Asylrätt är ett av de mest komplicerade rättsområdena inom humanjuridiken då det rör sig om framåtsyftande bedömningar (vad riskerar en person vid ett återvändande till hemlandet?) och livsavgörande beslut. Därtill är asylsökande extremt utsatta då de ofta är traumatiserade av vad de har upplevt i hemlandet och på sin flyktväg, saknar kunskap om Sverige samt i det svenska språket och har inte något socialt nätverk här. Många av de asylsökande som kommit de senaste åren har dessutom varit barn utan vårdnadshavare, så kallade ensamkommande.

Detta ställer mycket höga krav på de personer som hanterar migrationsärenden så att rättssäkerheten upprätthålls. Tyvärr kan jag konstatera att det finns en mängd brister vad gäller rättssäkerheten i just migrationsmål.

Uppdrag som offentligt biträde i migrationsmål har låg status, framför allt på grund av att man inte får betalt för allt det arbete man måste lägga ner i ärendet. Detta innebär att det inte alltid är de bäst lämpade som arbetar med migrationsmål. Jag har alltför många gånger fått höra av klienter, som fått ett slutligt avslag på sin asylansökan, att de aldrig fått träffa sitt offentliga biträde innan asylutredningen eller aldrig har fått veta vad som utgör skäl för uppehållstillstånd i Sverige, vilket är oerhört allvarligt.

Dessvärre finns det även brister hos många av handläggarna/beslutsfattarna på Migrationsverket, som exempelvis inte har fått gedigen kunskap i hur man utreder en tortyrskadad asylsökande. Istället för att ordentligt utreda en person som berättar att denne torterats, så avslår Migrationsverket asylansökan på grund av att den sökande varit vag, detaljfattig och motstridig i sin berättelse och därför inte har gjort sitt behov av skydd sannolikt. Den som är insatt i hur en person som torterats är påverkad av sina skador vet att denne just har svårt att berätta detaljerat om vad de varit med om och kan vara detaljfattig samt motstridig på grund av hen lider av exempelvis posttraumatiskt stressyndrom.

Frågan om de allvarliga bristerna i åldersbedömningarna av ensamkommande unga har debatterats flitigt i media och nämns bara här som ett mycket allvarligt rättssäkerhetsproblem, eftersom den asylsökandes ålder är helt avgörande för dennes möjlighet till att få uppehållstillstånd i Sverige.

På grund av krav att hålla kostnaderna nere i migrationsmål anlitar Migrationsverket inte de mest kvalificerade tolkarna, vilket man alltid gör i allmän domstol i exempelvis brottmål. Istället anlitar Migrationsverket tolkar som har mindre utbildning eller ingen utbildning alls och på så sätt är billigare. Detta är ett stort problem utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv, då det är den asylsökandes muntliga berättelse som hela ärendet bygger på.

Hos migrationsdomstolarna är rättssäkerhetsbrister att den asylsökande i allt större utsträckning nekas muntlig förhandling (vilket man normalt sett har rätt till om trovärdigheten ifrågasätts) och/eller att dennes begäran om att få höra vittnen avslås – allt detta för att hålla kostnaderna nere. En sak som är säker är att det är betydligt svårare att övertyga en domstol i skrift än om en asylsökande eller ett vittne får höras muntligen i domstol.

Ytterligare ett stort rättssäkerhetsproblem i migrationsmål är att – förutom att lagstiftningen är komplicerad och involverar internationell rätt – så antas just nu en stor mängd tillfälliga lagar på grund av att migration är en av det största valfrågorna. Många av dessa lagar kommer till hastigt och får ofta hård kritik från tunga remissinstanser – kritik som bortses ifrån.

De senaste veckorna har vi kunnat se vilka allvarliga konsekvenser detta får för de som lagarna avser att omfatta. Den 1 juli 2018 trädde den så kallade nya gymnasielagen i kraft, som ska ge ensamkommande unga en chans att stanna i Sverige. Bara ett par dagar senare underkände migrationsdomstolen i Malmö lagen och i förra veckan gjorde migrationsdomstolen i Stockholm detsamma. I båda fallen bedömde domstolarna att lagen anses strida mot överordnade lagar och därför inte går att tillämpa. Plötsligt är det helt oklart om de 9 000 unga, som haft att räkna med att beviljas uppehållstillstånd, kommer att få tillstånd enligt nya gymnasielagen. Nu lever dessa unga i total ovisshet i avvaktan på vad Migrationsöverdomstolen ska komma fram till i frågan.

