger fått höra av klienter, som fått ett slutligt avslag på sin asylansökan, att de aldrig fått träffa sitt offentliga biträde innan asylutredningen eller aldrig har fått veta vad som utgör skäl för uppehållstillstånd i Sverige, vilket är oerhört allvarligt.

Dessvärre finns det även brister hos många av handläggarna/beslutsfattarna på Migrationsverket, som exempelvis inte har fått gedigen kunskap i hur man utreder en tortyrskadad asylsökande. Istället för att ordentligt utreda en person som berättar att denne torterats, så avslår Migrationsverket asylansökan på grund av att den sökande varit vag, detaljfattig och motstridig i sin berättelse och därför inte har gjort sitt behov av skydd sannolikt. Den som är insatt i hur en person som torterats är påverkad av sina skador vet att denne just har svårt att berätta detaljerat om vad de varit med om och kan vara detaljfattig samt motstridig på grund av hen lider av exempelvis posttraumatiskt stressyndrom.

Frågan om de allvarliga bristerna i åldersbedömningarna av ensamkommande unga har debatterats flitigt i media och nämns bara här som ett mycket allvarligt rättssäkerhetsproblem, eftersom den asylsökandes ålder är helt avgörande för dennes möjlighet till att få uppehållstillstånd i Sverige.

På grund av krav att hålla kostnaderna nere i migrationsmål anlitar Migrationsverket inte de mest kvalificerade tolkarna, vilket man alltid gör i allmän domstol i exempelvis brottmål. Istället anlitar Migrationsverket tolkar som har mindre utbildning eller ingen utbildning alls och på så sätt är billigare. Detta är ett stort problem utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv, då det är den asylsökandes muntliga berättelse som hela ärendet bygger på.

Hos migrationsdomstolarna är rättssäkerhetsbrister att den asylsökande i allt större utsträckning nekas muntlig förhandling (vilket man normalt sett har rätt till om trovärdigheten ifrågasätts) och/eller att dennes begäran om att få höra vittnen avslås – allt detta för att hålla kostnaderna nere. En sak som är säker är att det är betydligt svårare att övertyga en domstol i skrift än om en asylsökande eller ett vittne får höras muntligen i domstol.

Ytterligare ett stort rättssäkerhetsproblem i migrationsmål är att – förutom att lagstiftningen är komplicerad och involverar internationell rätt – så antas just nu en stor mängd tillfälliga lagar på grund av att migration är en av det största valfrågorna. Många av dessa lagar kommer till hastigt och får ofta hård kritik från tunga remissinstanser – kritik som bortses ifrån.

De senaste veckorna har vi kunnat se vilka allvarliga konsekvenser detta får för de som lagarna avser att omfatta. Den 1 juli 2018 trädde den så kallade nya gymnasielagen i kraft, som ska ge ensamkommande unga en chans att stanna i Sverige. Bara ett par dagar senare underkände migrationsdomstolen i Malmö lagen och i förra veckan gjorde migrationsdomstolen i Stockholm detsamma. I båda fallen bedömde domstolarna att lagen anses strida mot överordnade lagar och därför inte går att tillämpa. Plötsligt är det helt oklart om de 9 000 unga, som haft att räkna med att beviljas uppehållstillstånd, kommer att få tillstånd enligt nya gymnasielagen. Nu lever dessa unga i total ovisshet i avvaktan på vad Migrationsöverdomstolen ska komma fram till i frågan.

Från mitt perspektiv som advokat är detta höjden av rättsosäkerhet i migrationsmål och det är mycket svårt att se sina klienter kastas mellan hopp och förtvivlan på grund härav. Alla vi som arbetar med migrationsrätt har ett stort och gemensamt ansvar för att upprätthålla rättssäkerheten i dessa livsviktiga mål.

 

Anna Massarsch
Advokat

Lotta Insulander Lindh

En ny sexualbrottslag!

I många många år har en samtyckeslag diskuterats. Äntligen är den på plats!
Alla har en ovillkorlig rätt till personlig och sexuell integritet och självbestämmande.

 

Den 1 Juli 2018 fick vi ändringar i sexualbrottslagstiftningen. Den så kallade samtyckeslagstiftningen.

Ändringarna innebär bland annat, enkelt uttryckt att om sex inte är frivilligt så är det olagligt!

Det krävs alltså inte längre att gärningsmannen har använt sig av våld, hot eller tvång eller att offret (målsägande) varit i en särskilt utsatt situation.

Två nya brott har också införts nämligen, oaktsam våldtäkt och oaktsamt sexuellt övergrepp med ett fängelsestraff på högst fyra år.

Det betyder att övergrepp  blir straffbart i fler situationer än tidigare t.ex. när någon av oaktsamhet eller vårdslöshet genomför en sexuell handling, eller då man borde  ha insett  risken för att någon inte deltar frivilligt men ändå genomför en sexuell handling med den personen.

Vid oaktsamhetsbrott behöver det inte finnas något uppsåt.

Ministraffet för grov våldtäkt och grov våldtäkt mot barn höjs från fängelse i fyra år till fem år.

