Mia Edwall Insulander

Tvisterna ökar – familjerättens betydelse

”För närvarande finns det inte något lagförslag på riksdagens bord att ta ställning till” det är svaret jag fick från ordföranden i civilutskottet, Caroline Szyber, när jag mailade henne för att påpeka att bodelningar ofta är så svåra och kostsamma att många inte klarar av det.

När Sveriges Radio kontaktade justitieministern för att höra om han vill medverka i programmet ”Plånboken” i P1 och diskutera frågan om ändringar i lagstiftningen rörande den ekonomiska familjerätten var svaret nej. Ingen annan från departementet eller riksdagen ville/kunde heller vara med diskutera.

Frågan om hur man hjälper de som skilt sig att få till stånd en bodelning är uppenbarligen inte intressant för politikerna och lagstiftaren att uppmärksamma. Ändå berör den hälften av alla som gift sig i Sverige idag samt säkert lika många sambor som separerat.

Familjerättsfrågor är överhuvudtaget är inte prioriterat i samhället. Media skriver mycket om brottmål vilket ofta är lovvärt och viktigt men familjerätten borde belysas oftare. Om inte annat för att hjälpa människor att undvika tvist.

Tvister om barn (vårdnad boende och umgänge) har fördubblats i domstolarna de senaste tio åren. På fem år har arvstvisterna ökat med 51 % i domstolarna. Min erfarenhet är också att bodelningstvisterna ökar. Den andel av befolkningen som skiljer sig har dock legat ganska konstant de senaste åren. Lika många skiljer sig alltså men fler tvistar om sina barn, och pengar efter en skilsmässa eller när en familjemedlem dör. Vad beror det på?

Vårt samhälle har blivit allt mer polariserat och det märks även i privatlivet. Det finns en tendens att respektera varandra mindre och gå hårdare fram av egoistiska skäl. Det drabbar främst barn men är också mycket kostsamt för de vuxna både emotionellt och ekonomiskt. Samhället får betala genom att rättssystemet måste bekosta ett ökat antal tvister.

Kunskapen om familjerätten behöver förstärkas. Det skulle troligtvis minska antalet tvister och färre barn skulle komma i kläm. Familjerätten borde debatteras och diskuteras mer! Jag vill också lämna några förslag till förbättringar (bland många) :

Undervisa i enkel familjerättsjuridik på högstadiet eller gymnasiet. Vad händer t.ex. om någon dör och vad är skillnaden mellan att vara sambo och gift?
Informera i samband med hindersprövningen de som ska gifta sig om vad det innebär juridiskt att vara gift
Låt föräldrar som har för avsikt att tvista om barn i domstol att gå på obligatorisk medling eller samarbetssamtal
Låt rättshjälpen omfatta även processen hos bodelningsförrättare så att den ekonomiskt svagare parten har råd att driva igenom en bodelning

Mia Edwall Insulander,
Familjerättsadvokat

Alexandra Lyckman

Vårdnadsutredningen – hur går den till egentligen?

För ett tag sedan fick jag möjlighet att få lyssna på vår tidigare kollega Kajsa Laxhammar, som numera arbetar hos Socialstyrelsen. Hon berättade vilka föreskrifter det finns gällande vårdnadsutredningen. Regelverket består av JO-uttalanden och Socialstyrelsens råd och rekommendationer. Numera är det dock Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, MFoF, som handlägger familjerättsliga frågor som rör vårdnad, boende och umgängesfrågor.

Och så här ska vårdnadsutredningen gå till.

Av vem, när och hur

Det är kommunen där barnet är folkbokfört som ska göra utredningen. Socialnämnden beslutar och utser utredaren, detta ska ske skyndsamt, eller ”så snart som möjligt”. Utredaren ska vara en tjänsteman hos socialmyndigheten. Det kan dock även anlitas en extern person, om denna kan anses arbeta i eller för socialtjänstens förvaltning.

Utredaren ska omgående efter erhållet uppdrag påbörja utredningen. Utredningen ska genomföras under tre – fyra månader.

En sak som jag inte kände till är att utredningen när som helst kan avbrytas om föräldrarna istället vill påbörja samarbetssamtal! Det är aldrig för sent att försöka komma överens!

