@insulanderlindh
Förslaget innebär att ett nytt brott, psykiskt våld, ska införas i brottsbalken. Brottet skulle omfatta upprepat utsättande av förolämpningar, otillbörliga hot, otillbörligt tvång eller otillbörlig övervakning, om kränkningarna sammantagna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. Straffet föreslås bli fängelse i högst fyra år. Vidare föreslås att brottet psykiskt våld ska kunna ingå som ett led i barnfridsbrott, grov fridskränkning, grov kvinnofridskränkning, olaga förföljelse och hedersförtryck. Även brottet förolämpning föreslås kunna ingå i samma sammanhang. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2026.
Psykiskt våld saknar en enhetlig definition i svensk rätt, varför begreppet kan ha olika innebörd och omfattas av ett stort antal typer av handlingar. I Socialstyrelsens handbok om våld i nära relationer framhålls att psykiskt våld kan ta sig uttryck genom hot, tvång, trakasserier, förlöjliganden, social isolering, digital övervakning samt ekonomiskt och materiellt kontrollbeteende. Brottsförebyggande rådet (Brå) lyfter liknande handlingar och inkluderar även kränkningar, stalkning och olika former av kontrollerande beteenden som inte sällan förekommer i nära relationer. Den socialt orienterade forskningen beskriver psykiskt våld som ett mönster av dominans där icke-fysiska handlingar successivt bryter ned den utsattas självkänsla och begränsar personens handlingsutrymme. Sammantaget framträder en tydlig bild där psykiskt våld består av upprepade, manipulerande och nedbrytande beteenden som syftar till att styra, skrämma eller förminska en annan person.
De remissyttranden som inkom efter utkastet till lagrådsremissen visar både stöd och kritik. Flera instanser tillstyrker förslaget, däribland Brottsoffermyndigheten och Barnombudsmannen, som framhåller att en tydligare straffrättslig reglering kan ge viktiga signaler om samhällets syn på psykiskt våld och att kriminaliseringen kan stärka barns och utsattas rättsliga skydd. Advokatsamfundet avstyrker bestämt förslaget och menar att det saknas behov av ny kriminalisering eftersom befintliga straffbestämmelser redan täcker de mest klandervärda handlingarna. Samfundet lyfter betydande risker för rättsosäkerhet, otydliga rekvisit och svårigheter i bevisningen, liksom risken för att bestämmelsen kan missbrukas i relationskonflikter. Även Åklagarmyndigheten avstyrker införandet av en ny straffbestämmelse och framhåller att gällande rätt i huvudsak ger tillräckligt skydd. Myndigheten ser visserligen ett behov av att stärka skyddet mot kontrollerande beteende, men menar att detta skulle kunna åstadkommas genom att utvidga ofredandebestämmelsen, exempelvis genom att inkludera otillbörlig övervakning. Åklagarmyndigheten pekar också på betydande bevissvårigheter, oklara gränsdragningar gentemot andra brott och en oproportionerlig straffskala. Brå tillstyrker visserligen förslaget, men gör det med tydlig tvekan. Myndigheten hänvisar till erfarenheterna från Danmark, där kriminaliseringen av psykiskt våld hittills lett till ytterst få fällande domar som huvudbrott. Detta riskerar, enligt Brå, att skapa frustration hos brottsoffer och undergräva lagens legitimitet, även om kriminaliseringen på sikt kan ha en normerande effekt.
Sammanfattningsvis visar remissvaren att frågan är komplex. Behovet av skydd för barn, utsatta grupper och personer i beroendeställning är stort, men införandet av en ny straffbestämmelse ställer höga krav på tydlighet i lagtext och rättstillämpning. För att bestämmelsen ska fungera i praktiken krävs dessutom resurser och rutiner för dokumentation, utredning och bevisföring. Eftersom förslaget fortfarande bereds återstår det att se hur Lagrådet bedömer utformningen.
Det blir spännande att följa utvecklingen och se om den föreslagna bestämmelsen om psykiskt våld träder i kraft, och hur den i så fall kan komma att påverka svensk rättspraxis.