Mia Edwall Insulander

Efter inslaget i SVT / Aktuellt – så vad händer nu?

När man ska bestämma om barnets bästa i vårdnads – boende och umgängestvister ska hänsyn tas till barnets egen vilja, med beaktande av barnets ålder och mognad.

Barnets vilja ska framkomma och utredas genom socialtjänstens försorg, i vårdnads – boende och umgängesutredningar. Utredningarna genomförs av familjerättssekreterare, oftast två stycken, på socialtjänsten.

Efter min medverkan i Aktuellt den 20 augusti 2018 har jag fått mycket respons.

Jag är inte den enda som känner oro över om, och hur barnens bästa beaktas och bedöms i vårdnads – boende och umgängesutredningar.

Jag vet att det finns många familjerättssekreterare som gör mycket bra arbeten och har kompetens att prata med barn och bedöma deras vilja. Men vad jag vill peka på är att det tyvärr inte sker genomgående och inte på ett rättssäkert sätt över hela Sverige. Utredningarna skiljer sig mycket åt beroende på vem och i vilken kommun de genomförs.

Barn, alla barn, har en ovillkorlig rätt att komma till tals, förstå och eventuellt ha synpunkter på hur de ska bo med sina föräldrar och vem som ska ta hand om dem. Om inte alla familjerättssekreterare har rätt kompetens och utbildning att prata med barn och framföra samt bedöma deras vilja på ett sätt som överensstämmer med deras bästa så far barn illa. Barn ska inte behöva fara illa i vårdnadstvister i Sverige.

FN:s barnrättskommitté kritiserade Sverige år 2015 ( CRC/C/SWE/CO/5) bl.a. för att relevanta yrkesgrupper inte har tillräcklig utbildning i bedömningen av barnets bästa och att Sverige måste stärka barnets rättighet att bli hörd. Sedan 2015 har inga förändringar skett beträffande vårdnads-boende och umgängesutredningar.

Tvisterna i domstol om barn har fördubblats de senaste tio åren och allt fler barn kommer i kläm. Den psykiska hälsan hos barn försämras. (se bl.a. socialstyrelsens rapport, december 2017, om utvecklingen av den psykiska ohälsan hos barn och unga åren 2006-2016.  Anledningen till att den psykiska ohälsan ökar kan dock vara fler och inte enbart handla om tvistande föräldrar.)

Det är mycket allvarligt att fler och fler barn de senaste tio åren får erfara att deras föräldrar tvistar om dem i domstol. Det är än mer allvarligt att deras vilja inte alltid bedöms på ett korrekt sätt och det är obegripligt att lagstiftaren inte agerar.

Efter SOU 2017:6 (Se barnet), som föreslog vissa förbättringar genom lagändringar som skulle träda ikraft den 1 juli 2018, har ingenting hänt!

På förfrågan från Aktuellt förra veckan svarade ansvarig minister att det får vi ta tag i nästa mandatperiod! Man tar alltså tag i problem som medför att barn far illa nästa mandatperiod trots att de föreslagits träda i kraft för två månader sedan!

Så sent som i somras fick jag del av en vårdnads- och umgängesutredning i ett mål där jag företräder mamman. Pojken det handlar om är 12 år och samtalade med två familjerättssekreterare om sin situation och hur han vill bo/umgås med sina föräldrar. Socialsekreterarna (som är från två olika kommuner) har dock olika uppfattning om vad pojken sagt! Den ena säger att han sade att han vill bo växelvis. Den andra säger att han sade att han vill bo hos mamma. De har olika tolkning av vad han sagt och hur han mår. De anteckningar som den ena socialsekreterare skrivit ned från samtalet har den andra (utan tillstånd) rivit!

Ovanstående är ett hårresande exempel på rättsosäkerhet och att barnets vilja inte beaktas på korrekt sätt. En tolvåring som far illa och kommer i kläm.