Kompetenskrav

Den som gör utredningen ska ha tillräcklig kompetens för detta. Utöver socionomexamen även minst ett års yrkeserfarenhet av frågor som rör vårdnad, barns boende och umgänge. Utredaren ska ha kunskap om lagstiftning och hur praxis ser ut. Utredaren ska också ha kunskap om kriser och konflikter som kan förekomma i samband med separationer, samt om riskfaktorerna våld, hot, missbruk och psykisk sjukdom.

Samtal

Det ska hållas flera samtal med föräldrarna och även med barnet. Vid ett inledande samtal med föräldrarna ska information lämnas om utredningens syfte och hur utredningen ska genomföras samt vilka uppgifter som kan komma att inhämtas.

Under fortsatta samtal med föräldrarna bör utredaren ta reda på förälderns syn på barnets relation till föräldrar, syskon och föräldrarnas nya partners, hur föräldern ser på sin egen situation, hur samarbetet fungerar mellan föräldrarna och hur föräldern tror att man utifrån barnets behov kan lösa frågorna om vårdnad, boendesituationen och umgänget. Utredaren ska också ta upp med föräldrarna om det förekommit våld, hot, risk att barnet olovligen förs bort/kvarhålls utomlands, missbruk, psykisk ohälsa eller andra missförförhållanden. Vid behov kan uppgifter från sjukvården inhämtas, om den förälder som det berör medger detta och släpper på sekretessen. Utdrag ur brottsregister och från sociala myndigheter inhämtas ofta i samband med en vårdnads-, boende- och umgängesutredning.

Barnsamtal ska givetvis hållas och utredaren ska då träffa barnet både enskilt och tillsammans med respektive förälder. Helst ska utredaren träffa barnet hemma hos båda föräldrarna. Ska flera syskon delta, ska samtalen som utredaren håller med syskonen ske enskilt med vart och ett av barnen, så att syskonen inte påverkar varandra. Varje barn ska få komma till tals, redan från tidig ålder, och få uttrycka sin egen åsikt. Hur barnsamtalen går till ska anpassas efter barnets ålder och mognad och naturligtvis kan ett barn aldrig tvingas att lämna uppgifter.

Vad som ska framgå av utredningen

Utredningen ska begränsas till sådant som kan anses relevant. Utredaren ska kunna motivera de frågor som utreds. Så våga fråga, om ni tycker att utredaren fokuserar på frågor som ligger långt tillbaka i tiden eller inte längre är aktuella!

Utredningens innehåll ska vara sakligt och faktabaserat. Endast det som är relevant, väsentligt och klart uttalat ska anges. Allt som står i utredningen ska kunna motiveras, såväl de utredningsåtgärder som vidtagits som det slutsatser som utredaren dragit.

I utredningen ska det redovisas hur många samtal som har hållits med föräldrarna och barnet och även när och var samtalen ägde rum. Det ska också framgå vem som var närvarande vid de olika samtalen, t ex om föräldern var med under barnsamtalet eller väntade i anslutande rum. Det ska framgå vilka referenspersoner som kontaktats. Det ska även framgå om det finns utredningsåtgärder som man inte kunnat genomföra, t ex om man inte kunnat få fram vissa uppgifter eller kunnat höra vissa personer.

Barnets inställning är som sagt viktig. Barnkonventionen, som nu föreslås bli svensk lag, säger att barn som är i stånd att bilda egna åsikter ska tillförsäkras rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Ju äldre barnet är, desto större betydelse har åsikterna när domstolen ska fatta sitt beslut. Det är viktigt att de åsikter barnet uttrycker är barnets egna. Kan man misstänka att en förälder sätter press på barnet och talar om för barnet vad det ska säga, anser jag att det är viktigt att det framgår och att utredaren redogör sina iakttagelser.

Bedömning och beslutsförslag till domstolen

Slutligen ska utredarens bedömning redovisas, inklusive motiveringar till varför utredaren har kommit fram till en viss bedömning. I utredningen ska det också anges ett förslag till hur domstolen ska döma. Om utredaren anser att det inte finns förutsättningar att lämna ett förslag till hur domstolen bör döma, ska det anges varför.

