Kvinna sitter vid dator

Vårdnadstvist, skillnad mellan fiktion och verklighet

”Marriage story” är en film som just nu finns på Netflix och är en riktig snackis inom populärkulturen. Filmen är ett tragikomisk och realistiskt relationsdrama om ett nutida par i New York som efter många år tillsammans väljer att gå skilda väger. Filmen börjar med en öppningsscen där historiens två huvudkaraktärer i ett försök att skapa en smidig, ärlig och schysst skilsmässa

Målsägandebiträde och särskild företrädare

Barn som utsatts för brott kan företrädas av egna ombud som antingen utses till målsägandebiträde eller till särskild företrädare. På Advokatdagarna som hölls i oktober 2019 fick vi, Anna Hellron Wikström och undertecknad, möjlighet att hålla ett seminarium om dessa typer av uppdrag och vad som skiljer dom åt. Här kommer en kort sammanfattning.

Kvinna sitter vid dator

Är du sambo? Då bör du tänka på detta

Det är många som lever i en samborelation utan att veta vilka skillnader som finns mellan att vara sambo och att vara gift. Detta kan få stora konsekvenser om relationen tar slut. Till att börja med så ärver inte sambor varandra. När en gift person går bort så ärver den efterlevande maken den avlidnes egendom

Kvinna sitter vid dator

Bolag i bodelning?

Inte sällan uppkommer frågan om ett bolag ska tas upp i en bodelning och i så fall till vilket värde. Om ett bolag ska tas upp i en bodelning avgörs utifrån tillgångens klassificering som antingen giftorättsgods eller enskild egendom. Av äktenskapsbalken följer att makarnas giftorättsgods efter avdrag för skulder ska delas lika.

Kvinna sitter vid dator

Barnkonventionen blir lag

Den 1 januari 2020 blir FN:s konvention om barnets rättigheter, (Barnkonventionen) svensk lag i Sverige. Detta sker genom att konventionen inkorporeras i svensk lagstiftning, vilket innebär att konventionstexten utan förändringar, läggs in som en egen lag i den svenska lagboken med en översättning som bilaga. Konventionen blir genom detta en egen rättskälla.

Sanna Jonsson

Ett halvt ark papper eller ett saknat originaltestamente?

Ett halvt ark papper, tjänar inte bara som titeln på August Strindbergs världsberömda novell, som i sin magiska korthet beskriver förlusten av två älskade familjemedlemmar, utan kan också – i formen av en vikt A4,– skymma textinnehållet i ett testamentariskt förordnande.

Joakim Lyckman

Advokatens roll

För er som inte arbetar som advokater kan jag berätta att något av det första man lär sig i detta yrke är att sätta sin klient främst, att vara lojal mot sin klient samt att inte bryta sin tystnadsplikt. Klienten ska kunna lita på att det som sägs mellan honom/henne och mig stannar där. Det finns visserligen några undantag till denna regel såsom att vi exempelvis inte får ljuga, men lojalitets- och tystnadsplikten är två fundamentala grundpelare i vårt yrkesutövande.

Vi agerar som ombud för våra klienter och ska på bästa möjliga sätt föra fram deras åsikter när de såsom part i målet ska utveckla sin talan.

Vi ger naturligtvis våra klienter råd om hur deras åsikter ska föras fram för att nå framgång men det är i slutändan alltid klienten själv som har sista ordet. Vilka råd vi ger våra klienter är naturligtvis sekretessbelagt. Det skulle således kunna vara så att vi givit vår klient rådet att inte överklaga ett beslut men att klienten ändå bestämmer sig för att han/hon vill överklaga. I denna situation är vår roll att på bästa sätt företräda klienten i överklagandet. Vi får, med hänsyn till tystnads- och lojalitetsplikten, inte berätta för någon om vilka diskussioner vi fört enskilt med vår klient i förtroende.

Inte sällan händer det att motparten reagerar känslomässigt och låter sin frustration och ilska gå ut över oss advokater som ombud och börjar se även oss som parter i målet.

Även i våra roller som boutredningsmän och bodelningsförrättare, där vi utsetts av tingsrätten till att neutralt försöka lösa en dispyt mellan tvistande parter, händer det att väldigt mycket energi används till att misskreditera oss såsom domstolens förlängda arm.

Jag kan förstå att det för en part i ett ärende kan vara svårt att hålla isär vem de har en dispyt med men i den roll vi har försöker vi gärna förklara och förtydliga om något är oklart. Det är viktigt att ärendet kan bedrivas så konstruktivt som möjligt så att arbetet inte blir lidande av ovidkommande frågor.

