För er som inte arbetar som advokater kan jag berätta att något av det första man lär sig i detta yrke är att sätta sin klient främst, att vara lojal mot sin klient samt att inte bryta sin tystnadsplikt. Klienten ska kunna lita på att det som sägs mellan honom/henne och mig stannar där. Det finns visserligen några undantag till denna regel såsom att vi exempelvis inte får ljuga, men lojalitets- och tystnadsplikten är två fundamentala grundpelare i vårt yrkesutövande.

Vi agerar som ombud för våra klienter och ska på bästa möjliga sätt föra fram deras åsikter när de såsom part i målet ska utveckla sin talan.

Vi ger naturligtvis våra klienter råd om hur deras åsikter ska föras fram för att nå framgång men det är i slutändan alltid klienten själv som har sista ordet. Vilka råd vi ger våra klienter är naturligtvis sekretessbelagt. Det skulle således kunna vara så att vi givit vår klient rådet att inte överklaga ett beslut men att klienten ändå bestämmer sig för att han/hon vill överklaga. I denna situation är vår roll att på bästa sätt företräda klienten i överklagandet. Vi får, med hänsyn till tystnads- och lojalitetsplikten, inte berätta för någon om vilka diskussioner vi fört enskilt med vår klient i förtroende.

Inte sällan händer det att motparten reagerar känslomässigt och låter sin frustration och ilska gå ut över oss advokater som ombud och börjar se även oss som parter i målet.

Även i våra roller som boutredningsmän och bodelningsförrättare, där vi utsetts av tingsrätten till att neutralt försöka lösa en dispyt mellan tvistande parter, händer det att väldigt mycket energi används till att misskreditera oss såsom domstolens förlängda arm.

Jag kan förstå att det för en part i ett ärende kan vara svårt att hålla isär vem de har en dispyt med men i den roll vi har försöker vi gärna förklara och förtydliga om något är oklart. Det är viktigt att ärendet kan bedrivas så konstruktivt som möjligt så att arbetet inte blir lidande av ovidkommande frågor.

I vår roll som advokater arbetar vi för att hantera konflikter och förhålla oss till dem på ett professionellt sätt. Därmed inte sagt att det alltid är lätt om parterna inte vill ta till sig vilken uppgift och roll vi har som advokater.

Joakim Lyckman
Advokat

I juni i år deltog min kollega Mia och jag i en vidareutbildning i Budapest för medlare i internationella vårdnadstvister. Det är alltid givande att träffa andra praktiserande jurister och medlare. Man lär sig mycket om vilka likheter och olikheter som finns i olika länder och kulturer. Tvista om barn gör man i de flesta.

Vidareutbildningen anordnades av organisationerna Cross Border Family Mediators, Missing Children Europe och MiKK. I samband med utbildningen presenterades även en studie som finansierats bl a av EU.  http://missingchildreneurope.eu/mediator/researchreport/categoryid/2

Visste ni att det idag uppskattas finnas 16 miljoner internationella familjer inom EU, dvs familjer där föräldrarna kommer från olika länder. Omkring 1 800 fall av olovliga barnbortföranden aktualiseras årligen. Till detta kommer alla nationella tvister om barn inom respektive land.

I Sverige har antalet vårdnadstvister fördubblats på 10 år, från drygt 3 200 till drygt 6 300. Det är många barn som har föräldrar som hamnar i tvist i samband med separationen eller därefter. Genom medling kan vi få föräldrarna att kommunicera och föra en saklig dialog. Jag är övertygad om att vi genom medling kan göra situationen bättre för barn som har föräldrar i tvister och glad för varje föräldrapar som tackar ja till medling.

Barnens mående, eller välmående, definieras genom dels barnens livskvalitet, innefattande fysiska och psykiska förutsättningar såsom känslor och mental hälsa, dels barnens kognitiva sammanhang, dvs skola och utbildningsmöjligheter. Vidare barnens sociala sammanhang i form av relationer samt barnens ekonomiska förutsättningar.  I studien har man analyserat barnens mående på fyra olika plan:

1. anpassning
2. hyperaktivitet eller koncentrationssvårigheter
3. problem med kompisar
4. känslomässiga symptom

Man har tittat på omständigheter före bortförandet, under bortförandet, under domstols- och medlingsförfarandet samt efter bortförandet och när barnbortförandeförfarandet avslutats.