Vissa förändringar måste ske för att vårdnads – boende och umgängesutredningarna bättre ska kunna beakta barnets vilja och bedöma barnets behov

  • Samtal med barnet i en vårdnads – boende och umgängesutredning ska kunna ske även om en vårdnadshavare säger nej (förslag i SOU 2017:6). Detta är möjligt enligt Socialtjänstlagen när man gör barnavårdsutredningar men inte inom ramen för Föräldrabalken
  • Samtalen med barnen ska dokumenteras genom inspelning (så sker vid polisförhör med barn för att man tex ska kunna avgöra hur frågan ställts till barnet eller hur barnet uttrycker sig när han/hon berättar). På detta sätt behöver i vart fall inga oklarheter råda kring vad barnet faktiskt sade.
  • Uppföljningssamtal med barnen ska alltid ske efter att familjerättssekreteraren gjort sin bedömning om barnets situation så att barnet får en möjlighet att förstå och ställa frågor om familjerättssekreterarnas slutsatser. Uppföljningssamtal kan också troligtvis underlätta en justering om något har blivit fel i hur utredaren uppfattat barnets vilja
  • Krav på att Familjerättssekreterarna ska ha utbildning i barnsamtal (jämför med de poliser som arbetar med barnutredningar och har särskild utbildning i barnsamtal)
  • Viss enhetlig metod bör utarbetas och tillämpas kring barnsamtal så att det inte skiljer sig alltför mycket från kommun till kommun. T.ex. bör man kunna utarbeta riktlinjer för var samtalen ska ske (kan de ske i hemmet eller bör det ske på neutral plats. Får/bör en förälder vara med, kan/bör syskon höras tillsammans etc.)

En problematik i vårdnads-boende och umgängesutredningarna är också det forskaren Annika Rejmer tog upp i inslaget före min medverkan i Aktuellt – att familjerättssekreterarna inte alltid har rätt kompetens och utbildning att göra en riskanalys. I den delen borde de ta hjälp av de socialsekreterare som gör barnavårdsutredningar. Att bedöma risker för ett barn med att t.ex. bo hos en förälder som påstås ha alkoholproblem är svårt och måste ske ur barnets perspektiv.

Min uppfattning är att ovanstående förslag till förbättringar inte kan vänta! Barn har en ovillkorlig rätt att bli hörda och förstådda – så vad händer nu?

 

Mia Edwall Insulander
Advokat

Anna Massarsch

Rättsosäkerheten i migrationsmål

Asylrätt är ett av de mest komplicerade rättsområdena inom humanjuridiken då det rör sig om framåtsyftande bedömningar (vad riskerar en person vid ett återvändande till hemlandet?) och livsavgörande beslut. Därtill är asylsökande extremt utsatta då de ofta är traumatiserade av vad de har upplevt i hemlandet och på sin flyktväg, saknar kunskap om Sverige samt i det svenska språket och har inte något socialt nätverk här. Många av de asylsökande som kommit de senaste åren har dessutom varit barn utan vårdnadshavare, så kallade ensamkommande.

Detta ställer mycket höga krav på de personer som hanterar migrationsärenden så att rättssäkerheten upprätthålls. Tyvärr kan jag konstatera att det finns en mängd brister vad gäller rättssäkerheten i just migrationsmål.

Uppdrag som offentligt biträde i migrationsmål har låg status, framför allt på grund av att man inte får betalt för allt det arbete man måste lägga ner i ärendet. Detta innebär att det inte alltid är de bäst lämpade som arbetar med migrationsmål. Jag har alltför många gånger fått höra av klienter, som fått ett slutligt avslag på sin asylansökan, att de aldrig fått träffa sitt offentliga biträde innan asylutredningen eller aldrig har fått veta vad som utgör skäl för uppehållstillstånd i Sverige, vilket är oerhört allvarligt.

Dessvärre finns det även brister hos många av handläggarna/beslutsfattarna på Migrationsverket, som exempelvis inte har fått gedigen kunskap i hur man utreder en tortyrskadad asylsökande. Istället för att ordentligt utreda en person som berättar att denne torterats, så avslår Migrationsverket asylansökan på grund av att den sökande varit vag, detaljfattig och motstridig i sin berättelse och därför inte har gjort sitt behov av skydd sannolikt. Den som är insatt i hur en person som torterats är påverkad av sina skador vet att denne just har svårt att berätta detaljerat om vad de varit med om och kan vara detaljfattig samt motstridig på grund av hen lider av exempelvis posttraumatiskt stressyndrom.

Frågan om de allvarliga bristerna i åldersbedömningarna av ensamkommande unga har debatterats flitigt i media och nämns bara här som ett mycket allvarligt rättssäkerhetsproblem, eftersom den asylsökandes ålder är helt avgörande för dennes möjlighet till att få uppehållstillstånd i Sverige.