Föräldrarnas förmåga ska bedömas, inte enbart avseende den faktiska och praktiska omsorgsförmågan och respektive förälders lämplighet, utan även i fråga om vilja och förmåga att samarbeta med den andra föräldern samt att hålla barnet utanför konflikten. Det ska även framgå om föräldern har förmåga att skilja på sina egna och barnets behov och i vilken utsträckning föräldern kan sätta barnets behov framför de egna.

Riskbedömning

I sin bedömning ska utredaren lägga särskild vikt vid risk för våld, att barnet olovligen förs bort eller kvarhålls utomlands. Finns det polisanmälningar mot någon av föräldrarna eller en ny partner, ska det göras en riskbedömning!

Detta gäller även om polisanmälan inte lett till åtal och en fällande dom. Beviskravet i brottmål är mycket högt och även om beviskraven inte uppfyllts för att nå en fällande dom i ett brottmål, kan det ha förkommit ett våldsamt eller hotfullt beteende som direkt eller indirekt påverkat barnet. En frikännande dom behöver inte betyda att det inte förekommit våld, utan endast att våldet inte kunnat bevisas.

Därmed inte sagt att polisanmälningar alltid innebär att det förekommit våld, hot eller andra övergrepp. Det bör även analyseras om det verkar ha förekommit omotiverade anmälningar mot en förälder, t ex i syfte att vinna fördelar i vårdnadstvisten.

Konsekvensanalys

Det bör analyseras vilka konsekvenser olika lösningar avseende vårdnad, boende och umgänge får för barnet, såväl på kort som på lång sikt.

Slutsats:

Kvalitén i vårdnadsutredningar varierar kraftig. Inte alla utredare följer de råd och rekommendationer som gäller. Du har rätt att ställa krav på en omsorgsfull och väl genomförd utredning.

Alexandra Lyckman
Advokat

Mia Edwall Insulander

Varför är det så svårt att komma överens?

Tvisterna om barn i domstol har mer än fördubblats på tio år (2 628 st år 2005 samt 6 296 st år 2015). Min erfarenhet är att också bodelningstvisterna ökar.

Vad beror det på att vi är mer benägna idag att tvista om både barn och pengar vid en skilsmässa?

Regeringen har tillsatt en utredning för att närmare undersöka varför tvisterna om barn ökar och om det krävs lagändringar. Bl.a. ställs frågan om lagändringen år 2006, som innebär att man särskilt ska beakta föräldrarna samarbetsförmåga vid gemensam vårdnad, har öppnat upp för fler tvister. Utredningen ska vara klar i oktober 2016.

Angående bodelningar finns mig veterligen ingen närmare utredning kring varför ex-makar och sambor bråkar. I mitt arbete som advokat och bodelningsförrättare stöter jag på många infekterade tvister om fördelningen av tillgångar och skulder vid en skilsmässa. Enligt min uppfattning är upphovet till oenigheten ofta okunskap. De flesta vet inte hur en bodelning går till och hur en skilsmässa skulle påverka dem ekonomiskt. Det är märkligt att så många väljer att gifta sig eller att bli sambo utan att reflektera över vad det innebär juridiskt. De flesta vet inte vad ett äktenskapsförord eller ett samboavtal är eller om det är något de behöver.

Genom min medverkan i tv-programmet ”Skilsmässohotellet” på Kanal7/TV4 Plus hoppas jag kunna belysa familjejuridik, väcka tankar och ge kunskap. Med tanke på hur många som skiljer sig och separerar idag är det angeläget att fler reflekterar över sin egen familjerättsliga situation, innan en tvist uppstår.

Till skilsmässohotellet kommer parterna gemensamt. De har tillsammans bestämt sig för att försöka lösa tvistefrågorna som rör bodelningen och barnen, i sämja. Det är väldigt positivt. På så sätt undviker de all den negativa energi och kostnader en tvist annars kräver. De av paren som har barn visar också att de vill förbättra sin kommunikation som föräldrar vilket är helt nödvändigt ur barnens perspektiv. Paren i skilsmässohotellet visar också att man kan ta hjälp gemensamt av en advokat som medlar.

En överenskommelse kräver ofta ett givande och tagande. Det kräver dialog och kompromiss. Om man levt tillsammans och tidigare respekterat varandra borde man göra sig den tjänsten att, iallafall initialt, försöka hitta en samförståndslösning. Då kan man kontakta en advokat eller annan rådgivare, t.ex. bankjurist, gemensamt.