Man konstaterade att det är en komplex situation och att man behöver väga in t ex om barnet efter förfarandet kom att återvända till sitt ursprungsland eller inte, samt om de återvänder till den förälder som före bortförandet hade huvudansvaret för barnet, hur länge barnet vistats i det nya landet, om barnet kände till det nya landet och hade anknytning till det (språk, släkt, kompisar). Barnen kan också uppleva positiva effekter av flytten, även om det ville återvända till ursprungslandet. Men barn som inte informerades om flytten i förväg och som inte fick möjlighet att säga hej då, uppskattade det inte och uppvisade mer tecken på hyperaktivitet. Barnen hade ofta svårt att förstå vad som hände och saknade den andra föräldern, oavsett om den förälder varit den som haft det huvudsakliga ansvaret för barnet innan flytten eller inte. Även om de flesta föräldrar tillät viss kontakt med den andra föräldern, rapporterar barnen att de fick lite utrymme att hålla kontakten med den andra föräldern. En del kunde endast ha kontakt i hemlighet.

Barn som fick psykologiskt stöd när de återvände mådde bättre än barn som inte fick sådan hjälp. Om barnen inte fick gå i skolan eller behövde repetera en årskurs påverkades de negativt och kunde känna sig ensamma.

Barnsamtal

Känslorna kring att höras i förfarandet verkar vara blandade bland barnen. De flesta upplevde det dock som positivt. Barn som inte fick komma till tals förstod inte varför ingen frågade om deras åsikt. Barn som fick komma till tals upplevde att deras åsikter inte beaktades, vilket i sin tur ledde till en negativ upplevelse.

Informationen till barnen om vad som hände och ett beslut att de skulle flytta tillbaka kunde komma mycket plötsligt. Barnen beskriver känslor av ambivalens, intrång samt att de blev arga.

Stor betydelse hade det om den bortförande föräldern frihetsberövades med anledning av bortförandet (egenmäktighet med barn). Vidare hade det stor betydelse om föräldern uppfattade den slutliga lösningen som rättvis eller inte. När en förälder uppfattade situationen som orättvis, uppvisade barnet ett sämre mående över lag. I många fall fanns fortfarande spänningar mellan föräldrarna efter förfarandet. Barnens förhållande till den bortförande föräldern hade i de flesta fall försämrats.

Barns vilja och mognad

I vilken mån en domstol beaktar barnens vilja sammanhänger med hur moget man uppfattar att barnet är och hur välgrundade beslut barnet har förmåga att fatta. Följande faktorer kan och bör beaktas när man ska avgöra ett barns mognad:

• Förmåga att överblicka och förstå den aktuella situationen samt framtida konsekvenser av ett beslut
• Förmåga att uttrycka sig verbalt, formulera tankar och känslor
• Åldersadekvat, förmedlar att kan hålla fast vid sina uttalanden, uppriktighet, självreflektion och oberoende
• Åldersadekvat språklig förmåga, kunna uttrycka sig i egna ord och förstå innebörden
• Förmåga att kunna tala fritt, spontant och öppet
• Att kunna ange skälen för sina val
• Att kunna tala på ett sätt som inte enbart är känslomässigt
• Att ge ett moget intryck som är äkta
• Barnets upplevelser är viktigare än faktiska omständigheter

När barnet motsätter att flyttas tillbaka till ursprungslandet, väger barnets vilja tyngre om:

• Viljan uttrycks tydlig och varaktig, medvetet, fortlöpande
• Skälen till att vilja stanna är inte begränsade till att vilja bo i ett visst land eller beroende på förälderns personlighet, men innefattar även andra omständigheter och sammanhang
• Viljan framgår av andra källor som domstolen har tillgång till
• Viljan hänger samman med barnets hälsa och utveckling
• Viljan går längre än att bara vilja bibehålla ett oförändrat läge
• Barnet tar initiativ till att hålla kontakten med den andra föräldern
• Viljan grundar sig inte enbart på faktiska omständigheter som att landet är ”bättre” eller ”säkrare” (som trafik, bättre skolor etc)
• Barnet befinner sig inte i en lojalitetskonflikt