På grund av krav att hålla kostnaderna nere i migrationsmål anlitar Migrationsverket inte de mest kvalificerade tolkarna, vilket man alltid gör i allmän domstol i exempelvis brottmål. Istället anlitar Migrationsverket tolkar som har mindre utbildning eller ingen utbildning alls och på så sätt är billigare. Detta är ett stort problem utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv, då det är den asylsökandes muntliga berättelse som hela ärendet bygger på.

Hos migrationsdomstolarna är rättssäkerhetsbrister att den asylsökande i allt större utsträckning nekas muntlig förhandling (vilket man normalt sett har rätt till om trovärdigheten ifrågasätts) och/eller att dennes begäran om att få höra vittnen avslås – allt detta för att hålla kostnaderna nere. En sak som är säker är att det är betydligt svårare att övertyga en domstol i skrift än om en asylsökande eller ett vittne får höras muntligen i domstol.

Ytterligare ett stort rättssäkerhetsproblem i migrationsmål är att – förutom att lagstiftningen är komplicerad och involverar internationell rätt – så antas just nu en stor mängd tillfälliga lagar på grund av att migration är en av det största valfrågorna. Många av dessa lagar kommer till hastigt och får ofta hård kritik från tunga remissinstanser – kritik som bortses ifrån.

De senaste veckorna har vi kunnat se vilka allvarliga konsekvenser detta får för de som lagarna avser att omfatta. Den 1 juli 2018 trädde den så kallade nya gymnasielagen i kraft, som ska ge ensamkommande unga en chans att stanna i Sverige. Bara ett par dagar senare underkände migrationsdomstolen i Malmö lagen och i förra veckan gjorde migrationsdomstolen i Stockholm detsamma. I båda fallen bedömde domstolarna att lagen anses strida mot överordnade lagar och därför inte går att tillämpa. Plötsligt är det helt oklart om de 9 000 unga, som haft att räkna med att beviljas uppehållstillstånd, kommer att få tillstånd enligt nya gymnasielagen. Nu lever dessa unga i total ovisshet i avvaktan på vad Migrationsöverdomstolen ska komma fram till i frågan.

Från mitt perspektiv som advokat är detta höjden av rättsosäkerhet i migrationsmål och det är mycket svårt att se sina klienter kastas mellan hopp och förtvivlan på grund härav. Alla vi som arbetar med migrationsrätt har ett stort och gemensamt ansvar för att upprätthålla rättssäkerheten i dessa livsviktiga mål.

 

Anna Massarsch
Advokat

Lotta Insulander Lindh

En ny sexualbrottslag!

I många många år har en samtyckeslag diskuterats. Äntligen är den på plats!
Alla har en ovillkorlig rätt till personlig och sexuell integritet och självbestämmande.

 

Den 1 Juli 2018 fick vi ändringar i sexualbrottslagstiftningen. Den så kallade samtyckeslagstiftningen.

Ändringarna innebär bland annat, enkelt uttryckt att om sex inte är frivilligt så är det olagligt!

Det krävs alltså inte längre att gärningsmannen har använt sig av våld, hot eller tvång eller att offret (målsägande) varit i en särskilt utsatt situation.

Två nya brott har också införts nämligen, oaktsam våldtäkt och oaktsamt sexuellt övergrepp med ett fängelsestraff på högst fyra år.

Det betyder att övergrepp  blir straffbart i fler situationer än tidigare t.ex. när någon av oaktsamhet eller vårdslöshet genomför en sexuell handling, eller då man borde  ha insett  risken för att någon inte deltar frivilligt men ändå genomför en sexuell handling med den personen.

Vid oaktsamhetsbrott behöver det inte finnas något uppsåt.

Ministraffet för grov våldtäkt och grov våldtäkt mot barn höjs från fängelse i fyra år till fem år.

Även ändringar som innebär att gärningsmannen skall få svårare att hänvisa till att offret, fysiskt, sett äldre ut, har införts.

Ytterligare en ändring är att målsägandebiträde ska utses mycket snabbare än tidigare.

I många många år har en samtyckeslag diskuterats. Äntligen är den på plats!

Alla har en ovillkorlig rätt till personlig och sexuell integritet och självbestämmande.

Fokus i förundersökningen kommer nu också att riktas mot den misstänktes beteende i stället för målsäganden.

Ett nej är alltid ett nej!  Detta har jag och flera med mig ”slagits för” sedan slutet 70-talet!  Nu är det 2018!

Det tar tid, men det går åt rätt håll!

