Alexandra Lyckman

Gemensam vårdnad innebär inte att barnen bor lika mycket hos båda föräldrarna

Ofta kommer föräldrar till oss på rådgivning eller medling och förklarar att de vill ha ensam vårdnad för att barnen ska bo hos dem. Många verkar blanda ihop växelvist boende med gemensam vårdnad. Kanske tänker man på den dagliga omvårdnaden som man som förälder har om sitt barn. Som att barnet får mat och kläder, hämtas på dagis, tas om hand när det är sjukt osv.
En annan uppfattning som en del föräldrar verkar ha är att de, om de har ensam vårdnad om barnet, själva kan bestämma när och hur mycket barnet ska träffa den andra föräldern.

I tvister om barn kan man vid domstol få prövat frågan om vårdnad, boende och/eller umgänge. Dessutom kan domstolen pröva tvister om underhåll.

Vårdnad

Med vårdnad menas i detta sammanhang det juridiska vårdnadsansvaret. Man måste vara vårdnadshavare för att kunna fatta beslut som rör barnet när det gäller:

  1.  passansökan
  2.  sjukvård
  3.  val av skola och förskola
  4.  ekonomi, såsom att förfoga över bankkonton i barnets namn
  5.  folkbokföringen

Är man ensam vårdnadshavare, kan man själv besluta om dessa frågor. Har man gemensam vårdnad måste båda vårdnadshavare godkänna de beslut som ska fattas. Kan föräldrarna inte komma överens, kan det bli nödvändigt att en domstol prövar om det är lämpligt att bara en av föräldrarna ska ha vårdnaden. I fråga om folkbokföring är det dock skatteverket som fattar beslut. Folkbokföringsfrågor kan inte prövas i allmän domstol.

Domstolen kan inte besluta att ensam vårdnad ska gälla bara i en eller vissa av ovannämnda punkter. Däremot kan domstolen i ett interimistiskt beslut bestämma vad som ska gälla tillfälligt, fram till dess föräldrarna har kommit överens eller en dom har meddelats.

Boende och umgänge

En domstol kan också bestämma hos vem av föräldrarna barnet ska bo. Barnet kan antingen bo växelvist hos föräldrarna eller ha sitt stadigvarande boende hos en förälder och rätt till umgänge med den andra föräldern.

Växelvist boende kan se ut på olika sätt, t ex varannan vecka eller ett visst antal dagar hos respektive förälder. Man kan ha också ha exempelvis rullande två- eller treveckorsscheman. Det är vanligt att man har ett löpande boende- eller umgängesschema och ett särskilt schema för lov och högtider.

Kan föräldrarna inte komma överens om boendet eller umgänget måste en domstol besluta hur boendet och umgänget ska regleras. Detta gäller oavsett om föräldrarna har gemensam vårdnad eller om en av föräldrarna har ensam vårdnad.

Den förälder som har barnet hos sig ansvarar för barnet under denna tid och bestämmer hur den praktiska omvårdnaden om barnet ska gå till. Vad barnet äter, vilka kläder barnet har på sig och vilka aktiviteter barnet deltar i. Domstolen kan inte bestämma denna typ av frågor. Om föräldrarna träffar en egen överenskommelse, t ex vid samarbetssamtal hos familjerätten eller i en medling, finns det möjligheter att där diskutera och komma överens om även sådana praktiska frågor.

Ur barnets perspektiv är det bästa i de allra flesta fall att föräldrarna kommer överens. Att tvista om barn i domstol förvärrar ofta konflikten mellan föräldrarna. Vi rekommenderar föräldrar att överväga alternativa konfliktlösningsmetoder, lära sig att kommunicera på ett bra sätt och se föräldraskapet som ett gemensamt uppdrag och ansvar.

Alexandra Lyckman
Advokat

Öppen spis med julkrans och tomte

Rädda barnen!