Från mitt perspektiv som advokat är detta höjden av rättsosäkerhet i migrationsmål och det är mycket svårt att se sina klienter kastas mellan hopp och förtvivlan på grund härav. Alla vi som arbetar med migrationsrätt har ett stort och gemensamt ansvar för att upprätthålla rättssäkerheten i dessa livsviktiga mål.

 

Anna Massarsch
Advokat

Något som blir tydligt när man arbetar som ombud och med att företräda barn som har utsatts för brott är hur otroligt lojala barn ofta är mot sina föräldrar, släktingar och familjens vänner. Barn är helt beroende av att de som ska skydda dem och värna om deras rättigheter vill dem väl. Tyvärr är det inte alltid så.

Något som också är tydligt är hur fruktansvärt obehagligt personer i utsatta barns omgivning tycker det är att våga tänka eller tro att det barnen berättar om faktiskt stämmer.

Kan det verkligen vara sant att någon gör så som barnet berättar om mot ett litet barn? Barnet kanske bara har livlig fantasi? Ska man våga fråga barnet mer och ifrågasätta? Lägga sig i? Och i så fall hur?

Många klienter jag möter i vuxen ålder vittnar om hur ingen i deras omgivning stod upp för dem när de var små och utsattes för våld i hemmet. Grannar, skolpersonal, vänner, släktingar och andra som enligt barnet måste ha sett signaler på att allt inte stod rätt till var rädda för att lägga sig i.  När barnet började berätta om hur det var hemma blev det tydligt att det var för mycket att hantera för mottagaren och barnet tystnade.

Barn har en absolut rätt att inte utsättas för våld eller farliga situationer. Det talas ofta om föräldrars rättigheter och allt för sällan om barns rättigheter. Barns rätt till en trygg uppväxt.

Min roll som advokat är ibland att vara barnets målsägandebiträde och i andra situationer är jag förordnad som särskild företrädare för barnet.

Lagen om särskild företrädare för barn tillkom år 2000 för att stärka barns rättigheter, förbättra förutsättningarna för att utreda misstankar om brott mot barn och givetvis också att förhindra att barnet utsätts för fortsatta övergrepp.

En särskild företrädare förordnas när det finns anledning att anta att ett barn har utsatts för ett allvarligt brott och när barnets vårdnadshavare eller annan nära anhörig (exempelvis förälderns sambo) är misstänkt för brottet. En sådan situation skulle givetvis annars vara svår att utreda eftersom det kan tänkas att föräldern då försvårar utredningen genom att påverka eller hota barnet inför förhör, vägra att ta barnet till polisen för förhör osv.

Åklagaren skickar in en begäran till domstol som förordnar en särskild företrädare för barnet. Information om att så har skett skickas inte omedelbart till vårdnadshavaren utan det sker med viss fördröjning.

Då jag förordnas av rätten som särskild företrädare för ett barn är mitt uppdrag att tillvarata barnets intressen under en polisutredning och en efterföljande rättegång. Att förbereda barnet för olika situationer som kan uppstå, vara lyhörd på barnets berättelse, skapa ett förtroende och se till att barnet får bästa möjliga förutsättningar under utredningen.

Jag har nära kontakter med socialtjänst, polis och åklagare under utredningen och samråder ofta med personal på skolan eller förskolan kring barnet. Min roll är dock att alltid se till barnets bästa och att stå upp för det jag anser är bäst för barnet.

Den särskilda företrädaren tar helt över vårdnadshavarnas rättigheter att besluta för barnet när det gäller det rättsliga förfarandet. Om och hur barnet ska inställa sig till polisutredning, delta i läkarundersökningar m.m. Jag närvarar vid polisförhör och kan också framställa skadeståndsanspråk för barnet vid en rättegång.