Lotta Insulander Lindh
Advokat

Anna Hellron

Barn som utsatts för brott och uppdraget som särskild företrädare för barn

Något som blir tydligt när man arbetar som ombud och med att företräda barn som har utsatts för brott är hur otroligt lojala barn ofta är mot sina föräldrar, släktingar och familjens vänner. Barn är helt beroende av att de som ska skydda dem och värna om deras rättigheter vill dem väl. Tyvärr är det inte alltid så.

Något som också är tydligt är hur fruktansvärt obehagligt personer i utsatta barns omgivning tycker det är att våga tänka eller tro att det barnen berättar om faktiskt stämmer.

Kan det verkligen vara sant att någon gör så som barnet berättar om mot ett litet barn? Barnet kanske bara har livlig fantasi? Ska man våga fråga barnet mer och ifrågasätta? Lägga sig i? Och i så fall hur?

Många klienter jag möter i vuxen ålder vittnar om hur ingen i deras omgivning stod upp för dem när de var små och utsattes för våld i hemmet. Grannar, skolpersonal, vänner, släktingar och andra som enligt barnet måste ha sett signaler på att allt inte stod rätt till var rädda för att lägga sig i.  När barnet började berätta om hur det var hemma blev det tydligt att det var för mycket att hantera för mottagaren och barnet tystnade.

Barn har en absolut rätt att inte utsättas för våld eller farliga situationer. Det talas ofta om föräldrars rättigheter och allt för sällan om barns rättigheter. Barns rätt till en trygg uppväxt.

Min roll som advokat är ibland att vara barnets målsägandebiträde och i andra situationer är jag förordnad som särskild företrädare för barnet.

Lagen om särskild företrädare för barn tillkom år 2000 för att stärka barns rättigheter, förbättra förutsättningarna för att utreda misstankar om brott mot barn och givetvis också att förhindra att barnet utsätts för fortsatta övergrepp.

En särskild företrädare förordnas när det finns anledning att anta att ett barn har utsatts för ett allvarligt brott och när barnets vårdnadshavare eller annan nära anhörig (exempelvis förälderns sambo) är misstänkt för brottet. En sådan situation skulle givetvis annars vara svår att utreda eftersom det kan tänkas att föräldern då försvårar utredningen genom att påverka eller hota barnet inför förhör, vägra att ta barnet till polisen för förhör osv.

Åklagaren skickar in en begäran till domstol som förordnar en särskild företrädare för barnet. Information om att så har skett skickas inte omedelbart till vårdnadshavaren utan det sker med viss fördröjning.

Då jag förordnas av rätten som särskild företrädare för ett barn är mitt uppdrag att tillvarata barnets intressen under en polisutredning och en efterföljande rättegång. Att förbereda barnet för olika situationer som kan uppstå, vara lyhörd på barnets berättelse, skapa ett förtroende och se till att barnet får bästa möjliga förutsättningar under utredningen.

Jag har nära kontakter med socialtjänst, polis och åklagare under utredningen och samråder ofta med personal på skolan eller förskolan kring barnet. Min roll är dock att alltid se till barnets bästa och att stå upp för det jag anser är bäst för barnet.

Den särskilda företrädaren tar helt över vårdnadshavarnas rättigheter att besluta för barnet när det gäller det rättsliga förfarandet. Om och hur barnet ska inställa sig till polisutredning, delta i läkarundersökningar m.m. Jag närvarar vid polisförhör och kan också framställa skadeståndsanspråk för barnet vid en rättegång.

Om du har ett barn i din närhet som vill prata eller verkar behöva stöd. Våga lyssna.

Anna Hellron
Advokat

Hedvig Ansjön

Visa omtanke, tänk förebyggande!

Vi som arbetar på en familjerättslig advokatbyrå hanterar dagligen konfliktfyllda situationer. Konflikter i samband med separationer, skilsmässor och dödsfall kan dock förebyggas, genom upprättandet av familjerättsliga avtal. Det förebyggande arbetet är, liksom konfliktlösningen, en viktig del av vårt arbete.

Allmänheten har ofta dålig koll på vad det innebär att vara gift eller sambo. Sambor är ibland inte ens medvetna om att de anses ha blivit just det, sambor. Att ingå äktenskap kräver en aktiv handling, men det är relativt få som reflekterar över äktenskapets juridiska konsekvenser. Bristen på kunskap kan leda till otrevliga överraskningar, med infekterade tvister som följd, vid skilsmässa, separation eller dödsfall. Blivande sambor och makar kan enkelt, med hjälp av en advokat eller jurist, sätta sig in i regelverken och skriva familjerättsliga avtal utifrån hur just deras situation ser ut. Många skulle vinna på att tänka förebyggande. Det sägs, trots allt, att hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa.

