Mödrarnas vetorätt över barnbidraget är på väg att försvinna. Regeringen ska presentera ett lagförslag om delning av barnbidraget före sommaren.

Se http://rod.se/slut-p%C3%A5-m%C3%B6drars-ensamr%C3%A4tt-till-barnbidrag – där man kan läsa mer.

Man kan verkligen ställa sig frågan om det är rättvist som det ser ut idag att barnbidraget betalas till mamman om föräldrarna inte är överens om att dela det. Problemet är dock större och omfattar inte enbart barnbidraget utan även frågor om underhåll. Som lagstiftningen ser ut idag går det inte att få underhållsbidrag om barnet bor växelvis. Om barnbidraget skall betalas ut hälften var till föräldrarna men det fortfarande inte går att få underhåll vid växelvis boende kommer det att drabba den ekonomiskt svagare föräldern mycket hårt.

Vi har länge förespråkat en översyn och ändring av underhållsbidragsreglerna till barn. I takt med att växelvis boende blir vanligare måste det också finnas möjligheter för den ekonomiskt svagare föräldern att få hjälp, genom underhåll, att betala för barnets kostnader. Idag finns många föräldrar som betalar i stort sett alla barnets kostnader som t.ex. kläder och fritidsaktiviteter utan att få hjälp från den andre föräldern.

Om man inte kan få ekonomisk hjälp genom underhåll vid växelvis boende kan det ibland också vara ett argument för att motsätta sig växelvis boende, vilket är högst olyckligt.

Ett fall har nyligen fått prövningstillstånd i Högsta domstolen angående en eventuell möjlighet att få underhåll trots växelvis boende. Högsta domstolen har då att pröva om underhåll kan erläggas vid växelvis boende p.g.a. att en förälder försummar sin underhållsskyldighet (FB 7:6). Paragrafen är dock inte tänkt att användas så att en förälder vid “vanliga” fall av växelvis boende ska betala underhåll.

Ska domstolen verkligen behöva lösa ett problem (om det ens går?) som lagstiftaren borde ha löst för länge sedan? Och hur kommer det sig att man nu isolerar en enda fråga, barnbidraget, utan att närmare fundera på helheten? Det kommer att orsaka stora problem för den ekonomiskt svagare föräldern.

Lotta Insulander Lindh
Mia Edwall Insulander

Vad kan du förvänta dig av en advokat?

Advokatyrket är en rolig och omväxlande utmaning! Vi träffar många olika typer av människor, i olika livssituationer och med vitt skilda förutsättningar. Samtidigt ställs vi advokater inför olika juridiska, moraliska, etiska problem! Det är inte alltid helt enkelt att veta hur man bör agera i en given situation. Som hjälp har vi de vägledande regler om god advokatsed som Advokatsamfundet tillhandahåller, bestämmelser i Rättegångsbalken och erfarna kollegor som vi kan konsultera och rådgöra med.

Advokatens roll och främsta skyldigheter

En advokat skall utöva sin verksamhet med integritet och på ett sätt som främjar det goda rättssamhället. En advokat skall uppträda sakligt och korrekt samt så att förtroendet för advokatkåren upprätthålls.

En advokat får inte främja orätt. (Det bör dock observeras att advokaten inte har någon skyldighet att aktivt försöka få fram sanningen!)

En advokat skall i sin verksamhet redbart och nitiskt utföra de uppdrag som anförtrotts advokaten och iaktta god advokatsed.

En advokat är skyldig att förtiga vad han eller hon får kännedom om i sin yrkesutövning när god advokatsed kräver detta.

Först och främst kommer klienten

En advokats främsta plikt är att visa trohet och lojalitet mot klienten! Advokaten får inte låta sitt handlande påverkas av tanke på egna fördelar eller obehag eller av hänsyn till andra ovidkommande omständigheter. Advokaten får aldrig gå mot klientens uttryckliga vilja.

Vad innebär detta egentligen?

Om en klient kommer och berättar något för sin advokat i förtroende, måste klienten kunna lita på att advokaten inte för uppgifterna vidare. Ofta är det inga bekymmer. Många av de uppgifter vi får från klienter är sådana som ska tas upp i en pågående rättstvist. Det kan vara omständigheter som är till klientens fördel, som motsäger uppgifter som en motpart anfört eller som förklarar varför klienten agerat på ett visst sätt.