Om du har ett barn i din närhet som vill prata eller verkar behöva stöd. Våga lyssna.

Anna Hellron
Advokat

Vår advokatbyrås blogg har år 2018 utsetts till bästa blogg inom branschen juridik!

Det är kommunikationsbyrån Navigator som utser bästa bloggarna i olika branscher och vi känner oss både glada och hedrade över priset.

Här följer juryns motivering:

Insulander Lindh advokatbyrå driver en blogg som guidar läsaren genom den juridiska djungeln. Byråns advokater förklarar enkelt och tydligt juridiska begrepp och termers innebörd och tillämpning. Bloggen fokuserar på familjerätt och har utöver sitt juridiska perspektiv också moraliska glasögon nära tillhands.

Navigators utmärkelse och motivering bekräftar att vi lyckats med det som vi eftersträvar – att informera och förklara den familjerättsliga/privaträttsliga juridiken på ett pedagogiskt sätt. Ofta får vi också kommentarer från klienter att de har läst bloggen och fått värdefull information om vad som gäller eller hur de ska tänka. Då har vi lyckats.

Familjerätten är ett angeläget rättsområde som vi alla berörs av i olika skeden i livet. Du kanske ska gifta dig, bli sambo, får barn, ska skilja dig eller blir påverkad när en familjemedlem avlider? Det är viktigt att känna till grundläggande rättsregler inom familjerätten främst kanske för att undvika tvist men också för att veta hur du ska agera i en viss situation eller vart du ska vända dig. Vem gör t.ex. en bodelning efter en skilsmässa och måste man göra en sådan? Hur ska man betala för sina barn efter en separation och vad är det egentligen för skillnad på att vara sambo och gift? Vem ärver dig när du dör och vill du ha det så?

Kunskapen om familjerätten är enligt vår erfarenhet alldeles för dålig. Många vet inte vad som gäller för just dem i deras privaträttsliga situation och funderar inte så mycket över vad som kan hända i värsta fall. Det är olyckligt. Därför försöker vi öka kunskapen hos gemene man genom att t.ex. skriva artiklar, undervisa, svara på frågor och medverka i media. Därför skriver vi också vår blogg.

Bloggen är öppen för alla att läsa och söka i när man letar efter information eller undrar över något. Sedan vi började skriva vår blogg år 2012 har vi hunnit med en hel del ämnen, främst familjerättsliga frågor men även rörande migrationsrätt och brottmål (främst ur ett brottsofferperspektiv) – i bloggen finns mängder av angelägen information. Tveka inte att gå in och läs mer om det som är viktigt för dig – eller läs på åt någon annan som behöver råd, det kan aldrig vara fel att hjälpa sin nästa 😉

Tack Navigator för utmärkelsen! Vi ska förvalta den väl.

Mia Edwall Insulander

Många har funderingar vad som händer om man blir sjuk och inte längre kan se efter sina rättsaffärer. Man vill i så fall gärna anförtro någon närstående att se efter ens angelägenheter.

Den 1 juli 2017 trädde en lag om framtidsfullmakter ikraft. Efterfrågad av klienter, ifrågasatt av kollegor. Några kollegor har till och med bestämt sig för att inte medverka till att upprätta framtidsfullmakter. Skälen är de som framgår av styckena 4 och 5 nedan.

1. Varför behöver man en framtidsfullmakt?

Vad klienterna efterfrågar:

• Vad händer om jag blir sjuk och hamnar på ålderdomshem. Vem ska betala mina räkningar?
• Min man/hustru har blivit så glömsk. Vad händer om han/hon får demens och vi vill sälja huset för att flytta till ett äldreboende?

2. Vad är en framtidsfullmakt?

En framtidsfullmakt är en fullmakt som någon ger åt en person, så att den personen kan företräda en för det fall han eller hon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något liknande förhållande varaktigt och i huvudsak inte längre har förmåga att ha hand om de angelägenheter som fullmakten avser.

3. Vad kan man bestämma i en framtidsfullmakt?

Det kan vara fråga om ekonomiska och personliga angelägenheter. Undantag gäller för sjukvårdsåtgärder, att ingå äktenskap, bekräfta faderskap, upprätta testamente eller liknande frågor av utpräglat personlig karaktär.