Det kan kännas både obekvämt och oromantiskt att ta upp frågan om äktenskapsförord, samboavtal eller testamente. Har parterna dålig kunskap om vad deras familjesituation innebär rent juridiskt kan det naturligtvis kännas svårt att dessutom sätta sig in i betydelsen av familjerättsliga avtal. Att prata med en advokat eller jurist inför ett äktenskap eller samboförhållande gör att parterna, i lugn och ro, kan förstå den familjerättsliga juridiken och komma överens om vad som ska gälla för just deras förhållande. Vid rådgivningen går vi igenom parternas behov och önskemål, samtidigt som advokaten eller juristen kan formulera avtalet utifrån de speciella omständigheterna. Inget fall är det andra likt!

Familjerättsliga tvister innebär ofta både psykiska och ekonomiska påfrestningar för parterna. Rättshjälp och rättsskydd täcker som regel inte tvister rörande bodelning. Parterna tvingas ofta stå för alla kostnader i samband med bodelningen själva. Det kan röra sig om mycket stora summor, beroende på hur komplicerad tvisten är. Att på förhand komma överens om vad som ska gälla vid en eventuell skilsmässa eller separation, att skriva äktenskapsförord eller samboavtal, kan därmed innebära stora ekonomiska fördelar för parterna.

Det finns mycket att vinna på att tänka förebyggande. Och att ta hjälp av en advokat eller jurist inför en ny familjesituation behöver varken vara svårt, dramatiskt eller oromantiskt. Att förebygga familjerättsliga tvister är att visa omsorg mot dem som står en närmast!

Hedvig Ansjön

Varför en blogg?

Vår advokatbyrås blogg har år 2018 utsetts till bästa blogg inom branschen juridik!

Det är kommunikationsbyrån Navigator som utser bästa bloggarna i olika branscher och vi känner oss både glada och hedrade över priset.

Här följer juryns motivering:

Insulander Lindh advokatbyrå driver en blogg som guidar läsaren genom den juridiska djungeln. Byråns advokater förklarar enkelt och tydligt juridiska begrepp och termers innebörd och tillämpning. Bloggen fokuserar på familjerätt och har utöver sitt juridiska perspektiv också moraliska glasögon nära tillhands.

Navigators utmärkelse och motivering bekräftar att vi lyckats med det som vi eftersträvar – att informera och förklara den familjerättsliga/privaträttsliga juridiken på ett pedagogiskt sätt. Ofta får vi också kommentarer från klienter att de har läst bloggen och fått värdefull information om vad som gäller eller hur de ska tänka. Då har vi lyckats.

Familjerätten är ett angeläget rättsområde som vi alla berörs av i olika skeden i livet. Du kanske ska gifta dig, bli sambo, får barn, ska skilja dig eller blir påverkad när en familjemedlem avlider? Det är viktigt att känna till grundläggande rättsregler inom familjerätten främst kanske för att undvika tvist men också för att veta hur du ska agera i en viss situation eller vart du ska vända dig. Vem gör t.ex. en bodelning efter en skilsmässa och måste man göra en sådan? Hur ska man betala för sina barn efter en separation och vad är det egentligen för skillnad på att vara sambo och gift? Vem ärver dig när du dör och vill du ha det så?

Kunskapen om familjerätten är enligt vår erfarenhet alldeles för dålig. Många vet inte vad som gäller för just dem i deras privaträttsliga situation och funderar inte så mycket över vad som kan hända i värsta fall. Det är olyckligt. Därför försöker vi öka kunskapen hos gemene man genom att t.ex. skriva artiklar, undervisa, svara på frågor och medverka i media. Därför skriver vi också vår blogg.

Bloggen är öppen för alla att läsa och söka i när man letar efter information eller undrar över något. Sedan vi började skriva vår blogg år 2012 har vi hunnit med en hel del ämnen, främst familjerättsliga frågor men även rörande migrationsrätt och brottmål (främst ur ett brottsofferperspektiv) – i bloggen finns mängder av angelägen information. Tveka inte att gå in och läs mer om det som är viktigt för dig – eller läs på åt någon annan som behöver råd, det kan aldrig vara fel att hjälpa sin nästa 😉

Tack Navigator för utmärkelsen! Vi ska förvalta den väl.