Även ändringar som innebär att gärningsmannen skall få svårare att hänvisa till att offret, fysiskt, sett äldre ut, har införts.

Ytterligare en ändring är att målsägandebiträde ska utses mycket snabbare än tidigare.

I många många år har en samtyckeslag diskuterats. Äntligen är den på plats!

Alla har en ovillkorlig rätt till personlig och sexuell integritet och självbestämmande.

Fokus i förundersökningen kommer nu också att riktas mot den misstänktes beteende i stället för målsäganden.

Ett nej är alltid ett nej!  Detta har jag och flera med mig ”slagits för” sedan slutet 70-talet!  Nu är det 2018!

Det tar tid, men det går åt rätt håll!

Lotta Insulander Lindh
Advokat

Anna Hellron

Barn som utsatts för brott och uppdraget som särskild företrädare för barn

Något som blir tydligt när man arbetar som ombud och med att företräda barn som har utsatts för brott är hur otroligt lojala barn ofta är mot sina föräldrar, släktingar och familjens vänner. Barn är helt beroende av att de som ska skydda dem och värna om deras rättigheter vill dem väl. Tyvärr är det inte alltid så.

Något som också är tydligt är hur fruktansvärt obehagligt personer i utsatta barns omgivning tycker det är att våga tänka eller tro att det barnen berättar om faktiskt stämmer.

Kan det verkligen vara sant att någon gör så som barnet berättar om mot ett litet barn? Barnet kanske bara har livlig fantasi? Ska man våga fråga barnet mer och ifrågasätta? Lägga sig i? Och i så fall hur?

Många klienter jag möter i vuxen ålder vittnar om hur ingen i deras omgivning stod upp för dem när de var små och utsattes för våld i hemmet. Grannar, skolpersonal, vänner, släktingar och andra som enligt barnet måste ha sett signaler på att allt inte stod rätt till var rädda för att lägga sig i.  När barnet började berätta om hur det var hemma blev det tydligt att det var för mycket att hantera för mottagaren och barnet tystnade.

Barn har en absolut rätt att inte utsättas för våld eller farliga situationer. Det talas ofta om föräldrars rättigheter och allt för sällan om barns rättigheter. Barns rätt till en trygg uppväxt.

Min roll som advokat är ibland att vara barnets målsägandebiträde och i andra situationer är jag förordnad som särskild företrädare för barnet.

Lagen om särskild företrädare för barn tillkom år 2000 för att stärka barns rättigheter, förbättra förutsättningarna för att utreda misstankar om brott mot barn och givetvis också att förhindra att barnet utsätts för fortsatta övergrepp.

En särskild företrädare förordnas när det finns anledning att anta att ett barn har utsatts för ett allvarligt brott och när barnets vårdnadshavare eller annan nära anhörig (exempelvis förälderns sambo) är misstänkt för brottet. En sådan situation skulle givetvis annars vara svår att utreda eftersom det kan tänkas att föräldern då försvårar utredningen genom att påverka eller hota barnet inför förhör, vägra att ta barnet till polisen för förhör osv.

Åklagaren skickar in en begäran till domstol som förordnar en särskild företrädare för barnet. Information om att så har skett skickas inte omedelbart till vårdnadshavaren utan det sker med viss fördröjning.

Då jag förordnas av rätten som särskild företrädare för ett barn är mitt uppdrag att tillvarata barnets intressen under en polisutredning och en efterföljande rättegång. Att förbereda barnet för olika situationer som kan uppstå, vara lyhörd på barnets berättelse, skapa ett förtroende och se till att barnet får bästa möjliga förutsättningar under utredningen.

Jag har nära kontakter med socialtjänst, polis och åklagare under utredningen och samråder ofta med personal på skolan eller förskolan kring barnet. Min roll är dock att alltid se till barnets bästa och att stå upp för det jag anser är bäst för barnet.

Den särskilda företrädaren tar helt över vårdnadshavarnas rättigheter att besluta för barnet när det gäller det rättsliga förfarandet. Om och hur barnet ska inställa sig till polisutredning, delta i läkarundersökningar m.m. Jag närvarar vid polisförhör och kan också framställa skadeståndsanspråk för barnet vid en rättegång.

Om du har ett barn i din närhet som vill prata eller verkar behöva stöd. Våga lyssna.

Anna Hellron
Advokat

Hedvig Ansjön

Visa omtanke, tänk förebyggande!

Vi som arbetar på en familjerättslig advokatbyrå hanterar dagligen konfliktfyllda situationer. Konflikter i samband med separationer, skilsmässor och dödsfall kan dock förebyggas, genom upprättandet av familjerättsliga avtal. Det förebyggande arbetet är, liksom konfliktlösningen, en viktig del av vårt arbete.