Barn som far illa berättar sällan om det själva. Därför är det så viktigt att som vuxen vara lyhörd och agera vid oro för barn. I år har advokatbyrån skänkt en julgåva till Rädda barnen, som gör ett så viktigt arbete. Låt år 2017 bli ett bättre år för de mest värdefulla vi har – våra barn.

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR
önskar Insulander Lindh advokatbyrå

Kvinna sitter vid dator

Är du jurist och vill jobba hos oss?

Vill Du jobba på en av Sveriges främsta humanjuridiska advokatbyråer?

Nu söker vi en medarbetare som har erfarenhet av att arbeta med familjerätt sedan tidigare, helst på advokatbyrå. Vi letar efter en jurist, gärna advokat, som har goda juridiska kunskaper inom familjerätten och tycker om klientkontakten och att processa. Du bör vara öppen, social och tolerant samt brinna för barns rättigheter samt att företräda den enskilda privatpersonen.

Låter det intressant, då ska du ansöka här www.insulander-advokat.se/insulander-lindh-advokatbyra-soker-jurist/ redan idag.

Sista ansökningsdag är 15 februari 2017.

Mia Edwall Insulander

Alla har rätt till en bodelning

Lagen måste ändras för att rättvisa skilsmässor ska kunna ske. Mia Edwall Insulander och Lotta Insulander Lindh publicerar en debattartikel i Aftonbladet

Många av de som skiljer sig i Sverige idag träffar vi. Häromdagen hade vi en ledsen kvinna i telefonen som var chockad över att betala flera tusen i förskott till en bodelningsförrättare. Hon blev inte gladare när hon fick veta hur det fungerar.

Hälften av alla äktenskap slutar med skilsmässa och då ska det göras en bodelning. Tillgångar och skulder ska delas och det är så en utjämning av den ekonomiska situationen sker. Bodelningen är mycket viktig, särskilt för den ekonomiskt svagare parten. I andra länder är underhållsbidrag vanligt men inte i Sverige. Vi utgår från att man ska vara ekonomiskt oberoende efter en skilsmässa. Den bakomliggande tanken är god men hur klarar man av det efter en skilsmässa om man inte får ut sin rättmätiga del?

Av naturliga skäl är man ofta inte överens när man ska skiljas. De familjerättsliga tvisterna blir allt mer komplicerade. Om man inte är överens om bodelningen måste man ansöka om en bodelningsförrättare som tar betalt för sin tid, ca 1 500 kr – 2 500 per timme + moms. Om bodelningsförrättaren inte får betalt i förskott inleds inget arbete. Sedan tar hela processen ofta lång tid och kostar betydligt mer.

I vissa familjerättsliga mål kan man få ersättning via rättshjälp eller sitt försäkringsbolag men inte när det gäller bodelningar. Bortsett från ett mycket litet minimiskydd för bodelningsförrättarens arbete (ersättningsgaranti) så måste man betala själv.

Reglerna om bodelningsförrättare är långt ifrån tillräckliga för att en bodelning kan ske effektivt och smidigt. Idag föreligger mycket svåra handläggningsproblem inte bara när den ena inte betalar utan också när en part trilskas eller är passiv.

I en departementspromemoria från år 2005 som upprättades av Örjan Teleman (Ds 2005:34) framfördes flera förslag till lagändringar angående bodelningsfrågor. Det gällde bl.a. att en bodelningsförrättare kan bestämma vite om en part förhalar eller en möjlighet att besluta om en tidsgräns inom vilken en part måste precisera sin talan och sina bevis, annars är det för sent. Ingen av de föreslagna lagändringarna, som är helt nödvändiga, har genomförts.

I debatten har uppmärksammats de senaste årens ökning av vårdnadstvister men det talas inte om problemen med bodelningar och hur central den frågan är för de inblandade parterna. Bodelningen är ofta helt avgörande för hur man ska fortsätta leva och kanske den största ekonomiska angelägenheten i livet för de inblandade parterna. Kan man inte lösa bodelningen blir samarbetet sämre och det blir svårare att lösa andra frågor som rör t.ex. barnen.