Mia Edwall Insulander

Advokatbyrån önskar God Jul

Varje minut säljs fyra barn i sexhandeln världen över. Sexhandeln med barn är en växande kriminell miljardindustri. Vi har därför i  år valt att skänka en julgåva till Musikhjälpens kamp mot barnsexhandel. Låt oss tillsammans göra denna värld lite bättre för våra barn.

God Jul och Gott Nytt År
önskar Insulander Lindh advokatbyrå

 

Alexandra Lyckman

Framtidsfullmakter

Många har funderingar vad som händer om man blir sjuk och inte längre kan se efter sina rättsaffärer. Man vill i så fall gärna anförtro någon närstående att se efter ens angelägenheter.

Den 1 juli 2017 trädde en lag om framtidsfullmakter ikraft. Efterfrågad av klienter, ifrågasatt av kollegor. Några kollegor har till och med bestämt sig för att inte medverka till att upprätta framtidsfullmakter. Skälen är de som framgår av styckena 4 och 5 nedan.

  1. Varför behöver man en framtidsfullmakt?

Vad klienterna efterfrågar:

  • Vad händer om jag blir sjuk och hamnar på ålderdomshem. Vem ska betala mina räkningar?
  • Min man/hustru har blivit så glömsk. Vad händer om han/hon får demens och vi vill sälja huset för att flytta till ett äldreboende?
  1. Vad är en framtidsfullmakt?

En framtidsfullmakt är en fullmakt som någon ger åt en person, så att den personen kan företräda en för det fall han eller hon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något liknande förhållande varaktigt och i huvudsak inte längre har förmåga att ha hand om de angelägenheter som fullmakten avser.

  1. Vad kan man bestämma i en framtidsfullmakt?

Det kan vara fråga om ekonomiska och personliga angelägenheter. Undantag gäller för sjukvårdsåtgärder, att ingå äktenskap, bekräfta faderskap, upprätta testamente eller liknande frågor av utpräglat personlig karaktär.

Man kan bestämma att fullmakten ska gälla t ex

  • att mottaga och kvittera försändelser och pengar
  • att förlänga eller säga upp abonnemang eller avtal
  • att disponera i banktillgångar
  • att företräda vid domstolar och hos myndigheter
  • att förvalta, låna eller hyra ut egendom
  • att förvalta, sälja eller på annat sätt förfoga över fast egendom eller bostadsrätt

Fullmaktshavaren ska fullgöra uppdraget i enlighet med fullmaktsgivarens intressen och, om det är möjligt, samråda med honom eller henne i viktiga frågor.

Fullmakten måste vara skriftlig och undertecknad. Underskriften ska bevittnas av två personer. Den som fått fullmakten – fullmaktshavaren –  bedömer om fullmakten trätt ikraft. Man kan i fullmakten även bestämma att domstol ska pröva om fullmakten trätt i kraft.

Här ser jag potentiella konflikter. Frågor man kan ställa sig är

  • Vilket egenintresse kan fullmaktshavaren ha?
  • Vill man som fullmaktstagare ta strid med en närstående som saknar sjukdomsinsikt, kanske t o m starta en process i domstol?
  • Vem ska betala kostnaderna för domstolsprocessen?

Man kan bestämma att en så kallad granskare ska utses, som ska granska hur den person som har fått fullmakten utför sitt uppdrag.

En framtidsfullmakt kan inte göras oåterkallelig. Är man missnöjd med hur den som fått fullmakten sköter sitt uppdrag kan man med andra ord återkalla fullmakten. Även här bör man vara medveten om att det kan uppstå oenigheter. Om fullmakten trätt i kraft med anledning av att fullmaktsgivaren i huvudsak inte längre har förmåga att ha hand om sina angelägenheter och kanske saknar sjukdomsinsikt, men samtidigt vill återkalla fullmakten, ser jag en risk för att det kan leda till konflikter mellan närstående.

  1. Vad kan man inte eller bör man inte bestämma i en framtidsfullmakt.

Det finns några saker som kan få stora konsekvenser och påverka de ekonomiska förhållandena i sådan omfattning, att man bör vara försiktig och kanske rent av aldrig låta fullmakten innefatta dessa. Oönskade resultat kan bli konsekvensen eftersom det kan vara svårt att överblicka hur förhållandena är när fullmakten träder ikraft och hur fullmakten kan komma att användas i framtiden.