Jag har inget exakt svar på varför tvisterna ökar men det är en oroande utveckling. Jag är övertygad om att större kunskap skulle innebära färre tvister.  Det är därför så viktigt att våga ställa sig frågan hur en skilsmässa eller separation skulle drabba just dig och att, om det händer, överväga att ta gemensam hjälp. Precis som de som kommer till skilsmässohotellet gör.

Mia Edwall Insulander
Advokat

Par står mittemot varandra

Snälla mamma och pappa, sluta bråka!

Många klienter jag möter vill veta hur stora chanserna/riskerna är i just deras fall att ”vinna” eller ”förlora”. I familjerättsliga mål om vårdnad, boende och umgänge är det svårt för mig att prata i termer om att ”vinna” eller ”förlora”, även om jag har full förståelse för att det är så många tänker. För mitt emellan två tvistande föräldrar finns det ett eller flera barn som har rätt till sina båda föräldrar.

Föräldrar separerar av en eller flera anledningar vilka kan påverka hur föräldrarna ser på barnets relation till respektive förälder. Ibland leder separationen till infekterade vårdnadstvister som kan bli både utdragna och smärtsamma för alla inblandade – inte minst barnet. Därför är det är viktigt att i det här sammanhanget skilja på de två olika relationerna man har som separerade föräldrar. Medan den ena relationen har avslutats – så består föräldrarelationen livet ut.

Utöver mitt arbete som ombud i vårdnadstvister arbetar jag också som medlare.  I medlarrollen samtalar jag ibland direkt med barnet som tvisten rör. Jag brukar fråga dem vad de vill att jag ska förmedla till mamma och pappa. Samtliga barn har svarat att jag ska säga till mamma och pappa att sluta bråka. Just det svaret är så oerhört talande i den här typen av tvister. För barnet handlar det inte så många gånger om vilken dag eller klockslag man ska till den ena eller andra föräldern. För de allra flesta barn är det viktigare att ha två föräldrar som tillsammans har kommit överens om hur det ska vara, det blir en trygghet för barnet – som därmed undslipper den lojalitetskonflikt som så lätt annars uppstår.

Mitt råd till parter jag har i medling är att försöka att jobba på att lägga den egna (avslutade) relationen åt sidan och istället fokusera på föräldrarelationen. Hur vill föräldrarna att barnets relation till dem ska se ut? Jag tror att det krävs att föräldrarna i största möjligaste mån släpper taget om sin egna inbördes relation som tidigare sambos/makar innan de på riktigt kan verka för att föräldrarelationen ska fungera. Åtminstone krävs att man i sin föräldrarelation aktivt arbetar med att separera de två relationerna. Detta kan ta tid och det är inte enkelt – men väl värt ett försök och en ansträngning för barnet som står i mitten och inte önskar annat än att bråket upphör.

Isabella Kim
Advokat

Fåtölj och orkide

God jul och ett gott nytt 2016 önskar Insulander Lindh Advokatbyrå!

Advokatbyrån har denna jul skänkt en gåva till BRIS.

Denna jul har Insulander Lindh Advokatbyrå skänkt en gåva till BRIS. Vi vill på det sättet understryka hur viktigt det är att kämpa för barns rättigheter och stödja dem. Barnets bästa ska alltid komma främst.

GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR 2016

önskar vi på Insulander Lindh Advokatbyrå

Kvinna sitter vid dator

Hur är det att vara praktikant på Insulander Lindh advokatbyrå?

Inför den sista terminen på juristprogrammet ställde jag mig frågan om jag skulle kombinera mitt examensarbete med praktik på en advokatbyrå. Med tanke på att jag under utbildningen inte hade haft mer än en veckas praktik och att jag ville se mer av hur det är att arbeta med juridik bestämde jag mig ganska så fort för att jag ville göra praktik.

Nu är det redan början av november och har jag snart fullgjort min tio veckor långa praktik här på Insulander Lindh advokatbyrå. Jag kan inte säga annat än att jag är väldigt glad för att jag valde att göra praktik!