Men vissa uppgifter från klienten ska inte föras vidare, t ex uppgifter som saknar relevans i rättstvisten eller som inte gynnar klientens sak.

Var går då gränsen mellan att visa trohet och lojalitet mot klienten och att inte främja orätt?

Om klient erkänner ett brott för sin advokat, men inte vill erkänna inför domstol.

Om man som advokat är övertygad om att klienten inte talar sanning med följden att en oskyldig blir anklagad.

I dessa situationer kan advokaten inte företräda klienten och måste då frånträda sitt uppdrag! Detta får dock inte ske genom att advokaten avslöjar vad klienten anförtrott oss. Istället får vi ange andra skäl. Så istället för att säga att vi inte längre kan företräda klienten då klienten är skyldig, men inte vill stå för detta, eller att vi misstänker att klienten ljuger, får vi kanske ange att klienten och man själv inte är överens om hur man ska driva rättssaken, eller att det nödvändiga förtroendet mellan klienten och advokaten saknas.

Förhållandet till motparten

En bra och professionell advokat utmärker sig ofta genom sitt sätt att hantera förhållandet till motparten och motpartsombudet. Det kan t ex gälla att inte svartmåla motparten i onödan, att undvika personangrepp och att inte ta upp omständigheter som saknar relevans för den rättsliga prövningen som domstolen ska göra. Sådana ageranden medför dessutom ofta att rättstvisten fördjupas, vilket sällan ligger i klientens intresse. Istället handlar det om att hålla rättstvisten på en anständig nivå, vilket är särskilt viktigt när man arbetar med familjerätt och barnmål.

Dock går alltid klientens intressen före motpartens.

Förhållandet till domstolar och myndigheter

En advokat skall verka för att domstolens förelägganden följs och att förfrågningar från domstolen besvaras utan dröjsmål. Tidigare krav på att advokaten skyndsamt ska svara domstolen har dock tagits bort, eftersom “skyndsamhet” ibland kan anses strida mot klientintresset.

Även här visas på så sätt att klientens intressen alltid går främst!

Eftersom rättens föreläggande riktas mot parten, ligger det inte alltid i advokatens hand att se till att ett föreläggande eller en förfrågan följs eller besvaras utan dröjsmål. Advokaten skall dock verka för att så sker genom att göra vad som kan anses åligga honom eller henne för att efterkomma rättens föreläggande.

Advokaten är skyldig att vara väl förberedd vid domstolsförhandlingar, att inte medvetet vänta med att åberopa vittnen eller annan bevisning för att vinna överraskningsfördelar (om det inte kan anses befogat), att inte i onödan försena rättsprocessen, t ex genom att ange långvariga förhinder att närvara vid förhandling i förhalningssyfte, etc.

Även om advokaten har att i huvudsak ta tillvara klientens intressen under rättegången, finns också en skyldighet att beakta det allmännas intresse av en snabb, effektiv och kvalitativ insats från advokatens sida.

Slutsats

Slutsatsen är att klientens intressen i princip alltid kommer först; före motpartens, före domstolens och före advokatens egna intressen!

Alexandra Lyckman
Advokat

Hur går egentligen en bodelning till och vad är en bodelningsförrättare?

Trots att så många idag skiljer sig eller separerar råder stor okunskap angående hur en bodelning går till. Hur går den ekonomiska uppdelningen till egentligen och när behöver man en bodelningsförrättare?

Om man är överens om hur man ska bodela behöver man inte en bodelningsförrättare. Så länge man är överens kan det vara enkelt att upprätta ett bodelningsavtal i enlighet med överenskommelsen. Kanske bör man, om det finns tillgångar och skulder av substans, ta hjälp av en kunnig jurist att skriva avtalet. Särskilt om det ska ske någon äganderättsövergång är det viktigt att ta hjälp av en jurist specialiserad på familjerätt. Bodelningsavtal registreras som huvudregel inte någonstans utan parterna behåller varsitt exemplar.

Om man inte är överens är det svårare. Om en av parterna t.ex. inte vill medverka till en bodelning  eller om man inte är överens om vad som ska bodelas eller värden måste man ansöka om en bodelningsförrättare. Att ansöka om en bodelningsförrättare är det enda sättet att ‘tvinga igenom’ en bodelning.

Man ansöker om en bodelningsförrättare i tingsrätten. Tingsrätten utser då en kunnig jurist eller advokat till bodelningsförrättare.