I vår roll som advokater arbetar vi för att hantera konflikter och förhålla oss till dem på ett professionellt sätt. Därmed inte sagt att det alltid är lätt om parterna inte vill ta till sig vilken uppgift och roll vi har som advokater.

Joakim Lyckman
Advokat

Kvinna sitter vid dator

Barns bästa i parallella processer

Den 25 oktober höll Mia och Anna HW ett föredrag på advokatdagarna som årligen arrangeras av Sveriges advokatsamfund. Ämnet för föredraget var barnets bästa i parallella processer. Föredraget var välbesökt och lyfte många viktiga frågor som behöver uppmärksammas.

Barnets bästa lägger grunden för alla processer där barn är inblandade men det är ofta svårt att avgöra vad som faktiskt är barnets bästa. Barn har rätt till en nära och god relation till båda sina föräldrar. De har också en absolut rätt att inte utsättas för kränkningar och våld. Ibland är dessa intressen motstående och går inte att förena.

I parallella processer är barn extra utsatta då det exempelvis pågår en vårdnadstvist samtidigt som det pågår ett brottmål. Det kan handla om fall där en förälder är misstänkt för brott mot barnet eller den andre föräldern samtidigt som det pågår ett mål om vårdnad och umgänge om barnet. Med anledning av detta lyftes under föredraget hur vi som ombud bäst kan tillvarata klientens intressen i båda processerna.

Ett ombud har advokatetiken att förhålla sig till vilket gör att hänsyn bl.a. måste tas till vilka uppdrag som kan utföras parallellt. Ombudet kan exempelvis inte företräda en förälder i ett vårdnadsmål och samtidigt vara målsägandebiträde för barnet eftersom det föreligger en beaktansvärd risk för intressekonflikt. Ombudet kan inte heller vara målsägandebiträde för en förälder och samtidigt vara särskild företrädare för barnen i ett brottsärende mot den andre föräldern.

Under föredraget diskuterades också hur man ser på umgänge i fall då det pågår parallella processer. När kan och bör domstolen förordna om umgänge utan umgängesstöd, med umgängesstöd och när bör umgänge helt nekas? I vilka fall kan umgänget vara fritt och när blir det bäst för barnet med annan kontakt som tex. per brev eller telefon?

Återigen handlar det om en avvägning mellan barnets intressen, en nära och god kontakt med båda sina föräldrar kontra de risker som är förknippade med en sådan kontakt. När det kommer till umgänge med umgängesstöd ska sådant endast förordnas om det inom en överskådlig framtid kan ske umgänge utan umgängesstöd.

Om den ena föräldern eller barnet har skyddade personuppgifter finns i domstolspraxis exempel både på fall där domstolen beslutat om umgänge såväl som fall där det beslutats om inget umgänge alls. Även här blir det tydligt att intresseavvägningen oftast inte är helt enkel. I de fall som handlade om skyddade uppgifter tog domstolen hänsyn till risken för nya brott, risken för att barnet försäger sig, risken för att boendet röjs, om det finns möjlighet till annan typ av kontakt och i slutändan gjordes en avvägning mellan skyddsbehov och umgänge.

De parallella processerna är inte ovanliga och aktualiserar svåra men viktiga överväganden. Det är många olika instanser som ska ta till vara barnets bästa i dessa processer exempelvis polis, socialtjänst, ombud och domstol. Det är viktigt att alla dessa svåra överväganden inte utmynnar i nackdelar för barnen. I många fall där det pågår parallella processer ses en tendens i domstolarnas praxis till vad som närmast kan liknas vid ett moment 22. Domstolen har vid flera tillfällen uttalat att uppgifter ”bör beaktas med försiktighet eftersom det pågår en parallell process”. Att så sker i både vårdnads- och brottmål drabbar i slutändan barnen vars uppgifter och verklighet inte beaktas.

Ett viktigt steg i rätt riktning för barnens rätt och som också lyftes under föredraget är det direktiv som uppdrar åt en särskild utredare att med utgångspunkt i barnets rätt att skyddas från våld och andra brottsliga handlingar ska överväga ett utökat straffrättsligt skydd för de barn som bevittnar brott som begås av och mot närstående. Detta uppdrag ska redovisas senast den 14 juni 2019. Barn har i de fall som beskrivs redan nu en rätt till brottsskadeersättning men i och med detta ska alltså övervägas om det också bör finnas ett straffrättsligt skydd för barn i dessa fall.