Mina arbetsuppgifter här har varierat och jag har fått arbeta inom de olika rättsområdena som byrån verkar inom, det vill säga familjerätt, internationell privaträtt och straffrätt. I arbetsuppgifterna har det ingått att arbeta med olika juridiska frågeställningar som uppkommit, vilket jag har gjort genom att göra olika rättsutredningar och sammanställningar. Jag har även varit med på klientmöten och medlingar här på kontoret, varigenom jag har fått en inblick i hur det är att arbeta med juridiken eftersom sådana möten inte är något som man kommer i kontakt med under juristutbildningen. Utöver detta har jag även åkt med till olika domstolar och där sett hur bland annat processande och förlikningförhandlingar i rätten går till. Vidare har jag även fått utföra mer administrativa och praktiskta uppgifter, såsom att exempelvis ringa till olika myndigheter för att inhämta information, utföra viss posthantering, skriva och svara på email samt svara i telefon.

Jag vill passa på att lyfta fram hela byråns inställning till mig som just praktikant.  De som arbetar här har verkligen fått mig att känna mig som en av dem och de har även varit angelägna om att jag ska ha meningsfulla uppgifter. Det har heller aldrig varit några bekymmer med att ställa frågor då jag har funderat över något. Allt detta är jag oerhört tacksam för och jag har verkligen fått ett gott första intryck av hur det kan vara att arbeta på en advokatbyrå.

Sammantaget har de här tio veckornas praktik varit roliga, lärorika och inspirerande då jag har fått vara delaktig i det dagliga arbetet på många olika sätt och då jag har fått arbeta med många duktiga advokater och jurister. Jag har lärt mig många nya saker som jag med all säkerhet kommer ha nytta av i framtiden och jag skulle vilja påstå att dessa erfarenheter har berikat min utbildning.

Linnéa Frykler
Praktikant

Roland Sjölin

Vem får bostaden vid en skilsmässa?

Den vanligaste frågan som jag får av klienter som ska skilja sig gäller på ett eller annat sätt deras bostad. Ofta hänger frågorna samman med den stora bostadsbristen i Stockholm som skapar stora problem när makarna vill hitta ett nytt hem. De höga priserna på bostadsrätter och fastigheter leder till att man kanske inte har råd att köpa en ny bostad eller flytta dit man vill. Ingen vill av naturliga skäl flytta långt bort från barnens skola eller sin arbetsplats. Ibland är det svårt för någon av makarna att hitta en ny bostad eftersom han eller hon har betalningsanmärkningar. Vissa vill inte skiljas från det vackra hem som de har lagt ner hela sin själ i att skapa. Om makarna inte kan komma överens själva blir frågan därför vem av dem som har rätt att bo kvar i bostaden när de skiljer sig?

Enligt lagen ska den som har bäst behov av den gemensamma bostaden tillskiftas den vid bodelningen. Vid denna behovsprövning tar man hänsyn till alla omständigheter i makarnas livssituation. Om den ena maken får ensam vårdnad om barnen eller blir deras boendeförälder så har i regel han eller hon störst behov av bostaden och får bo kvar efter skilsmässan. Andra omständigheter som kan vara av betydelse är till exempel att den ena maken har möjlighet att hyra eller köpa en annan bostad, hur långt avstånd som makarna har till sina arbetsplatser, att någon av makarna har funktionshinder eller att hustrun är gravid.

Många gånger är det naturligtvis bra att det är den maken som ska bo tillsammans med barnen som får bo kvar i den gemensamma bostaden. Problem kan emellertid uppstå när det finns ont om bostäder eller ingen vill flytta från bostaden efter skilsmässan. Ibland har jag tyvärr upplevt att makarna, medvetet eller omedvetet, har bråkat om barnens boende endast i syfte att få bo kvar i bostaden. Parterna har då inte tänkt på att de tillsammans ska vara föräldrar till sina barn under resten av livet och att deras konflikt i värsta fall riskerar att leda till många år av problem och osämja mellan dem. Vi ombud kan då förhoppningsvis ha en dämpande inverkan på deras konflikter och hitta lösningar som är bra för både klienterna och barnen (vilket oftast är samma sak).

De vanligaste följdfrågorna är om det finns några undantag från reglerna och hur man kan skydda sig från att bli av med sin bostad. I lagen finns det bland annat ett undantag från övertaganderätten för den make som har fått sin bostad i gåva eller genom testamente med villkor om att den ska vara makens enskilda egendom.