Man kan bestämma att fullmakten ska gälla t ex

• att mottaga och kvittera försändelser och pengar
• att förlänga eller säga upp abonnemang eller avtal
• att disponera i banktillgångar
• att företräda vid domstolar och hos myndigheter
• att förvalta, låna eller hyra ut egendom
• att förvalta, sälja eller på annat sätt förfoga över fast egendom eller bostadsrätt

Fullmaktshavaren ska fullgöra uppdraget i enlighet med fullmaktsgivarens intressen och, om det är möjligt, samråda med honom eller henne i viktiga frågor.

Fullmakten måste vara skriftlig och undertecknad. Underskriften ska bevittnas av två personer. Den som fått fullmakten – fullmaktshavaren –  bedömer om fullmakten trätt ikraft. Man kan i fullmakten även bestämma att domstol ska pröva om fullmakten trätt i kraft.

Här ser jag potentiella konflikter. Frågor man kan ställa sig är

• Vilket egenintresse kan fullmaktshavaren ha?
• Vill man som fullmaktstagare ta strid med en närstående som saknar sjukdomsinsikt, kanske t o m starta en process i domstol?
• Vem ska betala kostnaderna för domstolsprocessen?

Man kan bestämma att en så kallad granskare ska utses, som ska granska hur den person som har fått fullmakten utför sitt uppdrag.

En framtidsfullmakt kan inte göras oåterkallelig. Är man missnöjd med hur den som fått fullmakten sköter sitt uppdrag kan man med andra ord återkalla fullmakten. Även här bör man vara medveten om att det kan uppstå oenigheter. Om fullmakten trätt i kraft med anledning av att fullmaktsgivaren i huvudsak inte längre har förmåga att ha hand om sina angelägenheter och kanske saknar sjukdomsinsikt, men samtidigt vill återkalla fullmakten, ser jag en risk för att det kan leda till konflikter mellan närstående.

4. Vad kan man inte eller bör man inte bestämma i en framtidsfullmakt.

Det finns några saker som kan få stora konsekvenser och påverka de ekonomiska förhållandena i sådan omfattning, att man bör vara försiktig och kanske rent av aldrig låta fullmakten innefatta dessa. Oönskade resultat kan bli konsekvensen eftersom det kan vara svårt att överblicka hur förhållandena är när fullmakten träder ikraft och hur fullmakten kan komma att användas i framtiden.

Var försiktig med och fundera noga på om och varför fullmakten ska innefatta

• att köpa eller sälja saker utan specificering av vad som får köpas och vilken egendom som får säljas
• att man får ge bort eller låna ut egendom som tillhör fullmaktsgivaren

Jag vill avråda från att låta fullmakten gälla för

• att ingå skuldförbindelser och ta upp lån
• att ingå borgen
• att driva näringsverksamhet

5. Efter min död…

Ibland blir lagar motstridiga trots att det är något lagstiftaren försöker att undvika. Ett sådant fall gäller fullmakter och hur de ska gälla efter fullmaktsgivarens död.

Enligt Avtalslagen (2 kap 21 § 1st) fortsätter en fullmakt som huvudregel att gälla efter fullmaktsgivarens död. Samtidigt säger Ärvdabalken, vår svenska lag som har regler om testamenten och arv, att man bara kan förordna om vad som ska ske efter ens död genom testamente. I ett testamente kan man även förordna om en testamentsexekutor eller boutredningsman som ska förvalta boet. Om en testamentsexekutor eller boutredningsman inte förordnas är det dödsbodelägarna som ska förvalta den avlidens egendom (Ärvdabalken 18 kap 1§ 1st). Finns det samtidigt en fullmakt som ger en person rätt att agera i den avlidnes namn efter dödsfallet, kan även detta leda till konflikter. Av den anledningen bör det särskilt anges i framtidsfullmakten, att den inte gäller efter fullmaktsgivarens död. Det kan särskilt nämnas att det även utan fullmakt är möjligt att betala räkningar i den avlidnes namn från den avlidnes konto.

Alexandra Lyckman
Advokat