Det går inte att vänta längre, det behövs lagändringar som ser till att en bodelning inte är så svår och kostsam att den inte går att genomföra. För de som inte kommer överens är det helt nödvändigt att kunna få effektiv hjälp. Det krävs handläggningsregler som hjälper bodelningsförrättare att driva en bodelning vidare och det krävs bättre ekonomiskt stöd med de kostnader som uppstår. Med dagens regelverk finns inget skydd för den ekonomiskt svagare parten. Det drabbar inte bara parter utan också många barn.

Telefonsamtalet från den ledsna kvinnan var bara ett av många som vi har i vårt dagliga arbete som familjerättsadvokater och bodelningsförrättare. Anstår det verkligen ett land som Sverige att ha så bristande reglering kring något som är angeläget för så många?

Lotta Insulander Lindh
Mia Edwall Insulander

Anna Hellron

Sommarlov – Idas sommarvisa och konflikt mellan föräldrar

Sommaravslutningen innebär för många barn ett löfte om lugn och ro, bad och barfotalek och tid med familjen. En hel del barn i Sverige står istället inför en tid av konflikter mellan upprörda föräldrar och en dragkamp som inte på något vis är förenlig med vad som är bäst för just det barnet.

Sommarlovet i Sverige varar i ungefär tio veckor. En tid att samla kraft och leka fritt, slippa tänka på skolarbete och läxor. En del barn reser med familjen eller njuter av att bara ha sovmorgon.

I vårt yrke som advokater möter vi många föräldrar som av olika anledningar inte kan komma överens om vad som ska gälla för barnen under sommaren. Kanske finns det ingen dom eller av socialnämnden godkänt avtal att rätta sig efter och det blir svårt att veta hur man ska komma överens när man står långt ifrån varandra.

Ibland beror det på ändrade förhållanden – separationer, nya boendeförhållanden eller ändrade signaler från barnen i fråga. Så kan det givetvis vara och då får man göra det bästa av den nya situationen.

I andra fall blir det tyvärr en principsak och en diskussion om ”föräldrars rättigheter”.  Barnet hamnar mitt i konflikten mellan föräldrarna och missar härliga upplevelser tillsammans med en förälder.

Umgänge med den förälder man inte bor med är en rättighet för barn. Det som ska vara avgörande när man prövar en fråga kring barns umgänge är vad som är bäst för just det barnet. Ju äldre och mognare barnet blir desto större hänsyn ska tas till barnets egen vilja.

Det finns möjlighet att redan nu fundera på hur nästa sommar ska se ut. Ta hjälp av en advokat och upprätta avtal kring barnen som sedan kan godkännas av båda föräldrarna och socialtjänsten för att bli juridiskt bindande precis som en dom. Det finns också möjlighet att gemensamt söka medling hos en advokat på vår advokatbyrå för att hitta en samförståndslösning. Det möjliggör att båda föräldrarna i god tid kan planera, boka semesterresor och ansöka om semester. Förutsägbarhet är positivt för alla inblandade och framförallt för barnen.

Fler barn borde få en konfliktfri sommar och tid att fundera på sådant som barn gillar att tänka på. Varifrån kommer regn? Hur många ben har en spindel och varför? Det är barnen det handlar om och umgänget ska anpassas efter vad som är bäst för just det barnet.

Anna Hellron
Advokat

Mia Edwall Insulander

Tvisterna ökar – familjerättens betydelse

”För närvarande finns det inte något lagförslag på riksdagens bord att ta ställning till” det är svaret jag fick från ordföranden i civilutskottet, Caroline Szyber, när jag mailade henne för att påpeka att bodelningar ofta är så svåra och kostsamma att många inte klarar av det.