Slutsatser

• Barn som är yngre påverkas inte mindre
• Barn mår bra av att få hålla kontakten med den andra föräldern
• Barn upplever det som viktigt att få komma till tals i domstolsprocessen
• Barn vill bli informerade om vad som händer i den pågående domstolsprocessen
• Barn mår dåligt när en förälder frihetsberövas pga egenmäktigt förfarande
• Barn som återvänder till sitt ursprungsland mår i regel bättre än barnen som inte återvänder
• Barn som får psykologiskt stöd under återvändandeprocessen mår bättre över lag

Det finns mer att lära. I november ska jag få åka till Lund och delta i en konferens som anordnas av Lunds universitet och Stockholms universitet på ämnet CHILDREN´S HEALTH MATTERS IN CUSTODY CONFLICTS ALTERNATIVE LEGAL PROCEEDINGS. Det ser jag fram emot!

Vill du få en större förståelse hur barn upplever tvister kan jag rekommendera:

• Bianca Ingrossos sommarprat 2018 https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1106394?programid=2071
• Miriam Bryants sommarprat 2017 https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/927237?programid=2071
• Pinks låt ”Family Portrait” https://open.spotify.com/track/1HaZ5x3c3HXRrLLHfsjO5p
• Kathleen O’Connell Corcorans artiketl “What Parents Can Do to Help Children with Divorce” https://www.mediate.com/articles/koc.cfm

Alexandra Lyckman
Advokat

Asylrätt är ett av de mest komplicerade rättsområdena inom humanjuridiken då det rör sig om framåtsyftande bedömningar (vad riskerar en person vid ett återvändande till hemlandet?) och livsavgörande beslut. Därtill är asylsökande extremt utsatta då de ofta är traumatiserade av vad de har upplevt i hemlandet och på sin flyktväg, saknar kunskap om Sverige samt i det svenska språket och har inte något socialt nätverk här. Många av de asylsökande som kommit de senaste åren har dessutom varit barn utan vårdnadshavare, så kallade ensamkommande.

Detta ställer mycket höga krav på de personer som hanterar migrationsärenden så att rättssäkerheten upprätthålls. Tyvärr kan jag konstatera att det finns en mängd brister vad gäller rättssäkerheten i just migrationsmål.

Uppdrag som offentligt biträde i migrationsmål har låg status, framför allt på grund av att man inte får betalt för allt det arbete man måste lägga ner i ärendet. Detta innebär att det inte alltid är de bäst lämpade som arbetar med migrationsmål. Jag har alltför många gånger fått höra av klienter, som fått ett slutligt avslag på sin asylansökan, att de aldrig fått träffa sitt offentliga biträde innan asylutredningen eller aldrig har fått veta vad som utgör skäl för uppehållstillstånd i Sverige, vilket är oerhört allvarligt.

Dessvärre finns det även brister hos många av handläggarna/beslutsfattarna på Migrationsverket, som exempelvis inte har fått gedigen kunskap i hur man utreder en tortyrskadad asylsökande. Istället för att ordentligt utreda en person som berättar att denne torterats, så avslår Migrationsverket asylansökan på grund av att den sökande varit vag, detaljfattig och motstridig i sin berättelse och därför inte har gjort sitt behov av skydd sannolikt. Den som är insatt i hur en person som torterats är påverkad av sina skador vet att denne just har svårt att berätta detaljerat om vad de varit med om och kan vara detaljfattig samt motstridig på grund av hen lider av exempelvis posttraumatiskt stressyndrom.

Frågan om de allvarliga bristerna i åldersbedömningarna av ensamkommande unga har debatterats flitigt i media och nämns bara här som ett mycket allvarligt rättssäkerhetsproblem, eftersom den asylsökandes ålder är helt avgörande för dennes möjlighet till att få uppehållstillstånd i Sverige.

På grund av krav att hålla kostnaderna nere i migrationsmål anlitar Migrationsverket inte de mest kvalificerade tolkarna, vilket man alltid gör i allmän domstol i exempelvis brottmål. Istället anlitar Migrationsverket tolkar som har mindre utbildning eller ingen utbildning alls och på så sätt är billigare. Detta är ett stort problem utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv, då det är den asylsökandes muntliga berättelse som hela ärendet bygger på.

