Barnkonventionen fyller 25 år!

I grova drag att inga beslut får fattas utan beaktande av barnperspektivet.

Konventionen innehåller bestämmelser om att barn inte får diskrimineras, att barnets bästa alltid ska vara styrande, att barn har rätt till liv, utveckling, identitet, namn och medborgarskap och att barn alltid har rätt att få veta vem deras föräldrar är och vara tillsammans med sina föräldrar i den mån det är möjligt. Vidare innehåller konventionen bestämmelser om att en förälder inte får flytta till ett annat land med barnet utan samtycke från den andra föräldern och att barn har rätt att komma till tals. Barn- och äldreminister Maria Larsson har uttalat att vi har en skyldighet att införliva konventionens bestämmelser ”i vårt sätt att tänka, i vårt sätt att arbeta och i vårt sätt att möta barnen”.

I praktiken är den uttryckliga tillämpningen av Barnkonventionen tyvärr sval. En del kritiker menar att konventionen inte behövs eftersom svensk lag redan ger barn de rättigheter och det skydd som de behöver. Denna inställning kan bero på avsaknad av kunskap om hur folkrättsliga konventioner skall och kan tillämpas i svenska rättsprocesser.

Den 27 december 2013 beslutade Högsta domstolen att en barnfamilj fick bo kvar i sitt hus och slapp bli vräkta trots stora skulder (Ö 2656-13). I den intresseavvägning som gjordes tog Högsta domstolen hänsyn till den olägenheten som en vräkning skulle innebära för familjens barn, med hänvisning till Barnkonventionen. Fallet visar att det är fullt möjligt att tillämpa Barnkonventionen i praktiken. Men uppmärksamheten kring fallet visar på att Barnkonventionen tillämpas alltför sällan, trots att det nu gått 25 år sedan vi åtog oss denna viktiga uppgift.

Kajsa Laxhammar