År 2006 genomfördes de senaste större ändringarna i föräldrabalken ang. vårdnad om barn. Då bestämdes bl.a. att domstolen kan besluta om medling mellan föräldrarna i vårdnadsmål. Syftet är att fler föräldrar ska hitta en egen överenskommelse med hjälp av medlingen.

Syftet är gott – man vill hjälpa föräldrar att hitta en samförståndslösning och undvika fortsatt process i domstol. Hur har då medlingen fungerat i praktiken?

Enligt min mening fungerar det dåligt. Vem som helst kan meddela sitt intresse till domstolen att arbeta som medlare. Det finns inga uttalade krav eller riktlinjer för vem som får vara medlare. Det innebär att kompetensen och kunskapen hos medlarna varierar oerhört. Det finns heller inga gemensamma riktlinjer för hur medlingen ska gå till. Vissa medlare träffar aldrig föräldrarna gemensamt medan andra alltid vill träffa dem tillsammans. Vissa medlare vill alltid träffa barnen medan andra har som princip att aldrig träffa barnen. Som ombud är det i stort sett omöjligt att förklara hur medlingen kommer att gå till. Det beror helt på vem som medlar.

Medlingen ska ske på fyra veckor och när medlingen är klar ska medlaren rapportera till tingsrätten om medlingen lyckats eller ej. Utformningen av rapporterna varierar. Vissa medlare lämnar t.o.m. en egen bedömning i vårdnads-boende eller umgängesfrågan, trots att det inte ligger inom deras uppdrag.

Under de snart åtta år som medlingsinstitutet har funnits i vårdnadsmål har kvaliteten, enligt min mening, inte förbättrats. Jag anser att båda föräldrarna måste kunna lita på att medlingen sker helt opartiskt. Det betyder att medlaren inte ska ha egna åsikter eller försöka påverka någon förälder i endera riktningen. Så är det inte alltid idag. Det betyder också att medlaren inte får lämna sin egen bedömning till tingsrätten när medlingen är klar. Medlaren bör inte heller kallas som vittne till fördel för den ena parten, så sker idag.

Om medling ska finnas kvar måste det ställas krav på enhetliga riktlinjer samt att medlarna genomgått viss utbildning i syfte att behärska medlingstekniken. Som det fungerar idag kan det inte fortgå. Det är inte möjligt för mig som ombud att föreslå och förespråka medling vilket är olyckligt med tanke på dess lovvärda syfte.

Mia Edwall Insulander
Advokat

Det blir allt vanligare med internationella familjesammansättningar. Om relationen avslutas uppkommer ofta frågor om underhåll till barn och f d maka.

Det blir allt vanligare med internationella familjesammansättningar. Man träffar någon från ett annat land som man sammanlever eller gifter sig och får barn med. Det är också vanligt att par med samma nationella bakgrund flyttar utomlands längre eller kortare perioder pga arbete. Om dessa relationer avslutas är det inte ovanligt att en av parterna bestämmer sig för att flytta tillbaka till sitt ursprungsland, med eller utan eventuella barn. I dessa fall uppkommer frågor om underhåll till barn och ofta även till en f d maka.

Tidigare reglerades frågor om vilket lands lag som ska tillämpas för att beräkna underhåll till barn och f d maka nationellt för varje land, genom s k internationell privaträttslig lagstiftning. I Sverige reglerades frågorna enligt lagen 1904:26 s 1 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyndarskap. Avseende frågor om underhåll reglerades i lagen dock bara vad som skulle gälla för underhåll av barn. I lagen angavs att om barnet vistas i riket skulle underhållsfrågor alltid prövas enligt svensk lag.

Vad som skulle gälla avseende underhåll till f d maka var inte särskilt reglerat och inte heller vad som skulle gälla om man flyttade efter att ett underhållsförfarande hade inletts.

Inom EU pågår ständigt ett arbete med att harmonisera lagstiftningen. Sedan den 8.6.2011 gäller EUs underhållsförordning (Rådets förordning (EG) nr 4/2009 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet) och 2007 års Haagprotokoll om tillämplig lag avseende underhållsskyldighet. Dessa bestämmer vilket lands lag som ska tillämpas i frågor som gäller underhåll till barn och f d maka eller make. EUs underhållsförordning har införlivats i svensk rätt genom lag (2011:603) med kompletterande bestämmelser till EU:s underhållsförordning, numera uppdaterad genom lag (2012:451) som även inbegriper 2007 års Haagkonvention om underhållsskyldighet.

Enligt Haagprotokollet är huvudregeln att underhållsskyldigheten ska regleras av lagen i det land där den underhållsberättigade har sitt hemvist. Man anses som huvudregel ha sin hemvist där man är stadigvarande bosatt, dvs där man bor, går i skola eller arbetar. Avgörande för när man förvärvar hemvist i ett nytt land är avsikten att bosätta sig permanent i det nya landet.

Flyttar den underhållsberättigade under tiden ett underhållsförfarande pågår, ska lagen i det nya hemvistlandet tillämpas från tidpunkten när ändringen inträffar.