När Sveriges Radio kontaktade justitieministern för att höra om han vill medverka i programmet ”Plånboken” i P1 och diskutera frågan om ändringar i lagstiftningen rörande den ekonomiska familjerätten var svaret nej. Ingen annan från departementet eller riksdagen ville/kunde heller vara med diskutera.

Frågan om hur man hjälper de som skilt sig att få till stånd en bodelning är uppenbarligen inte intressant för politikerna och lagstiftaren att uppmärksamma. Ändå berör den hälften av alla som gift sig i Sverige idag samt säkert lika många sambor som separerat.

Familjerättsfrågor är överhuvudtaget är inte prioriterat i samhället. Media skriver mycket om brottmål vilket ofta är lovvärt och viktigt men familjerätten borde belysas oftare. Om inte annat för att hjälpa människor att undvika tvist.

Tvister om barn (vårdnad boende och umgänge) har fördubblats i domstolarna de senaste tio åren. På fem år har arvstvisterna ökat med 51 % i domstolarna. Min erfarenhet är också att bodelningstvisterna ökar. Den andel av befolkningen som skiljer sig har dock legat ganska konstant de senaste åren. Lika många skiljer sig alltså men fler tvistar om sina barn, och pengar efter en skilsmässa eller när en familjemedlem dör. Vad beror det på?

Vårt samhälle har blivit allt mer polariserat och det märks även i privatlivet. Det finns en tendens att respektera varandra mindre och gå hårdare fram av egoistiska skäl. Det drabbar främst barn men är också mycket kostsamt för de vuxna både emotionellt och ekonomiskt. Samhället får betala genom att rättssystemet måste bekosta ett ökat antal tvister.

Kunskapen om familjerätten behöver förstärkas. Det skulle troligtvis minska antalet tvister och färre barn skulle komma i kläm. Familjerätten borde debatteras och diskuteras mer! Jag vill också lämna några förslag till förbättringar (bland många) :

Undervisa i enkel familjerättsjuridik på högstadiet eller gymnasiet. Vad händer t.ex. om någon dör och vad är skillnaden mellan att vara sambo och gift?
Informera i samband med hindersprövningen de som ska gifta sig om vad det innebär juridiskt att vara gift
Låt föräldrar som har för avsikt att tvista om barn i domstol att gå på obligatorisk medling eller samarbetssamtal
Låt rättshjälpen omfatta även processen hos bodelningsförrättare så att den ekonomiskt svagare parten har råd att driva igenom en bodelning

Mia Edwall Insulander,
Familjerättsadvokat

Alexandra Lyckman

Vårdnadsutredningen – hur går den till egentligen?

För ett tag sedan fick jag möjlighet att få lyssna på vår tidigare kollega Kajsa Laxhammar, som numera arbetar hos Socialstyrelsen. Hon berättade vilka föreskrifter det finns gällande vårdnadsutredningen. Regelverket består av JO-uttalanden och Socialstyrelsens råd och rekommendationer. Numera är det dock Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, MFoF, som handlägger familjerättsliga frågor som rör vårdnad, boende och umgängesfrågor.

Och så här ska vårdnadsutredningen gå till.

Av vem, när och hur

Det är kommunen där barnet är folkbokfört som ska göra utredningen. Socialnämnden beslutar och utser utredaren, detta ska ske skyndsamt, eller ”så snart som möjligt”. Utredaren ska vara en tjänsteman hos socialmyndigheten. Det kan dock även anlitas en extern person, om denna kan anses arbeta i eller för socialtjänstens förvaltning.

Utredaren ska omgående efter erhållet uppdrag påbörja utredningen. Utredningen ska genomföras under tre – fyra månader.

En sak som jag inte kände till är att utredningen när som helst kan avbrytas om föräldrarna istället vill påbörja samarbetssamtal! Det är aldrig för sent att försöka komma överens!