Var försiktig med och fundera noga på om och varför fullmakten ska innefatta

  • att köpa eller sälja saker utan specificering av vad som får köpas och vilken egendom som får säljas
  • att man får ge bort eller låna ut egendom som tillhör fullmaktsgivaren

Jag vill avråda från att låta fullmakten gälla för

  • att ingå skuldförbindelser och ta upp lån
  • att ingå borgen
  • att driva näringsverksamhet
  1. Efter min död…

Ibland blir lagar motstridiga trots att det är något lagstiftaren försöker att undvika. Ett sådant fall gäller fullmakter och hur de ska gälla efter fullmaktsgivarens död.

Enligt Avtalslagen (2 kap 21 § 1st) fortsätter en fullmakt som huvudregel att gälla efter fullmaktsgivarens död. Samtidigt säger Ärvdabalken, vår svenska lag som har regler om testamenten och arv, att man bara kan förordna om vad som ska ske efter ens död genom testamente. I ett testamente kan man även förordna om en testamentsexekutor eller boutredningsman som ska förvalta boet. Om en testamentsexekutor eller boutredningsman inte förordnas är det dödsbodelägarna som ska förvalta den avlidens egendom (Ärvdabalken 18 kap 1§ 1st). Finns det samtidigt en fullmakt som ger en person rätt att agera i den avlidnes namn efter dödsfallet, kan även detta leda till konflikter. Av den anledningen bör det särskilt anges i framtidsfullmakten, att den inte gäller efter fullmaktsgivarens död. Det kan särskilt nämnas att det även utan fullmakt är möjligt att betala räkningar i den avlidnes namn från den avlidnes konto.

Alexandra Lyckman
Advokat

Anna Massarsch

Människor på flykt

Efter andra världskrigets slut enades världens stater bland annat om att den ofattbara och fruktansvärda förföljelse och behandling som människor utsatts för under kriget aldrig mer skulle få äga rum. Staterna gick därför samman och bildade Förenta Nationerna, FN, och den 10 december 1948 antog FN:s generalförsamling ”Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna”. Det är ett unikt internationellt dokument som i 30 artiklar fastställer att alla människor har samma värde och rättigheter. Dokumentets betydelse har ökat med åren och förklaringen utgör grunden för dagens omfattande globala och regionala regelverk för att skydda människors rättigheter.

I artikel 14 i den allmänna förklaringen slås det fast att ”Envar har rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse.”  Denna rättighet har kommit att utvecklas i FN:s flyktingkonvention från 1951 med 1967 års tilläggsprotokoll.

Men vem är att anse som flykting?

En flykting är en person ”som flytt sitt land med anledning av en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk uppfattning, som befinner sig utanför det land, vari han är medborgare och som på grund av tidigare nämnd fruktan inte kan eller vill återvända till det landet”. Många länder, däribland Sverige, ger även skydd till personer som inte omfattas av konventionen men som riskerar dödsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning i hemlandet.

Enligt UNHCR, FN:s högkommissariat för flyktingar, är idag fler än 65,6 miljoner människor på flykt i världen. Av dem är nästan 22,5 miljoner flyktingar. Det kan jämföras med om samtliga invånare i Sverige, Norge och Danmark, som sammanlagt uppgår till omkring 21 miljoner människor, skulle vara på flykt. Över hälften av dessa är under 18 år. Antalet människor på flykt i världen överstiger för första gången sedan andra världskriget fler än 50 miljoner. Nästan 20 personer tvingas fly varje minut. Varför flyr människor? Av samma skäl idag som förr i tiden: på grund av konflikter, förtryck och fattigdom.

De länder som flest människor flyr ifrån idag är Afghanistan, Syrien och Sydsudan. Människor flyr inte långt, utan de söker ofta skydd i ett grannland där det är fred. De länder i världen som tar emot flest flyktingar idag är Turkiet, Pakistan och Libanon. Endast 17% av de människor som tvingats fly har tagit sig till Europa.

När vi talar om människor på flykt blir det ofta tal om statistik – så även i denna text – och man glömmer lätt bort de enskilda människorna bakom statistiken. Jag vill därför avsluta med följande tänkvärda ord som ingick i ett budskap från FN:s tidigare generalsekreterare, Kofi Annan, på den internationella flyktingdagen (20 juni) år 2005:

”De flesta av oss behöver inte konfronteras med den terror, rädsla, konflikter eller förföljelse som har tvingat miljontals flyktingar världen över på flykt. Vi glömmer lätt bort att de flesta flyktingar är människor precis som vi, med hem, familj, jobb och drömmar – och att de måste överge allt det i ett desperat sökande efter säkerhet i okända miljöer. Samtidigt som de ställs inför en osäker framtid måste dessa vanliga människor samla ett oerhört mod för att överleva och för att bygga upp sina splittrade liv igen.”

