Vårdnadstvist i internationella familje-konstellationer

De internationella aspekterna av familjelivet kan se ut på många olika sätt. Två personer från olika länder med olika medborgarskap kan träffas i ett tredje land där de sammanlever eller gifter sig och får barn tillsammans. Det kan också vara så att personer med samma nationella bakgrund och medborgarskap får barn och därefter flyttar utomlands längre eller kortare perioder.

Precis som i alla familjer förekommer även i internationella familjer separationer. I dessa fall kan en separation innebära att familjen åtskiljs av landgränser då en förälder t.ex. kan välja att flytta tillbaka till sitt ursprungsland, med eller utan sina barn. Om en tvist avseende barnen uppstår mellan föräldrarna aktualiseras ett antal frågor som inte blir aktuella i familjer som saknar gränsöverskridande inslag. Ett exempel på en sådan fråga är vilket lands domstol som är behörig att pröva tvisten.

Regler för vilket lands domstol som är behörig att pröva en tvist om föräldraansvar, som bl.a. omfattar vårdnadstvister, har ställts upp inom ramen för EU-samarbetet i Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, den s.k. Bryssel IIa-förordningen. Det är denna förordning svenska domstolar som huvudregel tillämpar för att avgöra sin behörighet. För det fall barnet i fråga inte har hemvist i en EU-medlemsstat tillämpas enligt Bryssel IIa-förordningens artikel 61 istället Haagkonventionen av den 19 oktober 1996 om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn, den s.k. 1996 års Haagkonvention.

I Bryssel IIa-förordningen anges att behörighetsreglerna är utformade med hänsyn till barnets bästa. Det är alltså inte bara i själva sakprövningen av den tvistiga frågan som principen om barnets bästa blir viktig. Även då det är fråga om vilket lands domstol som är behörig att pröva tvisten kan principen ha en avgörande betydelse för barnet. Behörighetsreglerna är komplexa och kan därför inte behandlas mer ingående här. Nedan ges dock en kortare sammanfattning av behörighetsreglerna.

Som huvudregel ska behörigheten tillkomma domstolarna i det land där barnet har hemvist. Var ett barn bedöms ha hemvist avgörs utifrån ett flertal olika faktorer som utvecklats i EU-domstolens praxis. Det som tas hänsyn till är exempelvis huruvida barnets fysiska närvaro i en medlemsstat är tillfällig eller sporadisk samt huruvida barnet i viss utsträckning är integrerat i socialt hänseende och i familjehänseende (artikel 8 Bryssel IIa-förordningen, EU-domstolens avgörande i bl.a. mål C-523/07). Denna exemplifiering är emellertid inte uttömmande.

Undantag från huvudregeln är vissa fall då barnets hemvist ändras och den tidigare hemviststaten ska behålla sin behörighet under viss tid och under vissa förutsättningar (artikel 9).

Det finns också en särskild behörighetsregel vid fall av bortförande av barn. Denna innebär att vid fall av olovligt bortförande eller kvarhållande av ett barn ska domstolarna i den medlemsstat där barnet hade hemvist omedelbart före det olovliga bortförandet eller kvarhållandet behålla sin behörighet. Behörigheten tillkommer domstolarna i den nya medlemsstaten endast om vissa angivna förutsättningar är uppfyllda (artikel 10).

Det finns också en undantagsregel som avser de begränsade möjligheter som finns att avtala om domstols behörighet. Det handlar om att den domstol som är behörig i fråga om äktenskapsskillnad, hemskillnad, annullering av äktenskap eller andra förfaranden, i samband med detta också kan vara behörig i fråga om föräldraansvar. Det krävs då att vissa förutsättningar är uppfyllda t.ex. att parterna/föräldrarna är överens om behörigheten och att behörigheten är till barnets bästa (artikel 12).

Om barnets hemvist inte kan fastställas och behörighet inte kan bestämmas med hjälp av artikel 12 ska behörighet tillkomma domstolarna i den medlemsstat där barnet befinner sig (artikel 13).

Med hänsyn till barnets bästa finns också en möjlighet för den behöriga domstolen att i undantagsfall och på vissa villkor överföra målet till en domstol i en annan medlemsstat om denna är bättre lämpad att pröva målet (artikel 15).

Bryssel IIa- förordningen innehåller en komplex uppsättning regler med begrepp öppna för tolkning för att avgöra en domstols behörighet. Vad innebär exempelvis barnets bästa i detta sammanhang och hur avgörs ett barns hemvist? Det är inte helt klart och hur begreppen ska tolkas utvecklas i praxis.

Sammanfattningsvis kan sägas att det inte är helt självklart var en vårdnadstvist i internationella familjekonstellationer ska prövas. Det finns inte heller samma möjlighet i en vårdnadstvist att avtala om framtida behörighet för ett visst lands domstolar som det gör i andra internationella frågor. Reglerna på området är utformade med hänsyn till barnets bästa men reglerna är komplexa och lämnar utrymme för tolkning. Det kan därför vara bra att vara medveten om behörighetsreglerna när du flyttar eller får barn och bosätter dig i ett annat land.