Många har funderingar vad som händer om man blir sjuk och inte längre kan se efter sina rättsaffärer. Man vill i så fall gärna anförtro någon närstående att se efter ens angelägenheter.

Den 1 juli 2017 trädde en lag om framtidsfullmakter ikraft. Efterfrågad av klienter, ifrågasatt av kollegor. Några kollegor har till och med bestämt sig för att inte medverka till att upprätta framtidsfullmakter. Skälen är de som framgår av styckena 4 och 5 nedan.

1. Varför behöver man en framtidsfullmakt?

Vad klienterna efterfrågar:

• Vad händer om jag blir sjuk och hamnar på ålderdomshem. Vem ska betala mina räkningar?
• Min man/hustru har blivit så glömsk. Vad händer om han/hon får demens och vi vill sälja huset för att flytta till ett äldreboende?

2. Vad är en framtidsfullmakt?

En framtidsfullmakt är en fullmakt som någon ger åt en person, så att den personen kan företräda en för det fall han eller hon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller något liknande förhållande varaktigt och i huvudsak inte längre har förmåga att ha hand om de angelägenheter som fullmakten avser.

3. Vad kan man bestämma i en framtidsfullmakt?

Det kan vara fråga om ekonomiska och personliga angelägenheter. Undantag gäller för sjukvårdsåtgärder, att ingå äktenskap, bekräfta faderskap, upprätta testamente eller liknande frågor av utpräglat personlig karaktär.

Man kan bestämma att fullmakten ska gälla t ex

• att mottaga och kvittera försändelser och pengar
• att förlänga eller säga upp abonnemang eller avtal
• att disponera i banktillgångar
• att företräda vid domstolar och hos myndigheter
• att förvalta, låna eller hyra ut egendom
• att förvalta, sälja eller på annat sätt förfoga över fast egendom eller bostadsrätt

Fullmaktshavaren ska fullgöra uppdraget i enlighet med fullmaktsgivarens intressen och, om det är möjligt, samråda med honom eller henne i viktiga frågor.

Fullmakten måste vara skriftlig och undertecknad. Underskriften ska bevittnas av två personer. Den som fått fullmakten – fullmaktshavaren –  bedömer om fullmakten trätt ikraft. Man kan i fullmakten även bestämma att domstol ska pröva om fullmakten trätt i kraft.

Här ser jag potentiella konflikter. Frågor man kan ställa sig är

• Vilket egenintresse kan fullmaktshavaren ha?
• Vill man som fullmaktstagare ta strid med en närstående som saknar sjukdomsinsikt, kanske t o m starta en process i domstol?
• Vem ska betala kostnaderna för domstolsprocessen?

Man kan bestämma att en så kallad granskare ska utses, som ska granska hur den person som har fått fullmakten utför sitt uppdrag.

En framtidsfullmakt kan inte göras oåterkallelig. Är man missnöjd med hur den som fått fullmakten sköter sitt uppdrag kan man med andra ord återkalla fullmakten. Även här bör man vara medveten om att det kan uppstå oenigheter. Om fullmakten trätt i kraft med anledning av att fullmaktsgivaren i huvudsak inte längre har förmåga att ha hand om sina angelägenheter och kanske saknar sjukdomsinsikt, men samtidigt vill återkalla fullmakten, ser jag en risk för att det kan leda till konflikter mellan närstående.

4. Vad kan man inte eller bör man inte bestämma i en framtidsfullmakt.

Det finns några saker som kan få stora konsekvenser och påverka de ekonomiska förhållandena i sådan omfattning, att man bör vara försiktig och kanske rent av aldrig låta fullmakten innefatta dessa. Oönskade resultat kan bli konsekvensen eftersom det kan vara svårt att överblicka hur förhållandena är när fullmakten träder ikraft och hur fullmakten kan komma att användas i framtiden.