En slutsats som kan dras är vikten av att bedöma det individuella barnets bästa och inte generalisera. Barnets bästa är inte bara ett inrutat, enkelt begrepp som kan tillämpas på rutin utan barnets bästa är något mer komplicerat som kräver noga överväganden i varje enskilt fall. Det är inte heller endast utgången i de parallella processerna som ska överensstämma med barnets bästa utan det är viktigt att hela processernas gång sker utifrån barnets bästa.

Amanda Elestedt

Alexandra Lyckman

Barns mående när föräldrar tvistar

I juni i år deltog min kollega Mia och jag i en vidareutbildning i Budapest för medlare i internationella vårdnadstvister. Det är alltid givande att träffa andra praktiserande jurister och medlare. Man lär sig mycket om vilka likheter och olikheter som finns i olika länder och kulturer. Tvista om barn gör man i de flesta.

Vidareutbildningen anordnades av organisationerna Cross Border Family Mediators, Missing Children Europe och MiKK. I samband med utbildningen presenterades även en studie som finansierats bl a av EU.  http://missingchildreneurope.eu/mediator/researchreport/categoryid/2

Visste ni att det idag uppskattas finnas 16 miljoner internationella familjer inom EU, dvs familjer där föräldrarna kommer från olika länder. Omkring 1 800 fall av olovliga barnbortföranden aktualiseras årligen. Till detta kommer alla nationella tvister om barn inom respektive land.

I Sverige har antalet vårdnadstvister fördubblats på 10 år, från drygt 3 200 till drygt 6 300. Det är många barn som har föräldrar som hamnar i tvist i samband med separationen eller därefter. Genom medling kan vi få föräldrarna att kommunicera och föra en saklig dialog. Jag är övertygad om att vi genom medling kan göra situationen bättre för barn som har föräldrar i tvister och glad för varje föräldrapar som tackar ja till medling.

Barnens mående, eller välmående, definieras genom dels barnens livskvalitet, innefattande fysiska och psykiska förutsättningar såsom känslor och mental hälsa, dels barnens kognitiva sammanhang, dvs skola och utbildningsmöjligheter. Vidare barnens sociala sammanhang i form av relationer samt barnens ekonomiska förutsättningar.  I studien har man analyserat barnens mående på fyra olika plan:

  1. anpassning
  2. hyperaktivitet eller koncentrationssvårigheter
  3. problem med kompisar
  4. känslomässiga symptom

Man har tittat på omständigheter före bortförandet, under bortförandet, under domstols- och medlingsförfarandet samt efter bortförandet och när barnbortförandeförfarandet avslutats.

Man konstaterade att det är en komplex situation och att man behöver väga in t ex om barnet efter förfarandet kom att återvända till sitt ursprungsland eller inte, samt om de återvänder till den förälder som före bortförandet hade huvudansvaret för barnet, hur länge barnet vistats i det nya landet, om barnet kände till det nya landet och hade anknytning till det (språk, släkt, kompisar). Barnen kan också uppleva positiva effekter av flytten, även om det ville återvända till ursprungslandet. Men barn som inte informerades om flytten i förväg och som inte fick möjlighet att säga hej då, uppskattade det inte och uppvisade mer tecken på hyperaktivitet. Barnen hade ofta svårt att förstå vad som hände och saknade den andra föräldern, oavsett om den förälder varit den som haft det huvudsakliga ansvaret för barnet innan flytten eller inte. Även om de flesta föräldrar tillät viss kontakt med den andra föräldern, rapporterar barnen att de fick lite utrymme att hålla kontakten med den andra föräldern. En del kunde endast ha kontakt i hemlighet.

Barn som fick psykologiskt stöd när de återvände mådde bättre än barn som inte fick sådan hjälp. Om barnen inte fick gå i skolan eller behövde repetera en årskurs påverkades de negativt och kunde känna sig ensamma.

Barnsamtal

Känslorna kring att höras i förfarandet verkar vara blandade bland barnen. De flesta upplevde det dock som positivt. Barn som inte fick komma till tals förstod inte varför ingen frågade om deras åsikt. Barn som fick komma till tals upplevde att deras åsikter inte beaktades, vilket i sin tur ledde till en negativ upplevelse.

Informationen till barnen om vad som hände och ett beslut att de skulle flytta tillbaka kunde komma mycket plötsligt. Barnen beskriver känslor av ambivalens, intrång samt att de blev arga.

Stor betydelse hade det om den bortförande föräldern frihetsberövades med anledning av bortförandet (egenmäktighet med barn). Vidare hade det stor betydelse om föräldern uppfattade den slutliga lösningen som rättvis eller inte. När en förälder uppfattade situationen som orättvis, uppvisade barnet ett sämre mående över lag. I många fall fanns fortfarande spänningar mellan föräldrarna efter förfarandet. Barnens förhållande till den bortförande föräldern hade i de flesta fall försämrats.