Kompetenskrav

Den som gör utredningen ska ha tillräcklig kompetens för detta. Utöver socionomexamen även minst ett års yrkeserfarenhet av frågor som rör vårdnad, barns boende och umgänge. Utredaren ska ha kunskap om lagstiftning och hur praxis ser ut. Utredaren ska också ha kunskap om kriser och konflikter som kan förekomma i samband med separationer, samt om riskfaktorerna våld, hot, missbruk och psykisk sjukdom.

Samtal

Det ska hållas flera samtal med föräldrarna och även med barnet. Vid ett inledande samtal med föräldrarna ska information lämnas om utredningens syfte och hur utredningen ska genomföras samt vilka uppgifter som kan komma att inhämtas.

Under fortsatta samtal med föräldrarna bör utredaren ta reda på förälderns syn på barnets relation till föräldrar, syskon och föräldrarnas nya partners, hur föräldern ser på sin egen situation, hur samarbetet fungerar mellan föräldrarna och hur föräldern tror att man utifrån barnets behov kan lösa frågorna om vårdnad, boendesituationen och umgänget. Utredaren ska också ta upp med föräldrarna om det förekommit våld, hot, risk att barnet olovligen förs bort/kvarhålls utomlands, missbruk, psykisk ohälsa eller andra missförförhållanden. Vid behov kan uppgifter från sjukvården inhämtas, om den förälder som det berör medger detta och släpper på sekretessen. Utdrag ur brottsregister och från sociala myndigheter inhämtas ofta i samband med en vårdnads-, boende- och umgängesutredning.

Barnsamtal ska givetvis hållas och utredaren ska då träffa barnet både enskilt och tillsammans med respektive förälder. Helst ska utredaren träffa barnet hemma hos båda föräldrarna. Ska flera syskon delta, ska samtalen som utredaren håller med syskonen ske enskilt med vart och ett av barnen, så att syskonen inte påverkar varandra. Varje barn ska få komma till tals, redan från tidig ålder, och få uttrycka sin egen åsikt. Hur barnsamtalen går till ska anpassas efter barnets ålder och mognad och naturligtvis kan ett barn aldrig tvingas att lämna uppgifter.

Vad som ska framgå av utredningen

Utredningen ska begränsas till sådant som kan anses relevant. Utredaren ska kunna motivera de frågor som utreds. Så våga fråga, om ni tycker att utredaren fokuserar på frågor som ligger långt tillbaka i tiden eller inte längre är aktuella!

Utredningens innehåll ska vara sakligt och faktabaserat. Endast det som är relevant, väsentligt och klart uttalat ska anges. Allt som står i utredningen ska kunna motiveras, såväl de utredningsåtgärder som vidtagits som det slutsatser som utredaren dragit.

I utredningen ska det redovisas hur många samtal som har hållits med föräldrarna och barnet och även när och var samtalen ägde rum. Det ska också framgå vem som var närvarande vid de olika samtalen, t ex om föräldern var med under barnsamtalet eller väntade i anslutande rum. Det ska framgå vilka referenspersoner som kontaktats. Det ska även framgå om det finns utredningsåtgärder som man inte kunnat genomföra, t ex om man inte kunnat få fram vissa uppgifter eller kunnat höra vissa personer.

Barnets inställning är som sagt viktig. Barnkonventionen, som nu föreslås bli svensk lag, säger att barn som är i stånd att bilda egna åsikter ska tillförsäkras rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Ju äldre barnet är, desto större betydelse har åsikterna när domstolen ska fatta sitt beslut. Det är viktigt att de åsikter barnet uttrycker är barnets egna. Kan man misstänka att en förälder sätter press på barnet och talar om för barnet vad det ska säga, anser jag att det är viktigt att det framgår och att utredaren redogör sina iakttagelser.

Bedömning och beslutsförslag till domstolen

Slutligen ska utredarens bedömning redovisas, inklusive motiveringar till varför utredaren har kommit fram till en viss bedömning. I utredningen ska det också anges ett förslag till hur domstolen ska döma. Om utredaren anser att det inte finns förutsättningar att lämna ett förslag till hur domstolen bör döma, ska det anges varför.