Anledningen till att man ansett att underhållet ska bestämmas enligt lagen i det land där man har hemvist är att underhållet bör återspegla värderingar, levnadsförhållanden och sociala förmåner i det land där den underhållsberättigade faktiskt är bosatt.

För förhållanden som involverar länder utanför EU gäller fortfarande äldre konventioner och den nationella privaträttsliga lagstiftningen. Se t ex Konventionen av den 20 juni 1956 om indrivning av underhållsbidrag i utlandet (New York-konventionen).

Alexandra Lyckman
Advokat

Vecka 39 släpper BRIS (barnens rätt i samhället) en rapport som heter “Lyssna på mig”. Den visar att barn i separation inte känner sig sedda eller lyssnade på. Rapporten visar att många barn med föräldrar som skiljer sig behöver mer stöd och uppmärksamhet från vuxna än de vanligtvis får.

Vår advokatbyrå har inlett ett samarbete med BRISTA (barns rätt i separation och tvist). BRISTA är en ideell förening som jobbar för att ge barn och ungdomar stöd och information före, under och efter föräldrars separation.

BRISTA har startat en hemsida www.brista.se som är till för att barn och ungdomar ska kunna söka och skaffa sig egen information när deras föräldrar skiljer sig/separerar. På hemsidan finns en flik “fråga juristen” där vi på vår advokatbyrå svarar på frågor som barn har skickat in.

Vår förhoppning är att vi, genom att svara på frågor, i viss mån kan hjälpa barn och ungdomar till tydlig information om deras möjligheter och rättigheter. Genom att ta del av deras frågor får vi också en unik inblick i hur barnen upplever sin situation – en inblick vi förhoppningsvis kan använda oss av i vårt arbete med att företräda klienter.

Mål om vårdnad, barns boende och umgänge ska alltid avgöras utifrån barnets bästa. Det är dock inte alltid lätt att avgöra barnets bästa i det individuella fallet. Ofta finns det en risk att det handlar mer om föräldrakonflikten än barnets perspektiv. Jag tycker att det ska bli mycket spännande att genom BRISTA ta del av barnens egna funderingar och frågor.

Mia Edwall Insulander
Advokat

Tänk om det vore så att alla familjer hela tiden lever i harmoni och inga konflikter uppstår. Att när ens föräldrar gått bort fördelas arvet i sämja mellan barnen och att allt sker rättvist och utan bråk. I en sådan värld skulle knappt vi jurister behövas och för den delen inte heller en hel del andra yrkesgrupper.

Nu är ju verkligheten inte sådan utan konflikter tillhör en del av vår vardag. En situation som är vanlig är att en omgift make som ärvt sin avlidna maka med fri förfoganderätt vill skydda sin nya maka ekonomiskt på bekostnad av sina barns arvsrätt.

I vissa fall verkar en omgift make vilja premiera den nya makan mer än sina barn varför det varit vanligt att teckna en kapitalförsäkring med den nya makan som förmånstagare. Enligt de regler som gäller ska i normalfallet inte en försäkring med förmånstagarförordnande ingå i kvarlåtenskapen varför man på detta sätt kunnat minska barnens arv väsentligt.

Självklart har detta förfarande lett till konflikter mellan arvingarna. I en nyligen förkunnad dom meddelad av Högsta Domstolen den 10 juli 2013 har ovan beskriven situation prövats.

Situationen var sådan att Bengt och Annalisa var gifta och hade två gemensamma barn. Annalisa gick bort och Bengt ärvde henne med fri förfoganderätt före de gemensamma barnen, allt enligt gällande lag. Några år senare gifte Bengt om sig. När han sedermera avled visade det sig att han tecknat en kapitalförsäkring med nya makan som förmånstagare. Barnen ansåg att fadern genom kapitalförsäkringen väsentligt minskat sin egendom varför den borde ingå i kvarlåtenskapen vid beräkning av barnens mors- respektive farsarv. I målet var det ostridigt att försäkringen orsakade en minskning av egendomen med 18 %.

Högsta domstolen gick, till skillnad från tings- och hovrätten, på nya makans linje och ansåg inte att en minskning med 18 % av kvarlåtenskapen var en så väsentlig minskning att den skulle ingå i kvarlåtenskapen. Däremot fastslår Högsta Domstolen att en väsentlig minskning normalt får anses ligga på den nivå att egendomen har minskat med i vart fall en fjärdedel.

Av detta avgörande kan man således dras slutsatsen att kapitalförsäkring fortfarande kan vara ett sätt att gynna en ny maka/make före bröstarvingarna men att möjligheten är begränsad.

Märk dock att det är ovan beskrivna situation som Högsta Domstolen tagit ställning till. Det finns snarlika situationer där de skulle kunna komma till en annan bedömning varför man bör tänka efter fler än en gång innan en kapitalförsäkring i detta syfte tecknas.

Joakim Lyckman
Advokat