Barns vilja och mognad

I vilken mån en domstol beaktar barnens vilja sammanhänger med hur moget man uppfattar att barnet är och hur välgrundade beslut barnet har förmåga att fatta. Följande faktorer kan och bör beaktas när man ska avgöra ett barns mognad:

  • Förmåga att överblicka och förstå den aktuella situationen samt framtida konsekvenser av ett beslut
  • Förmåga att uttrycka sig verbalt, formulera tankar och känslor
  • Åldersadekvat, förmedlar att kan hålla fast vid sina uttalanden, uppriktighet, självreflektion och oberoende
  • Åldersadekvat språklig förmåga, kunna uttrycka sig i egna ord och förstå innebörden
  • Förmåga att kunna tala fritt, spontant och öppet
  • Att kunna ange skälen för sina val
  • Att kunna tala på ett sätt som inte enbart är känslomässigt
  • Att ge ett moget intryck som är äkta
  • Barnets upplevelser är viktigare än faktiska omständigheter

När barnet motsätter att flyttas tillbaka till ursprungslandet, väger barnets vilja tyngre om:

  • Viljan uttrycks tydlig och varaktig, medvetet, fortlöpande
  • Skälen till att vilja stanna är inte begränsade till att vilja bo i ett visst land eller beroende på förälderns personlighet, men innefattar även andra omständigheter och sammanhang
  • Viljan framgår av andra källor som domstolen har tillgång till
  • Viljan hänger samman med barnets hälsa och utveckling
  • Viljan går längre än att bara vilja bibehålla ett oförändrat läge
  • Barnet tar initiativ till att hålla kontakten med den andra föräldern
  • Viljan grundar sig inte enbart på faktiska omständigheter som att landet är ”bättre” eller ”säkrare” (som trafik, bättre skolor etc)
  • Barnet befinner sig inte i en lojalitetskonflikt

Slutsatser

  • Barn som är yngre påverkas inte mindre
  • Barn mår bra av att få hålla kontakten med den andra föräldern
  • Barn upplever det som viktigt att få komma till tals i domstolsprocessen
  • Barn vill bli informerade om vad som händer i den pågående domstolsprocessen
  • Barn mår dåligt när en förälder frihetsberövas pga egenmäktigt förfarande
  • Barn som återvänder till sitt ursprungsland mår i regel bättre än barnen som inte återvänder
  • Barn som får psykologiskt stöd under återvändandeprocessen mår bättre över lag

Det finns mer att lära. I november ska jag få åka till Lund och delta i en konferens som anordnas av Lunds universitet och Stockholms universitet på ämnet CHILDREN´S HEALTH MATTERS IN CUSTODY CONFLICTS ALTERNATIVE LEGAL PROCEEDINGS. Det ser jag fram emot!

Vill du få en större förståelse hur barn upplever tvister kan jag rekommendera:

Alexandra Lyckman
Advokat

Mia Edwall Insulander

Efter inslaget i SVT / Aktuellt – så vad händer nu?

När man ska bestämma om barnets bästa i vårdnads – boende och umgängestvister ska hänsyn tas till barnets egen vilja, med beaktande av barnets ålder och mognad.

Barnets vilja ska framkomma och utredas genom socialtjänstens försorg, i vårdnads – boende och umgängesutredningar. Utredningarna genomförs av familjerättssekreterare, oftast två stycken, på socialtjänsten.

Efter min medverkan i Aktuellt den 20 augusti 2018 har jag fått mycket respons.

Jag är inte den enda som känner oro över om, och hur barnens bästa beaktas och bedöms i vårdnads – boende och umgängesutredningar.

Jag vet att det finns många familjerättssekreterare som gör mycket bra arbeten och har kompetens att prata med barn och bedöma deras vilja. Men vad jag vill peka på är att det tyvärr inte sker genomgående och inte på ett rättssäkert sätt över hela Sverige. Utredningarna skiljer sig mycket åt beroende på vem och i vilken kommun de genomförs.

Barn, alla barn, har en ovillkorlig rätt att komma till tals, förstå och eventuellt ha synpunkter på hur de ska bo med sina föräldrar och vem som ska ta hand om dem. Om inte alla familjerättssekreterare har rätt kompetens och utbildning att prata med barn och framföra samt bedöma deras vilja på ett sätt som överensstämmer med deras bästa så far barn illa. Barn ska inte behöva fara illa i vårdnadstvister i Sverige.