Föräldrarnas förmåga ska bedömas, inte enbart avseende den faktiska och praktiska omsorgsförmågan och respektive förälders lämplighet, utan även i fråga om vilja och förmåga att samarbeta med den andra föräldern samt att hålla barnet utanför konflikten. Det ska även framgå om föräldern har förmåga att skilja på sina egna och barnets behov och i vilken utsträckning föräldern kan sätta barnets behov framför de egna.

Riskbedömning

I sin bedömning ska utredaren lägga särskild vikt vid risk för våld, att barnet olovligen förs bort eller kvarhålls utomlands. Finns det polisanmälningar mot någon av föräldrarna eller en ny partner, ska det göras en riskbedömning!

Detta gäller även om polisanmälan inte lett till åtal och en fällande dom. Beviskravet i brottmål är mycket högt och även om beviskraven inte uppfyllts för att nå en fällande dom i ett brottmål, kan det ha förkommit ett våldsamt eller hotfullt beteende som direkt eller indirekt påverkat barnet. En frikännande dom behöver inte betyda att det inte förekommit våld, utan endast att våldet inte kunnat bevisas.

Därmed inte sagt att polisanmälningar alltid innebär att det förekommit våld, hot eller andra övergrepp. Det bör även analyseras om det verkar ha förekommit omotiverade anmälningar mot en förälder, t ex i syfte att vinna fördelar i vårdnadstvisten.

Konsekvensanalys

Det bör analyseras vilka konsekvenser olika lösningar avseende vårdnad, boende och umgänge får för barnet, såväl på kort som på lång sikt.

Slutsats:

Kvalitén i vårdnadsutredningar varierar kraftig. Inte alla utredare följer de råd och rekommendationer som gäller. Du har rätt att ställa krav på en omsorgsfull och väl genomförd utredning.

Alexandra Lyckman
Advokat

Mia Edwall Insulander

Varför är det så svårt att komma överens?

Tvisterna om barn i domstol har mer än fördubblats på tio år (2 628 st år 2005 samt 6 296 st år 2015). Min erfarenhet är att också bodelningstvisterna ökar.

Vad beror det på att vi är mer benägna idag att tvista om både barn och pengar vid en skilsmässa?

Regeringen har tillsatt en utredning för att närmare undersöka varför tvisterna om barn ökar och om det krävs lagändringar. Bl.a. ställs frågan om lagändringen år 2006, som innebär att man särskilt ska beakta föräldrarna samarbetsförmåga vid gemensam vårdnad, har öppnat upp för fler tvister. Utredningen ska vara klar i oktober 2016.

Angående bodelningar finns mig veterligen ingen närmare utredning kring varför ex-makar och sambor bråkar. I mitt arbete som advokat och bodelningsförrättare stöter jag på många infekterade tvister om fördelningen av tillgångar och skulder vid en skilsmässa. Enligt min uppfattning är upphovet till oenigheten ofta okunskap. De flesta vet inte hur en bodelning går till och hur en skilsmässa skulle påverka dem ekonomiskt. Det är märkligt att så många väljer att gifta sig eller att bli sambo utan att reflektera över vad det innebär juridiskt. De flesta vet inte vad ett äktenskapsförord eller ett samboavtal är eller om det är något de behöver.

Genom min medverkan i tv-programmet ”Skilsmässohotellet” på Kanal7/TV4 Plus hoppas jag kunna belysa familjejuridik, väcka tankar och ge kunskap. Med tanke på hur många som skiljer sig och separerar idag är det angeläget att fler reflekterar över sin egen familjerättsliga situation, innan en tvist uppstår.

Till skilsmässohotellet kommer parterna gemensamt. De har tillsammans bestämt sig för att försöka lösa tvistefrågorna som rör bodelningen och barnen, i sämja. Det är väldigt positivt. På så sätt undviker de all den negativa energi och kostnader en tvist annars kräver. De av paren som har barn visar också att de vill förbättra sin kommunikation som föräldrar vilket är helt nödvändigt ur barnens perspektiv. Paren i skilsmässohotellet visar också att man kan ta hjälp gemensamt av en advokat som medlar.