Var försiktig med och fundera noga på om och varför fullmakten ska innefatta

• att köpa eller sälja saker utan specificering av vad som får köpas och vilken egendom som får säljas
• att man får ge bort eller låna ut egendom som tillhör fullmaktsgivaren

Jag vill avråda från att låta fullmakten gälla för

• att ingå skuldförbindelser och ta upp lån
• att ingå borgen
• att driva näringsverksamhet

5. Efter min död…

Ibland blir lagar motstridiga trots att det är något lagstiftaren försöker att undvika. Ett sådant fall gäller fullmakter och hur de ska gälla efter fullmaktsgivarens död.

Enligt Avtalslagen (2 kap 21 § 1st) fortsätter en fullmakt som huvudregel att gälla efter fullmaktsgivarens död. Samtidigt säger Ärvdabalken, vår svenska lag som har regler om testamenten och arv, att man bara kan förordna om vad som ska ske efter ens död genom testamente. I ett testamente kan man även förordna om en testamentsexekutor eller boutredningsman som ska förvalta boet. Om en testamentsexekutor eller boutredningsman inte förordnas är det dödsbodelägarna som ska förvalta den avlidens egendom (Ärvdabalken 18 kap 1§ 1st). Finns det samtidigt en fullmakt som ger en person rätt att agera i den avlidnes namn efter dödsfallet, kan även detta leda till konflikter. Av den anledningen bör det särskilt anges i framtidsfullmakten, att den inte gäller efter fullmaktsgivarens död. Det kan särskilt nämnas att det även utan fullmakt är möjligt att betala räkningar i den avlidnes namn från den avlidnes konto.

Alexandra Lyckman
Advokat

Som jurist har jag under årens lopp kommit i kontakt med många barn och ungdomar som har blivit utsatta på olika sätt. Det kan vara genom fysiska påhopp som slag och sparkar men det kan också handla om mindre synliga attacker i form av nätkränkningar i sociala medier. Föräldrar jag talat med har med gråten i halsen beskrivit maktlösheten över att inte kunna hjälpa sitt barn på nätet då de först i efterhand insett vidden av kränkningarna som barnet varit utsatt för på Facebook, KiK eller Snapchat.

Av antimobbningsorganisationen Friends nätrapport 2017 framkommer att 35 % av barnen i undersökningen blivit utsatta för nätkränkningar någon gång under det senaste året. Kränkningarna kom från andra barn men även vuxna och skedde på plattformar som bland annat Instagram, KiK, Whatsapp, Snapchat och Facebook. Det handlade om ryktesspridning om barnet, spridning av oönskade bilder på barnet, att barnet fått bilder och filmer med sexuellt innehåll skickat till sig eller att någon skickat nedsättande kommentarer om barnets utseende eller person via nätet. Av de barn som utsatts visste sju av tio vem det var som kränkt och näthatat dem. Trots det tror många barn att vuxna inte kan göra något för att stoppa kränkningarna och att det bara är så det är på nätet.

Som jurist vet jag att det finns hopp och att nätkräkningar går att stoppa. Men vad ska man göra?

Först och främst, ha ett eget liv på nätet och utforska plattformarna där ditt barn vistas. Hur funkar Snapchat? Vad är KiK? Ta reda på det!

Prata hemma om vad som händer på nätet. Visa barnet att du förstår att det som händer på nätet är lika verkligt som det som händer på skolgården eller i omklädningsrummet efter träningen. Be ditt barn visa sina plattformar för dig. Gå igenom inställningar etc tillsammans. Finns det en person som barnet inte vet vem det är bland ”följarna”? Blocka den personen.

Erbjud ditt stöd och visa med ord och handling att du finns där om något händer. Sju av tio barn i Friends undersökning uppgav att de skulle be en vuxen hemma om hjälp om de skulle bli kränkta på nätet. Om ditt barn berättar, visa att du inte accepterar nätkränkningar. Säg att det inte är ditt barns fel och var tydlig med att du står på ditt barns sida.

Dokumentera kränkningarna, exempelvis genom skärmdumpar, bilder, utskrifter m.m. Beroende på vad som hänt kan det vara fråga om brott. Det kan exempelvis röra sig om olaga hot (BrB 4 kap 5 §), förtal (BrB 5 kap 1 §), kränkande fotografering (BrB 6 kap 6A§) eller kontakt med barn i sexuellt syfte (BrB 6 kap 5 §). Fundera på om du som förälder ska polisanmäla nätkränkningen. Om du är osäker på dina alternativ, ta kontakt med en jurist eller advokat för rådgivning.