Bodelningsförrättarens arbete innebär att gå igenom tillgångar och skulder samt tvistiga frågor. I de delar där man inte är överens kan bodelningsförrättaren fatta ett slutligt beslut, ungefär som en dom.

Ett stort problem är dock att bodelningsförrättaren inte har så mycket medel att skynda på processen om en part inte samarbetar. Bodelningsförrättaren har egentligen inga egna befogenheter att inhämta ekonomiska underlag från banker eller andra institut. Bodelningsförrättaren har också begränsade möjligheter att kräva uppgifter från parterna, en bodelningsförrättare har inte samma befogenheter som en domare vid domstol. Detta innebär tyvärr att det är relativt lätt för en part att förhala och försvåra en bodelning.

Ett annat problem är att en bodelning hos bodelningsförrättare kan bli dyr. Parterna är i slutändan solidariskt betalningsansvariga för bodelningsförrättarens kostnader. Bodelningsförrättare brukar nästa alltid ta ett förskott när de inleder arbetet. Därefter tar de betalt löpande. Har man inga pengar men vill få ut medel i bodelningen är det tyvärr svårt att få hjälp. Att parterna är solidariskt betalningsansvariga betyder att om en av dem inte betalar måste den andre betala för båda ( men kan sedan kräva tillbaka halva arvodet av den andre). Får bodelningsförrättaren inte betalt har han eller hon ingen skyldighet att fortsätta sitt arbete.  Det kan därför bli en kostsam process med stora utlägg innan bodelningen är genomförd.

Bodelningsförfarandet tar tyvärr ofta alltför lång tid och kostar för mycket. Det borde vara enklare att få en bodelning till stånd. Ett förslag kan vara att man får ekonomsikt bidrag, rättshjälp, för bodelningsförrättarens arbete på samma sätt som man kan få vid tvister, t.ex. om barn, i domstol. Ett annat förslag kan vara att bodelningsförrättaren får större befogenheter, mer som i domstol, att påskynda och konkretisera processen när en part förhalar. Eftersom så många skiljer sig och separerar idag är dessa frågor oerhört angelägna och något som borde prioriteras av lagstiftaren.

Mia Edwall Insulander
Advokat

Förvånande nog finns i dagsläget ingen straffbestämmelse avseende barnäktenskap och tvångsäktenskap. Handlingar som innebär att någon gifter sig med ett barn eller med en vuxen, mot dennes vilja, faller i dag in under andra brott i brottsbalken.

Den 20 maj 2010 beslutade regeringen att ge justitierådet Göran Lambertz (särskild utredare) i uppdrag att inhämta kunskap om barnäktenskap och tvångsäktenskap och att föreslå åtgärder för att motverka sådana äktenskap. Göran Lambertz arbete resulterade i betänkandet “Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap (SOU 2012:35)”. I betänkandet föreslås att straffbestämmelser om tvångsäktenskap och barnäktenskap införs i brottsbalken. I betänkandet föreslås även att Länsstyrelsens möjlighet att bevilja äktenskapsdispens slopas och att ett särskilt kompetensteam tillsätts för att främja arbetet mot tvångsäktenskap och barnäktenskap.

Förvånande nog finns i dagsläget ingen straffbestämmelse avseende barnäktenskap och tvångsäktenskap. Handlingar som innebär att någon gifter sig med ett barn eller med en vuxen, mot dennes vilja, faller i dag in under andra brott i brottsbalken såsom olaga tvång, olaga hot, misshandel, fridskränkning osv, beroende på vilka moment handlingen innehåller.

Det finns flera skäl för en kriminalisering av barnäktenskap och tvångsäktenskap. Genom en kriminalisering markeras allvaret i att tvinga någon att ingå äktenskap. Genom en kriminalisering blir det synligt att Sverige tar avstånd från handlingar som leder till tvångsäktenskap och barnäktenskap. Framförallt ökar skyddet för den individ som utsätts. Möjligheten att erhålla skadestånd för kränkning av den personliga integriteten ökar. Tvångsäktenskap och barnäktenskap är övergrepp som strider mot mänskliga rättigheter. En kriminalisering är därför förenligt med det skydd som flertalet människorättskonventioner strävar efter att ge både barn och vuxna.