Hos migrationsdomstolarna är rättssäkerhetsbrister att den asylsökande i allt större utsträckning nekas muntlig förhandling (vilket man normalt sett har rätt till om trovärdigheten ifrågasätts) och/eller att dennes begäran om att få höra vittnen avslås – allt detta för att hålla kostnaderna nere. En sak som är säker är att det är betydligt svårare att övertyga en domstol i skrift än om en asylsökande eller ett vittne får höras muntligen i domstol.

Ytterligare ett stort rättssäkerhetsproblem i migrationsmål är att – förutom att lagstiftningen är komplicerad och involverar internationell rätt – så antas just nu en stor mängd tillfälliga lagar på grund av att migration är en av det största valfrågorna. Många av dessa lagar kommer till hastigt och får ofta hård kritik från tunga remissinstanser – kritik som bortses ifrån.

De senaste veckorna har vi kunnat se vilka allvarliga konsekvenser detta får för de som lagarna avser att omfatta. Den 1 juli 2018 trädde den så kallade nya gymnasielagen i kraft, som ska ge ensamkommande unga en chans att stanna i Sverige. Bara ett par dagar senare underkände migrationsdomstolen i Malmö lagen och i förra veckan gjorde migrationsdomstolen i Stockholm detsamma. I båda fallen bedömde domstolarna att lagen anses strida mot överordnade lagar och därför inte går att tillämpa. Plötsligt är det helt oklart om de 9 000 unga, som haft att räkna med att beviljas uppehållstillstånd, kommer att få tillstånd enligt nya gymnasielagen. Nu lever dessa unga i total ovisshet i avvaktan på vad Migrationsöverdomstolen ska komma fram till i frågan.

Från mitt perspektiv som advokat är detta höjden av rättsosäkerhet i migrationsmål och det är mycket svårt att se sina klienter kastas mellan hopp och förtvivlan på grund härav. Alla vi som arbetar med migrationsrätt har ett stort och gemensamt ansvar för att upprätthålla rättssäkerheten i dessa livsviktiga mål.

 

Anna Massarsch
Advokat

Något som blir tydligt när man arbetar som ombud och med att företräda barn som har utsatts för brott är hur otroligt lojala barn ofta är mot sina föräldrar, släktingar och familjens vänner. Barn är helt beroende av att de som ska skydda dem och värna om deras rättigheter vill dem väl. Tyvärr är det inte alltid så.

Något som också är tydligt är hur fruktansvärt obehagligt personer i utsatta barns omgivning tycker det är att våga tänka eller tro att det barnen berättar om faktiskt stämmer.

Kan det verkligen vara sant att någon gör så som barnet berättar om mot ett litet barn? Barnet kanske bara har livlig fantasi? Ska man våga fråga barnet mer och ifrågasätta? Lägga sig i? Och i så fall hur?

Många klienter jag möter i vuxen ålder vittnar om hur ingen i deras omgivning stod upp för dem när de var små och utsattes för våld i hemmet. Grannar, skolpersonal, vänner, släktingar och andra som enligt barnet måste ha sett signaler på att allt inte stod rätt till var rädda för att lägga sig i.  När barnet började berätta om hur det var hemma blev det tydligt att det var för mycket att hantera för mottagaren och barnet tystnade.

Barn har en absolut rätt att inte utsättas för våld eller farliga situationer. Det talas ofta om föräldrars rättigheter och allt för sällan om barns rättigheter. Barns rätt till en trygg uppväxt.

Min roll som advokat är ibland att vara barnets målsägandebiträde och i andra situationer är jag förordnad som särskild företrädare för barnet.

Lagen om särskild företrädare för barn tillkom år 2000 för att stärka barns rättigheter, förbättra förutsättningarna för att utreda misstankar om brott mot barn och givetvis också att förhindra att barnet utsätts för fortsatta övergrepp.