Den 10 december varje år högtidlighålls den internationella dagen för mänskliga rättigheter och så även i år. Det finns idag starkare skäl än någonsin att slå vakt om alla människors lika värde och rätten till ett liv i frid och frihet för alla.

Anna Massarsch
Advokat

Kvinna sitter vid dator

Hjälp, mitt barn blir kränkt på nätet!

Som jurist har jag under årens lopp kommit i kontakt med många barn och ungdomar som har blivit utsatta på olika sätt. Det kan vara genom fysiska påhopp som slag och sparkar men det kan också handla om mindre synliga attacker i form av nätkränkningar i sociala medier. Föräldrar jag talat med har med gråten i halsen beskrivit maktlösheten över att inte kunna hjälpa sitt barn på nätet då de först i efterhand insett vidden av kränkningarna som barnet varit utsatt för på Facebook, KiK eller Snapchat.

Av antimobbningsorganisationen Friends nätrapport 2017 framkommer att 35 % av barnen i undersökningen blivit utsatta för nätkränkningar någon gång under det senaste året. Kränkningarna kom från andra barn men även vuxna och skedde på plattformar som bland annat Instagram, KiK, Whatsapp, Snapchat och Facebook. Det handlade om ryktesspridning om barnet, spridning av oönskade bilder på barnet, att barnet fått bilder och filmer med sexuellt innehåll skickat till sig eller att någon skickat nedsättande kommentarer om barnets utseende eller person via nätet. Av de barn som utsatts visste sju av tio vem det var som kränkt och näthatat dem. Trots det tror många barn att vuxna inte kan göra något för att stoppa kränkningarna och att det bara är så det är på nätet.

Som jurist vet jag att det finns hopp och att nätkräkningar går att stoppa. Men vad ska man göra?

Först och främst, ha ett eget liv på nätet och utforska plattformarna där ditt barn vistas. Hur funkar Snapchat? Vad är KiK? Ta reda på det!

Prata hemma om vad som händer på nätet. Visa barnet att du förstår att det som händer på nätet är lika verkligt som det som händer på skolgården eller i omklädningsrummet efter träningen. Be ditt barn visa sina plattformar för dig. Gå igenom inställningar etc tillsammans. Finns det en person som barnet inte vet vem det är bland ”följarna”? Blocka den personen.

Erbjud ditt stöd och visa med ord och handling att du finns där om något händer. Sju av tio barn i Friends undersökning uppgav att de skulle be en vuxen hemma om hjälp om de skulle bli kränkta på nätet. Om ditt barn berättar, visa att du inte accepterar nätkränkningar. Säg att det inte är ditt barns fel och var tydlig med att du står på ditt barns sida.

Dokumentera kränkningarna, exempelvis genom skärmdumpar, bilder, utskrifter m.m. Beroende på vad som hänt kan det vara fråga om brott. Det kan exempelvis röra sig om olaga hot (BrB 4 kap 5 §), förtal (BrB 5 kap 1 §), kränkande fotografering (BrB 6 kap 6A§) eller kontakt med barn i sexuellt syfte (BrB 6 kap 5 §). Fundera på om du som förälder ska polisanmäla nätkränkningen. Om du är osäker på dina alternativ, ta kontakt med en jurist eller advokat för rådgivning.

Om det är ett annat barn som kränkt, kontakta barnets föräldrar. Berätta vad som hänt.

Om det finns kopplingar till skolan, skicka e-post till klasslärare/mentor, rektor och skolans huvudman (den som driver skolan) och berätta vad som hänt. Boka ett möte, fråga om personalen har sett kränkningar mellan eleverna? Om ja, begär en handlingsplan från skolan. Försök hitta lösningar tillsammans. Observera att skolan är skyldig att agera även om nätkränkningarna skett på fritiden om det finns en koppling till skolans verksamhet. Det kan exempelvis vara om båda barnen går i samma skola och kränkningar/mobbning även sker i skolan.

Följ upp med ditt barn och fortsätt prata om vad som händer på nätet. Trygga vuxna är de bästa förebilderna och vi måste se till att barn och unga kan lita på att de får stöd när det stormar på nätet.

Elisabeth Scholander