Utifrån ovan resonemang kan en kriminalisering av tvångsäktenskap och barnäktenskap tyckas självklar.  Lagförslaget är dock komplicerat och emellanåt otydligt. Ur juridisk synpunkt möter lagstiftningen, särskilt avseende barnäktenskap, svåra hinder.

Vad gäller barnäktenskap föreslår utredaren följande:

“Den som förmår ett barn att ingå äktenskap som är giltigt i den stat där det ingås, i den stat enligt vars lag det ingås eller i den stat i vilken minst en av makarna var medborgare eller hade hemvist döms för barnäktenskapsbrott till böter eller fängelse i höst två år. Detsamma gäller den som tar initiativ till eller anordnar ett sådant äktenskap, om äktenskapet kommer till stånd. För barnäktenskap döms även den som förmår ett barn att ingå en förbindelse som är att jämställa med äktenskap på så sätt att den är binande enligt ett etablerat normsystem som inrymmer särskilda krav för upplösning av förbindelsen, och som ingås enligt detta normsystems former, liksom den som tar initiativ till eller anordnar ett sådant informellt äktenskap”.

Endast genom att läsa texten ovan inser de flesta att lagförslaget kommer medföra tillämpningsproblem. För att inte tala om bevisproblem. Det kanske mest kontroversiella med förslaget, särskilt ur samhällssynpunkt, är att låta bestämmelsen om tvångsäktenskap och barnäktenskap omfatta s.k. informella äktenskap. Härigenom kriminaliserar Sverige en “ceremoni/handling” som genomförs i ett annat land och som i det landet kanske utgör en fullt laglig och accepterad ceremoni/handling eftersom den är en del i en djupt rotad tradition.

Det framgår dock tydligt av betänkandet att en kriminalisering av tvångsäktenskap och barnäktenskap inte får eftersträvad verkan om inte de informella äktenskapen inryms.

Oaktat lagförslagens kontroversiella och komplicerade moment behövs en kriminalisering av tvångsäktenskap och barnäktenskap. Äktenskapet har en särställning bland olika rättshandlingar som en individ kan företa och äktenskap mot någons vilja kan ha flera starkt negativa konsekvenser för den som berörs.

Lagförslagen befinner sig för tillfället på remiss. Om förslagen klubbas igenom träder lagen i kraft den 1 juli 2013.

Kajsa Sandström

Ni kanske minns filmen “Kramer mot Kramer” från 1979 med Dustin Hoffman och Meryl Streep i huvudrollerna. Filmen handlar om en skilsmässa och en vårdnadstvist som avgörs i domstol. Makarna slåss med ganska smutsiga medel med hjälp av sina advokater till dess att de inser att de dels inte mår bra av detta själva men framförallt att deras son inte mår bra av att märka hur föräldrarna bråkar.

Att allt fler skilsmässor slutar i domstol bekymrar regeringen här i Sverige varför det föreslagits försök med särskilda separationsteam som kan erbjuda föräldrar och barn stöd och hjälp i samband med en separation. Syftet är att förmå separerande par att komma överens utanför domstol. För er som vill läsa mer om detta bifogar jag en länk, börja med att klicka på ordet separationsteam.

Min uppfattning är att det finns en del skilsmässor och vårdnadstvister som av olika skäl är så infekterade att det i dessa fall inte finns någon annan utväg än att ärendet avgörs av domstol. Dock är det min absoluta övertygelse att en stor del av de mål som idag prövas av domstol skulle kunna nå en bättre lösning om det istället medlades fram en lösning som skräddarsys utifrån just denna familjs situation. Det finns enligt mig färre olämpliga föräldrar än vad det finns onödiga konflikter.

Genom medling kan parterna hitta en samförståndslösning som båda fått vara med och utforma vilket underlättar framtida möten parterna emellan t ex vid barnens födelsedagar, skolavslutningar, högtider och föräldramöten. En sådan lösning kan vara mycket mer värd i det långa loppet än ett domstolsbeslut som visar att man efter en segdragen konflikt i domstol faktiskt fick lite mer rätt än barnets andra förälder.

För de parter som är beredda att släppa lite på sin egen prestige tror jag att medling med hjälp av erfarna och empatiska sakkunniga är ett väldigt bra alternativ till att slita sin tvist i domstol.

Om ni befinner er i denna situation och känner att domstolsvägen känns lite för hård, trubbig och osäker är ni välkomna att kontakta oss för ett första gemensamt möte.

Joakim Lyckman
Advokat