Om det är ett annat barn som kränkt, kontakta barnets föräldrar. Berätta vad som hänt.

Om det finns kopplingar till skolan, skicka e-post till klasslärare/mentor, rektor och skolans huvudman (den som driver skolan) och berätta vad som hänt. Boka ett möte, fråga om personalen har sett kränkningar mellan eleverna? Om ja, begär en handlingsplan från skolan. Försök hitta lösningar tillsammans. Observera att skolan är skyldig att agera även om nätkränkningarna skett på fritiden om det finns en koppling till skolans verksamhet. Det kan exempelvis vara om båda barnen går i samma skola och kränkningar/mobbning även sker i skolan.

Följ upp med ditt barn och fortsätt prata om vad som händer på nätet. Trygga vuxna är de bästa förebilderna och vi måste se till att barn och unga kan lita på att de får stöd när det stormar på nätet.

Elisabeth Scholander

I februari 2017 blev betänkandet Se barnet! (SOU 2017:6) klar och överlämnades till Regeringen.

Syftet med utredningen var att utvärdera 2006 års vårdnadsreform och undersöka hur reglerna om vårdnad, boende och umgänge tillämpas samt ta ställning till om de behöver ändras för att stärka barnrättsperspektivet.

I utredningen har man bl.a. undersökt varför vårdnadsmålen har ökat så mycket de senaste 10 åren. Utredningens slutsatser bekräftar det som vi familjerättsadvokater anat dvs. att ökningen bl.a. beror ett mer jämställt föräldraskap samt en ökad konfliktbenägenhet. Föräldrar har en tendens att bråka mer med varandra i vårt samhälle idag vilket är en mycket tråkig utveckling. Det är barnen som kommer i kläm.

En annan förklaring till att tvisterna om barn ökar är, enligt utredningen, 2006 års vårdnadsreform som bl.a. innebar att man införde en regel om att rätten särskilt ska fästa avseende vid föräldrarnas förmåga att samarbeta. I utredningen skriver man att ”det tycks förekomma att en del föräldrar därför ”späder på”, och i vissa fall konstruerar konflikter i syfte att få ensam vårdnad om barnet med hänvisning till samarbetssvårigheter” (SOU 2017:6, s. 196).

Att konstruera konflikter var naturligtvis inte syftet med reformen år 2006 och det går ut över barnen. Som yrkesverksam advokat men också medlare mellan föräldrar i vårdnadsmål kan jag ibland bli orolig över hur konflikten skymmer föräldrarnas vilja att se situationen ur barnets perspektiv. Som ombud företräder man en av föräldrarna och det är en advokats främsta plikt att visa trohet och lojalitet mot klienten. Samtidigt är det i mål om barn enligt min uppfattning viktigt att ha en kontinuerlig dialog med klienten/föräldern om barnperspektivet. Barnets bästa kan inte nog understrykas.

Vad föreslår då utredningen för förändringar för att stärka barnens rättigheter? De huvudsakliga förändringarna är följande

• En ny bestämmelse om föräldrarnas förmåga att ta gemensamt ansvar införs. Att föräldrarna tar gemensamt ansvar innebär att de tillsammans kan lösa frågor om barnet och ska enligt utredarna medföra att inte lika mycket fokus i processen läggs på föräldrarnas konflikt utan istället på hur deras agerande faktiskt påverkar barnet
• Obligatoriska informationssamtal hos socialtjänsten ska införas innan de kan vända sig till domstol och framställa yrkanden om vårdnad, boende eller umgänge
• En bestämmelse om kompetens- och lämplighetskrav för medlare ska införas. Det bör krävas någon form av intyg eller motsvarande om yrkeserfarenhet och utbildning för att en person av domstolen ska kunna utses till medlare
• Det ska tydliggöras att barn har rätt att fritt uttrycka sina åsikter och att de inte alltid måste vara en bestämd vilja som barnet har
• Man ska införa ett handläggningsstöd för riskbedömningar i utredningar om vårdnad, boende och umgänge

Låt oss hoppas att de föreslagna förändringarna leder till färre tvister och att föräldrarna samt samhället bättre kan Se barnet!