Om bostaden endast tillhör den ena maken

En förutsättning för att få ta över en bostad som endast tillhör en av makarna är att det med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt. Det finns alltså en presumtion för att den maken ska få behålla sin bostad. Den som får ta över bostaden ska dessutom överta betalningsansvaret för bolånen och ersätta den ägande maken för bostadens värde. Detta innebär att den make som bäst behöver bostaden inte alltid har råd att överta den från den andre maken.

Avslutningsvis

Det är inte lätt för en make att på egen hand driva en process om rätten att få bo kvar i den gemensamma bostaden. Som ombud är det många gånger svårt att hjälpa sina klienter när deras problem väl har uppstått. Det är därför bra att anlita en jurist eller advokat i god tid, helst innan tvisten uppstår. Makarna kan dessutom tillsammans träffa en neutral jurist eller advokat som kan förklara vilka regler som gäller och ge förslag till en samförståndslösning.

Roland Sjölin
Jurist

Alexandra Lyckman

Varför ska det behöva bli så in i helskotta dyrt med boutredningar och bodelningar?!

När dödsbodelägare inte kan komma överens om hur arvet ska skiftas, eller när f d makar eller sambor inte kan komma överens om bodelningen, kan en advokat förordnas till boutredningsman respektive bodelningsförrättare av tingsrätten.

Boutredningsmannen ska utreda boet och hjälpa dödsbodelägarna med ett arvskifte. Bodelningsförrättaren ska hjälpa f d makar eller sambor med bodelningen. Kan en samförståndslösning mellan parterna inte nås, meddelar advokaten ett tvångsbeslut.

Rättsskyddet (i hemförsäkringen) täcker inte boutredningsmannens eller bodelningsförrättarens arvode. Först när det finns ett tvångsbeslut kan man få en prövning i domstol och då kan som regel försäkringsbolagens rättsskyddsförsäkring utnyttjas för parternas ombudskostnader.

Förfarandet hos domstolen kostar inte mer än ansökningsavgiften. Domare och domstolens handläggare arbetar utan att det kostar parterna något. Advokaten som förordnats som boutredningsman eller bodelningsförrättare kostar och tar betalt för sitt arbete. Advokatarvode debiteras för boutredningsman och bodelningsförrättare på samma sätt som när advokaten är ombud för en klient.

Boutredningsmannen och bodelningsförrättaren debiterar regelmässigt genom delfakturor och förskott. Om dödsboet saknar tillgångar som täcker boutredningsmannens kostnader eller parterna inte betalar bodelningsförrättaren, kan denne inte fortsätta sitt arbete, då advokater precis som andra uppdragstagare måste få betalt för sina tjänster.

Skillnaden för en part i en boutredning eller bodelning är dock att man som dödsbodelägare eller part i bodelning inte ensam kan styra över advokatens tid. I dödsboutredningar drabbas kvarlåtenskapen och vad som blir kvar att fördela. I bodelningar har parterna ett solidariskt betalningsansvar för bodelningsförrättarens arvode och faktureras med lika stora summor. Motparts agerande påverkar och ett ofokuserat, förhalande och rättshaveristiskt agerande från en motpart kan medföra att kostnaderna blir onödigt höga och ibland inte står i proportion till vad parterna tvistar om. Samtidigt måste parterna få ta del av och få komma med sin inställning till vad motparten har anfört.

I många fall är det dessutom så att ett flertal advokater är involverade i ett och samma förfarande. Dels boutredningsmannen eller bodelningsförrättaren, dels parternas egna ombud. Advokatarvoden beräknas efter tidsåtgång och erfarenhet. Ju längre tvisten pågår, desto dyrare blir det. Oavsett om man tvistar om 50 000 kr eller 5 miljoner kronor.

Frågor som ofta föranleder omfattande diskussioner mellan parterna, men som sällan står i proportion till dess ekonomiska värden, är fördelningen av lösöret och bohaget. Det kan, om man hårdrar det hela, innebära att man betalar tre, ibland fler, advokater några tusenlappar per timme för att argumentera om vem som ska tillskiftas en soffa som i bodelningen värderas till några hundralappar.