Allmänheten har ofta dålig koll på vad det innebär att vara gift eller sambo. Sambor är ibland inte ens medvetna om att de anses ha blivit just det, sambor. Att ingå äktenskap kräver en aktiv handling, men det är relativt få som reflekterar över äktenskapets juridiska konsekvenser. Bristen på kunskap kan leda till otrevliga överraskningar, med infekterade tvister som följd, vid skilsmässa, separation eller dödsfall. Blivande sambor och makar kan enkelt, med hjälp av en advokat eller jurist, sätta sig in i regelverken och skriva familjerättsliga avtal utifrån hur just deras situation ser ut. Många skulle vinna på att tänka förebyggande. Det sägs, trots allt, att hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa.

Det kan kännas både obekvämt och oromantiskt att ta upp frågan om äktenskapsförord, samboavtal eller testamente. Har parterna dålig kunskap om vad deras familjesituation innebär rent juridiskt kan det naturligtvis kännas svårt att dessutom sätta sig in i betydelsen av familjerättsliga avtal. Att prata med en advokat eller jurist inför ett äktenskap eller samboförhållande gör att parterna, i lugn och ro, kan förstå den familjerättsliga juridiken och komma överens om vad som ska gälla för just deras förhållande. Vid rådgivningen går vi igenom parternas behov och önskemål, samtidigt som advokaten eller juristen kan formulera avtalet utifrån de speciella omständigheterna. Inget fall är det andra likt!

Familjerättsliga tvister innebär ofta både psykiska och ekonomiska påfrestningar för parterna. Rättshjälp och rättsskydd täcker som regel inte tvister rörande bodelning. Parterna tvingas ofta stå för alla kostnader i samband med bodelningen själva. Det kan röra sig om mycket stora summor, beroende på hur komplicerad tvisten är. Att på förhand komma överens om vad som ska gälla vid en eventuell skilsmässa eller separation, att skriva äktenskapsförord eller samboavtal, kan därmed innebära stora ekonomiska fördelar för parterna.

Det finns mycket att vinna på att tänka förebyggande. Och att ta hjälp av en advokat eller jurist inför en ny familjesituation behöver varken vara svårt, dramatiskt eller oromantiskt. Att förebygga familjerättsliga tvister är att visa omsorg mot dem som står en närmast!

Hedvig Ansjön

Varför en blogg?

Vår advokatbyrås blogg har år 2018 utsetts till bästa blogg inom branschen juridik!

Det är kommunikationsbyrån Navigator som utser bästa bloggarna i olika branscher och vi känner oss både glada och hedrade över priset.

Här följer juryns motivering:

Insulander Lindh advokatbyrå driver en blogg som guidar läsaren genom den juridiska djungeln. Byråns advokater förklarar enkelt och tydligt juridiska begrepp och termers innebörd och tillämpning. Bloggen fokuserar på familjerätt och har utöver sitt juridiska perspektiv också moraliska glasögon nära tillhands.

Navigators utmärkelse och motivering bekräftar att vi lyckats med det som vi eftersträvar – att informera och förklara den familjerättsliga/privaträttsliga juridiken på ett pedagogiskt sätt. Ofta får vi också kommentarer från klienter att de har läst bloggen och fått värdefull information om vad som gäller eller hur de ska tänka. Då har vi lyckats.

Familjerätten är ett angeläget rättsområde som vi alla berörs av i olika skeden i livet. Du kanske ska gifta dig, bli sambo, får barn, ska skilja dig eller blir påverkad när en familjemedlem avlider? Det är viktigt att känna till grundläggande rättsregler inom familjerätten främst kanske för att undvika tvist men också för att veta hur du ska agera i en viss situation eller vart du ska vända dig. Vem gör t.ex. en bodelning efter en skilsmässa och måste man göra en sådan? Hur ska man betala för sina barn efter en separation och vad är det egentligen för skillnad på att vara sambo och gift? Vem ärver dig när du dör och vill du ha det så?

Kunskapen om familjerätten är enligt vår erfarenhet alldeles för dålig. Många vet inte vad som gäller för just dem i deras privaträttsliga situation och funderar inte så mycket över vad som kan hända i värsta fall. Det är olyckligt. Därför försöker vi öka kunskapen hos gemene man genom att t.ex. skriva artiklar, undervisa, svara på frågor och medverka i media. Därför skriver vi också vår blogg.

Bloggen är öppen för alla att läsa och söka i när man letar efter information eller undrar över något. Sedan vi började skriva vår blogg år 2012 har vi hunnit med en hel del ämnen, främst familjerättsliga frågor men även rörande migrationsrätt och brottmål (främst ur ett brottsofferperspektiv) – i bloggen finns mängder av angelägen information. Tveka inte att gå in och läs mer om det som är viktigt för dig – eller läs på åt någon annan som behöver råd, det kan aldrig vara fel att hjälpa sin nästa 😉

Tack Navigator för utmärkelsen! Vi ska förvalta den väl.

Mia Edwall Insulander

Advokatbyrån önskar God Jul

Varje minut säljs fyra barn i sexhandeln världen över. Sexhandeln med barn är en växande kriminell miljardindustri. Vi har därför i  år valt att skänka en julgåva till Musikhjälpens kamp mot barnsexhandel. Låt oss tillsammans göra denna värld lite bättre för våra barn.

God Jul och Gott Nytt År
önskar Insulander Lindh advokatbyrå