FN:s barnrättskommitté kritiserade Sverige år 2015 ( CRC/C/SWE/CO/5) bl.a. för att relevanta yrkesgrupper inte har tillräcklig utbildning i bedömningen av barnets bästa och att Sverige måste stärka barnets rättighet att bli hörd. Sedan 2015 har inga förändringar skett beträffande vårdnads-boende och umgängesutredningar.

Tvisterna i domstol om barn har fördubblats de senaste tio åren och allt fler barn kommer i kläm. Den psykiska hälsan hos barn försämras. (se bl.a. socialstyrelsens rapport, december 2017, om utvecklingen av den psykiska ohälsan hos barn och unga åren 2006-2016.  Anledningen till att den psykiska ohälsan ökar kan dock vara fler och inte enbart handla om tvistande föräldrar.)

Det är mycket allvarligt att fler och fler barn de senaste tio åren får erfara att deras föräldrar tvistar om dem i domstol. Det är än mer allvarligt att deras vilja inte alltid bedöms på ett korrekt sätt och det är obegripligt att lagstiftaren inte agerar.

Efter SOU 2017:6 (Se barnet), som föreslog vissa förbättringar genom lagändringar som skulle träda ikraft den 1 juli 2018, har ingenting hänt!

På förfrågan från Aktuellt förra veckan svarade ansvarig minister att det får vi ta tag i nästa mandatperiod! Man tar alltså tag i problem som medför att barn far illa nästa mandatperiod trots att de föreslagits träda i kraft för två månader sedan!

Så sent som i somras fick jag del av en vårdnads- och umgängesutredning i ett mål där jag företräder mamman. Pojken det handlar om är 12 år och samtalade med två familjerättssekreterare om sin situation och hur han vill bo/umgås med sina föräldrar. Socialsekreterarna (som är från två olika kommuner) har dock olika uppfattning om vad pojken sagt! Den ena säger att han sade att han vill bo växelvis. Den andra säger att han sade att han vill bo hos mamma. De har olika tolkning av vad han sagt och hur han mår. De anteckningar som den ena socialsekreterare skrivit ned från samtalet har den andra (utan tillstånd) rivit!

Ovanstående är ett hårresande exempel på rättsosäkerhet och att barnets vilja inte beaktas på korrekt sätt. En tolvåring som far illa och kommer i kläm.

Vissa förändringar måste ske för att vårdnads – boende och umgängesutredningarna bättre ska kunna beakta barnets vilja och bedöma barnets behov

  • Samtal med barnet i en vårdnads – boende och umgängesutredning ska kunna ske även om en vårdnadshavare säger nej (förslag i SOU 2017:6). Detta är möjligt enligt Socialtjänstlagen när man gör barnavårdsutredningar men inte inom ramen för Föräldrabalken
  • Samtalen med barnen ska dokumenteras genom inspelning (så sker vid polisförhör med barn för att man tex ska kunna avgöra hur frågan ställts till barnet eller hur barnet uttrycker sig när han/hon berättar). På detta sätt behöver i vart fall inga oklarheter råda kring vad barnet faktiskt sade.
  • Uppföljningssamtal med barnen ska alltid ske efter att familjerättssekreteraren gjort sin bedömning om barnets situation så att barnet får en möjlighet att förstå och ställa frågor om familjerättssekreterarnas slutsatser. Uppföljningssamtal kan också troligtvis underlätta en justering om något har blivit fel i hur utredaren uppfattat barnets vilja
  • Krav på att Familjerättssekreterarna ska ha utbildning i barnsamtal (jämför med de poliser som arbetar med barnutredningar och har särskild utbildning i barnsamtal)
  • Viss enhetlig metod bör utarbetas och tillämpas kring barnsamtal så att det inte skiljer sig alltför mycket från kommun till kommun. T.ex. bör man kunna utarbeta riktlinjer för var samtalen ska ske (kan de ske i hemmet eller bör det ske på neutral plats. Får/bör en förälder vara med, kan/bör syskon höras tillsammans etc.)

En problematik i vårdnads-boende och umgängesutredningarna är också det forskaren Annika Rejmer tog upp i inslaget före min medverkan i Aktuellt – att familjerättssekreterarna inte alltid har rätt kompetens och utbildning att göra en riskanalys. I den delen borde de ta hjälp av de socialsekreterare som gör barnavårdsutredningar. Att bedöma risker för ett barn med att t.ex. bo hos en förälder som påstås ha alkoholproblem är svårt och måste ske ur barnets perspektiv.

Min uppfattning är att ovanstående förslag till förbättringar inte kan vänta! Barn har en ovillkorlig rätt att bli hörda och förstådda – så vad händer nu?

 

Mia Edwall Insulander
Advokat