Även frågor som bottnar i känslomässiga oförrätter dyker ofta upp och tar tid i anspråk i boutrednings- eller bodelningsförfarandet. Det gäller då att förstå att boutredningsmannen eller bodelningsförrättaren inte kan skipa moralisk rättvisa, utan endast har att fatta beslut i de rättsliga frågor som anges i lagen.

Det innebär att parterna bör fundera över vilka frågor man vill och kan få prövat av boutredningsmannen eller bodelningsförrättaren och om det är motiverat med hänsyn till det ekonomiska värdet och de kostnader det får i förfarandet. Parterna styr till stor del själva över processen! Genom att komma väl förberedd till sammanträden, tillhandahålla den information och de underlag som efterfrågas, besvara de frågor som ställs, hålla sig till de rättsliga frågeställningar som kommer upp och försöka att förhålla sig saklig även i känslosamma situationer, bidrar man till att förfarandet förs framåt och leder till en överenskommelse eller ett beslut.

Alexandra Lyckman
Advokat

Joakim Lyckman

Viktigt att se över ditt testamente

Snart är det viktigare än någonsin att du upprättar eller ser över ditt tidigare upprättade testamente.

Till skillnad från inom exempelvis Skatterätten där stora förändringar kan ske från år till år har lagstiftningen inom familjerätten under många år legat relativt stilla.

Så länge man är svensk medborgare har vi till stor del kunnat luta oss tillbaka och hävda att svensk rätt ska vara tillämplig vad gäller rätten till arv efter den avlidne. Rätten till arv har här i Sverige följt medborgarskapet.

I syfte att harmonisera reglerna inom EU kommer en ny lagstiftning att träda i kraft i augusti 2015 där man huvudsakligen fastställer att hemvisten ska vara avgörande för rätten till arv.

Lagstiftningen har ju inte trätt i kraft ännu varför ingen praxis har kunnat utarbetas, dock väcker den nya lagstiftningen många frågeställningar.

Hur kommer man att fastställa vilken den egentliga hemvisten är om man de facto har bostäder i flera länder?

Vad kommer i framtiden gälla i dessa fall vad avser vår lagstadgade rätt till laglott för bröstarvingar?

Rent hypotetiskt skulle man kunna tänka sig att föräldrar, som av olika skäl vill göra något eller några av sina barn arvlösa väljer att flytta till exempelvis England, där det inte finns något laglottsskydd. Därefter upprättar de ett testamente enligt vilket det stipuleras att engelsk rätt ska vara tillämpligoch testamenterar sedan all sin egendom till en välgörenhetsorganisation.

Ska en bröstarvinge i denna situation ändå kunna hävda sin rätt till laglott? Hur länge ska man ha bott i det nya landet för att man ska anses ha fått hemvist där? Kommer man vid bedömningen ta hänsyn till syftet med utflyttningen?

Den nya lagstiftningen väcker många frågor och framtiden får utvisa vilken effekt det får för framförallt bröstarvingars rätt till arv. Helt klart är dock att det är viktigare än någonsin, framförallt för utlandssvenskar, att se över sina testamenten.

Joakim Lyckman
Advokat

Kvinna sitter vid dator

Var går gränsen för barnets bästa när barnet vägrar ett umgänge med en förälder?

En vanlig fråga vi stöter på i vårt arbete är vad en förälder kan göra när deras barn säger att de inte vill gå till den andre föräldern. Om det är uppenbart att barnet far illa hos en förälder råder det inga tvivel.

Som mamma eller pappa är man visserligen skyldig att tillgodose barnets behov av sina båda föräldrar men samtidigt finns en skyldighet att skydda sitt barn från att skadas – både fysiskt och psykiskt. Om barnet far illa hos en förälder så är den föräldern olämplig att ha hand om barnet.

I de allra flesta fall är det inte så svartvitt. Den förälder som barnet inte vill till är oftast inte så uppenbart olämplig såsom vid fall av exempelvis missbruk eller misshandel. Men viljan hos barnet- eller snarare motviljan- kan ändock vara så stark att det varje gång när det är dags för ett umgänge uppstår gråt, bråk och utbrott.  Som förälder är en överlämning under sådana förhållanden uppslitande och svår. Hur tvingar man ett barn som gråter och gömmer sig inför överlämningar? Om barnet dessutom är en tonåring är det kanske omöjligt att överlämna barnet.