Mia Edwall Insulander

I mitt arbete som målsägandebiträde och särskild företrädare för barn möter jag nästan dagligen personer som har blivit utsatta för brott.

Många vet inte alls hur en polisutredning går till eller vad man kan förvänta sig när målet prövas i domstol. Det är också, lyckligtvis, många av dessa personer som bara en gång i livet kommer att gå igenom en sådan här process. Förtroendet för mig som advokat och för poliserna som utreder brotten i en sådan här känslig situation är givetvis helt avgörande.

Jag har arbetat med brottmål på anstalt, i domstol och därefter sedan år 2005 på advokatbyrå. Under den här tiden har utvecklingen på många sätt gått framåt. I andra delar har den avstannat eller gått bakåt. Aldrig förut har jag upplevt poliserna så förtvivlade över sin arbetssituation och sina möjligheter att effektivt utreda brott som nu.

Polisen har nyligen genomgått en stor omorganisation med syfte att öka effektiviteten i brottsbekämpningen.

I slutet av december publicerades en undersökning i DN som visar att förtroendet för polisen från allmänhetens sida tydligt gått ned under den senaste tiden och att polisen, istället för vad som var förhoppningen, producerar allt färre färdiga brottsutredningar.  Antalet utredningar som överlämnats till åklagare har under 2016 minskat med 9 procent (till och med oktober i år).

Jag möter i mitt arbete fantastiskt kunniga och professionella poliser. Det här inlägget ska alltså inte på något vis uppfattas som kritik mot de utredare hos polisen som är i tjänst och troget gör sitt jobb.  Men känslan hos polis och åklagare synes allt mer desperat.

Poliser sjukskriver sig, byter yrke, byter avdelning. Vi som advokater påminner åklagare och poliser om att vi hoppas att förundersökningarna löper på och går framåt. Utredningarna läggs på hög och tar allt längre tid. Till slut riskerar brott att preskriberas, brottsoffer tappar förtroendet och funderar på om det finns någon vits med att anmäla och poliserna som finns kvar på sina poster blir alltmer pressade.  Resurserna saknas och polisen verkar nästan bara ha tid att hantera de ärenden där någon är frihetsberövad eller ärenden som har förtur, exempelvis barnärenden.

Det här är en oerhört allvarlig situation. En rättssäkerhetsfråga som berör oss alla.

Ju längre tid som går innan berörda vittnen hörs, bevisning säkras, målsägande och misstänkta blir hörda och får berätta sin version av vad som har hänt – desto större sannolikhet att människor har glömt vad som hänt och att annan viktig bevisning inte längre finns kvar. Detta innebär givetvis i förlängningen att allt färre brott klaras upp och att människor som kränker och misshandlar andra kommer undan med det.

Det är viktigt att inte glömma bort att för den som har blivit slagen, förföljd och hotad, kränkt eller förnedrad måste hoppet om att få upprättelse och rättvisa få finnas kvar. En del människor som utsatts för brott och upplever att samhället inte räcker till när något fruktansvärt har hänt tappar det hoppet. Vi är alla skyldiga att se till att det inte blir så och att något snarast möjligt görs åt den här alltmer sorgliga situationen.

Slutligen skall sägas att det är en oerhört viktig markering att anmäla till polisen om man har blivit utsatt för brott och att det absolut finns upprättelse och hjälp att få.

Anna Hellron
Advokat

Barn som far illa berättar sällan om det själva. Därför är det så viktigt att som vuxen vara lyhörd och agera vid oro för barn. I år har advokatbyrån skänkt en julgåva till Rädda barnen, som gör ett så viktigt arbete. Låt år 2017 bli ett bättre år för de mest värdefulla vi har – våra barn.

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR
önskar Insulander Lindh advokatbyrå