Ett halvt ark papper eller ett saknat originaltestamente?

Att väcka en klandertalan och yrka att ett testamente ska förklaras ogiltigt, för att det inte har upprättats i laga form, är en förhållandevis enkel process, i vart fall om det går att bevisa att formkraven inte har iakttagits.

Ett ordinärt testamente måste för att bli giltigt upprättas skriftligen med två vittnen, som är samtidigt närvarande. Vittnena behöver inte känna till innehållet i testamentet, men väl att de bevittnar en namnunderskrift på en testamentarisk handling. Testamentsvittnena behöver faktiskt inte heller se på när testator undertecknar testamentet, men i så fall måste testator inför de båda testamentsvittnena vidkännas sin befintliga namnunderskrift på handlingen. De två vittnena bevittnar sedan underskriften, och i den stunden ska det naturligtvis också finnas ett skrivet förordnande i själva handlingen. Denna text kan inte läggas till i efterhand. Testator bör med andra ord försäkra testamentsvittnena om att det finns en text med ett förordnande på själva handlingen, även om hen inte vill dela med sig av innehållet. I ett fall från verkligheten, hände det att det ena testamentsvittnet senare gjorde gällande att det under den skymmande lappen gapat tomt, vilket testator skulle ha avslöjat när det andra vittnet lämnat rummet. Detta ledde till en oviss situation som borde kunnat undvikas.

Och vad händer om den vikta A4:an placeras så illa att inte bara själva texten med förordnandet skyms, utan även testators namnunderskrift? Saken har prövats i domstol, och i det enskilda fallet, fann domstolen att testator inte hade vidkänts sin namnunderskrift i vittnenas närvaro, och testamentet förklarades ogiltigt.

En arvinge som vill göra gällande att testamente är ogiltigt enligt reglerna i 13 kap ärvdabalken, måste väcka en så kallad klandertalan inom sex månader efter det att denna erhållit del av testamentet. Delgivning sker genom ”överlämnade av testamenteshandlingen i bestyrkt avskrift.”

Och vad betyder egentligen det? En ”avskrift” utgörs i dag så gott som alltid av ett kopierat original, snarare än att någon skrivit av ett original för hand eller på datorn för att skapa en avskrift. Därefter ska ett intygande ske, att avskriften (kopian) överensstämmer med originalet, genom bestyrkning.

I den inte helt ovanliga situationen att testamentet bara påträffas i kopia, medan originalet inte kan hittas, infinner sig frågan om det ändå kan göras gällande. Kan man då delge arvingen kopian, på ett sådant sätt att klanderfristen börjar löpa? Det här är en inte helt enkel situation, som man bör se upp med. Huvudregeln anger att ett testamente som bara återfinns i kopia, presumeras vara återkallat, och bevisbördan för att det alltjämt ska vara gällande, och skyldigheten att agera, hamnar på den som vill åberopa kopian. Prövningen blir då en fråga om testamentet får anses ha återkallats, eller om kopian ska anses vara ett giltigt uttryck för testators yttersta vilja. Den som ändå blir delgiven en kopia av ett testamente där originalet saknas, särskilt i de fall där kopian är vidimerad, bör dock enligt min mening vara uppmärksam och söka juridisk rådgivning. Enligt kommentaren till ärvdabalken, anges att delgivningen då ”huvudskriften saknas måste anpassas därefter”. Med detta menas att det klart ska framgå att originalet förkommit och att översändandet av kopian sker i delgivningssyfte.

I den nya delgivningslagen, har kraven på bestyrkande av kopior avskaffats och i förarbetena har angetts att tiden får anses mogen att skapa förutsättningar för att i vissa fall kunna delge handlingar på annan elektronisk väg, t.ex. med e-post. Kravet i ärvdabalken på bestyrkt kopia får dock nog anses vara en särreglering som alltjämt gäller. Men i ärvdabalken finns inga föreskrifter om hur delgivning ska ske för att klanderfristen i samma balk ska börja gälla. Om det klart framgår att testamentstagarens syfte med översändandet är att delge testamentet kan arvingen anses ha fått del av testamentet på ett sådant sätt att klanderfristen börjar löpa (jfr NJA 2014 s 996). Om arvingen i ett sådant fall vill göra gällande att testamentet inte är upprättat på ett formellt riktigt sätt, bör denna invändning för säkerhetsskull göras i en talan om klander, inom den tidsperiod som lagen anger, det vill säga sex månader från delgivning. Den som väljer att förhålla sig passiv, tryggt förvissad om att originalet (ännu) inte påträffats, kan riskera att förlora möjligheten till att göra de invändningar som måste göras inom klanderfristen, såsom invändningar om formella fel vid upprättandet.

Det råder delvis delade meningar om advokater förutom att medverka och ge råd så att testamenten formuleras på ett så bra sätt som möjligt, även ska se till att testamentet undertecknas och bevittnas på ett korrekt sätt, t.ex. med biträde av den byrå som tagit fram handlingen. Enligt min mening bör det ingå att i möjligaste tillse att testamentet även undertecknas och bevittnas på ett sådant sätt att testamentet håller för en senare rättslig prövning. Likaså att ge råd om hur testamentet (och eventuella kopior) lämpligen förvaras. Slutligen:  Testamenten ska betraktas som något av en färskvara, och bör följaktligen ses över regelbundet för att fylla sin rätta funktion.

Sanna Jonsson
Advokat