En överenskommelse kräver ofta ett givande och tagande. Det kräver dialog och kompromiss. Om man levt tillsammans och tidigare respekterat varandra borde man göra sig den tjänsten att, iallafall initialt, försöka hitta en samförståndslösning. Då kan man kontakta en advokat eller annan rådgivare, t.ex. bankjurist, gemensamt.

Jag har inget exakt svar på varför tvisterna ökar men det är en oroande utveckling. Jag är övertygad om att större kunskap skulle innebära färre tvister.  Det är därför så viktigt att våga ställa sig frågan hur en skilsmässa eller separation skulle drabba just dig och att, om det händer, överväga att ta gemensam hjälp. Precis som de som kommer till skilsmässohotellet gör.

Mia Edwall Insulander
Advokat

Par står mittemot varandra

Snälla mamma och pappa, sluta bråka!

Många klienter jag möter vill veta hur stora chanserna/riskerna är i just deras fall att ”vinna” eller ”förlora”. I familjerättsliga mål om vårdnad, boende och umgänge är det svårt för mig att prata i termer om att ”vinna” eller ”förlora”, även om jag har full förståelse för att det är så många tänker. För mitt emellan två tvistande föräldrar finns det ett eller flera barn som har rätt till sina båda föräldrar.

Föräldrar separerar av en eller flera anledningar vilka kan påverka hur föräldrarna ser på barnets relation till respektive förälder. Ibland leder separationen till infekterade vårdnadstvister som kan bli både utdragna och smärtsamma för alla inblandade – inte minst barnet. Därför är det är viktigt att i det här sammanhanget skilja på de två olika relationerna man har som separerade föräldrar. Medan den ena relationen har avslutats – så består föräldrarelationen livet ut.

Utöver mitt arbete som ombud i vårdnadstvister arbetar jag också som medlare.  I medlarrollen samtalar jag ibland direkt med barnet som tvisten rör. Jag brukar fråga dem vad de vill att jag ska förmedla till mamma och pappa. Samtliga barn har svarat att jag ska säga till mamma och pappa att sluta bråka. Just det svaret är så oerhört talande i den här typen av tvister. För barnet handlar det inte så många gånger om vilken dag eller klockslag man ska till den ena eller andra föräldern. För de allra flesta barn är det viktigare att ha två föräldrar som tillsammans har kommit överens om hur det ska vara, det blir en trygghet för barnet – som därmed undslipper den lojalitetskonflikt som så lätt annars uppstår.

Mitt råd till parter jag har i medling är att försöka att jobba på att lägga den egna (avslutade) relationen åt sidan och istället fokusera på föräldrarelationen. Hur vill föräldrarna att barnets relation till dem ska se ut? Jag tror att det krävs att föräldrarna i största möjligaste mån släpper taget om sin egna inbördes relation som tidigare sambos/makar innan de på riktigt kan verka för att föräldrarelationen ska fungera. Åtminstone krävs att man i sin föräldrarelation aktivt arbetar med att separera de två relationerna. Detta kan ta tid och det är inte enkelt – men väl värt ett försök och en ansträngning för barnet som står i mitten och inte önskar annat än att bråket upphör.

Isabella Kim
Advokat

Fåtölj och orkide

God jul och ett gott nytt 2016 önskar Insulander Lindh Advokatbyrå!

Advokatbyrån har denna jul skänkt en gåva till BRIS.

Denna jul har Insulander Lindh Advokatbyrå skänkt en gåva till BRIS. Vi vill på det sättet understryka hur viktigt det är att kämpa för barns rättigheter och stödja dem. Barnets bästa ska alltid komma främst.

GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR 2016

önskar vi på Insulander Lindh Advokatbyrå