Därmed uppstår frågan – är det verkligen förenligt med barnets bästa att tvinga det till ett umgänge- mot deras egen vilja? Den förälder som barnet inte vill till hävdar vanligen – ibland med goda grunder- att barnets ovilja beror på den andre föräldern. Det förekommer att barn dras in i föräldrarnas konflikt och påverkas av en förälders negativa bild av den andre, så till den grad att barnet inte vill träffa den föräldern. Men, det finns också föräldrar som gör allt i sin makt för att uppmuntra och motivera barnet inför umgängen – utan resultat. Eller ibland med resultatet att barnet går med på ett umgänge för att vara föräldern till lags, trots att de inte känner sig trygga och mår bra av det.

Oavsett anledningen till motviljan så kan man fråga sig om den gör någon skillnad i bedömningen om vi ska utöva tvång gentemot barnet?

Å ena sidan kan det anses spela en roll. Det kan vara till barnets bästa att tvingas till ett umgänge i de fall där barnets ovilja grundar sig i en felaktig påverkan från en förälder. Barnet får på så sätt en möjlighet att bilda sig en egen uppfattning om föräldern och får förhoppningsvis därefter en mer positiv bild vilket i sin tur påverkar viljan till umgänge.

Å andra sidan kan anledningen till motviljan anses utgöra en mindre betydelse. Utifrån barnets perspektiv kan motviljan vara lika stark och verklig oavsett grunden till den. Rädslan är lika stark och otryggheten lika kännbar. Att tvinga ett barn med en sådan motvilja, rädsla och känsla av otrygghet kan därmed vara i strid med barnets bästa.

Balansgången i dessa ärenden är svår och en bedömning måste göras i varje enskilt fall. Det finns inget generellt svar på frågan vart gränsen för barnets bästa går. Ibland är det att tvinga barnet, ibland är det att inte tvinga det. Hur mycket hänsyn som skall tas till barnets egen vilja styrs givetvis av dess ålder och mognad.

Oavsett vad man kommer fram till i bedömningen om vad som är till barnets bästa så bör vägen till ändring i barnets inställning inte i första hand vara att utöva tvång. Istället måste fokus ligga på föräldrarna. Det är hos föräldrarna som ansvaret ligger.

Föräldrarna har en skyldighet att se till att barnet under alla förhållanden hålls utanför deras konflikt, oavsett hur djupgående den är och orsaken till den. Det är högst beklagligt när barn hamnar mitt i en dragkamp och används som slagträn i föräldrarnas tvist. Det är föräldrarnas ansvar att se till att detta inte händer. Jag är övertygad om att föräldrar som hanterar sin egen separation och konflikt på ett ansvarsfullt sätt mycket sällan kommer att mötas av ett barn som vägrar träffa den ena föräldern.

Med detta sagt menar jag inte att det är lätt att göra rätt. Det är mänskligt att handla felaktigt i svåra situationer. En konflikt kan ta fram de sämsta sidorna hos oss. Man kan då behöva hjälp utifrån för att bättre hantera konflikten på ett sätt som inte drabbar barnen. Har föräldrarna tagit tvisten till domstol så finns det olika sätt att hantera konflikten och förhoppningsvis lösa den. Samarbetssamtal och medling är två exempel. Sedan en tid tillbaka erbjuder också vissa domstolar en ny modell – ”Konflikt och försoning”. Det är ett samarbete mellan domstolen och familjerätten och innebär ett större fokus på att lösa föräldrarnas konflikt i syfte att uppnå en varaktig lösning för barnet. Med denna modell arbetar man aktivt för att stärka barnperspektivet och minska risken för att barnet far illa av konflikten.

Om föräldrarna, med eller utan utomstående hjälp, lyckas lösa sin konflikt eller åtminstone hantera den på ett sätt som inte drabbar barnet – så tror jag att resultatet blir ett mer harmoniskt barn som känner att det faktiskt är okej att tycka om och vilja träffa sina båda föräldrar. Detta skapar i sin tur goda förutsättningar för att undgå den svåra situation som det innebär att tvinga ett gråtande barn till umgänge eller att vara den förälder som inte alls har en relation till sitt barn.

Isabella Kim
Jurist