En särskild företrädare förordnas när det finns anledning att anta att ett barn har utsatts för ett allvarligt brott och när barnets vårdnadshavare eller annan nära anhörig (exempelvis förälderns sambo) är misstänkt för brottet. En sådan situation skulle givetvis annars vara svår att utreda eftersom det kan tänkas att föräldern då försvårar utredningen genom att påverka eller hota barnet inför förhör, vägra att ta barnet till polisen för förhör osv.

Åklagaren skickar in en begäran till domstol som förordnar en särskild företrädare för barnet. Information om att så har skett skickas inte omedelbart till vårdnadshavaren utan det sker med viss fördröjning.

Då jag förordnas av rätten som särskild företrädare för ett barn är mitt uppdrag att tillvarata barnets intressen under en polisutredning och en efterföljande rättegång. Att förbereda barnet för olika situationer som kan uppstå, vara lyhörd på barnets berättelse, skapa ett förtroende och se till att barnet får bästa möjliga förutsättningar under utredningen.

Jag har nära kontakter med socialtjänst, polis och åklagare under utredningen och samråder ofta med personal på skolan eller förskolan kring barnet. Min roll är dock att alltid se till barnets bästa och att stå upp för det jag anser är bäst för barnet.

Den särskilda företrädaren tar helt över vårdnadshavarnas rättigheter att besluta för barnet när det gäller det rättsliga förfarandet. Om och hur barnet ska inställa sig till polisutredning, delta i läkarundersökningar m.m. Jag närvarar vid polisförhör och kan också framställa skadeståndsanspråk för barnet vid en rättegång.

Om du har ett barn i din närhet som vill prata eller verkar behöva stöd. Våga lyssna.

Anna Hellron
Advokat

Vår advokatbyrås blogg har år 2018 utsetts till bästa blogg inom branschen juridik!

Det är kommunikationsbyrån Navigator som utser bästa bloggarna i olika branscher och vi känner oss både glada och hedrade över priset.

Här följer juryns motivering:

Insulander Lindh advokatbyrå driver en blogg som guidar läsaren genom den juridiska djungeln. Byråns advokater förklarar enkelt och tydligt juridiska begrepp och termers innebörd och tillämpning. Bloggen fokuserar på familjerätt och har utöver sitt juridiska perspektiv också moraliska glasögon nära tillhands.

Navigators utmärkelse och motivering bekräftar att vi lyckats med det som vi eftersträvar – att informera och förklara den familjerättsliga/privaträttsliga juridiken på ett pedagogiskt sätt. Ofta får vi också kommentarer från klienter att de har läst bloggen och fått värdefull information om vad som gäller eller hur de ska tänka. Då har vi lyckats.

Familjerätten är ett angeläget rättsområde som vi alla berörs av i olika skeden i livet. Du kanske ska gifta dig, bli sambo, får barn, ska skilja dig eller blir påverkad när en familjemedlem avlider? Det är viktigt att känna till grundläggande rättsregler inom familjerätten främst kanske för att undvika tvist men också för att veta hur du ska agera i en viss situation eller vart du ska vända dig. Vem gör t.ex. en bodelning efter en skilsmässa och måste man göra en sådan? Hur ska man betala för sina barn efter en separation och vad är det egentligen för skillnad på att vara sambo och gift? Vem ärver dig när du dör och vill du ha det så?

Kunskapen om familjerätten är enligt vår erfarenhet alldeles för dålig. Många vet inte vad som gäller för just dem i deras privaträttsliga situation och funderar inte så mycket över vad som kan hända i värsta fall. Det är olyckligt. Därför försöker vi öka kunskapen hos gemene man genom att t.ex. skriva artiklar, undervisa, svara på frågor och medverka i media. Därför skriver vi också vår blogg.

Bloggen är öppen för alla att läsa och söka i när man letar efter information eller undrar över något. Sedan vi började skriva vår blogg år 2012 har vi hunnit med en hel del ämnen, främst familjerättsliga frågor men även rörande migrationsrätt och brottmål (främst ur ett brottsofferperspektiv) – i bloggen finns mängder av angelägen information. Tveka inte att gå in och läs mer om det som är viktigt för dig – eller läs på åt någon annan som behöver råd, det kan aldrig vara fel att hjälpa sin nästa 😉

Tack Navigator för utmärkelsen! Vi ska förvalta den väl.

Mia Edwall Insulander