Har en boutredningsman möjlighet att under ärendets gång ta ställning i vissa delfrågor

Först lite bakgrund:

Ett uppdrag som boutredningsman är oftast ett förordnande från domstol där en advokat eller en jurist, på ansökan från någon av dödsbodelägarna, förordnas till att företräda dödsboet.

Normalt sett anses dödsboförvaltning i första hand vara en gemensam angelägenhet för dödsbodelägarna men om en dödsbodelägare begär det ska dock rätten förordna att egendomen i dödsboet ska avträdas till förvaltning av en boutredningsman och utse en sådan.

En boutredningsman har rätt att utföra alla uppgifter som är behövliga för boets utredning och företräder dödsboet mot tredje man. En boutredningsman ska opartiskt utreda, förvalta och förbereda boet för arvskifte. Uppdraget ska utföras på ett effektivt och ekonomiskt sett med inriktning på en snabb avveckling av boet med hänsyn tagen till såväl dödsbodelägares, borgenärers och andra rättsägares intressen. Om boutredningsmannens uppdrag avser ett dödsbo som föranleder bodelning eller efterarv är han eller hon utan särskilt förordnande även bodelningsförrättare.

Det är snarare regel än undantag att det finns olika uppfattningar bland dödsbodelägarna om hur egendomen ska förvaltas, värderas och fördelas. Således är uppdraget att avveckla ett dödsbo en uppgift som måste anpassas till omständigheterna och boutredningsmannen har därför ett betydande utrymme att självständigt bestämma om utredningen och förvaltningen av boet så länge förfarandet är förenligt med uppdragets övergripande syfte.

Frågor som är av betydelse för bodelning och arvskifte kan uppkomma under alla stadier av förvaltningen. Om dödsbodelägarna under processens gång inte kan enas i en samförståndslösning avgör oftast boutredningsmannen samtliga tvistiga frågor i ett beslut som sedan en missnöjd dödsbodelägare kan klandra och få prövad i domstol.

Vissa frågor kan dock ha sådan betydelse för den fortsatta utredningen och förvaltningen av boet att det är nödvändigt eller till och med lämpligt att boutredningsmannen tar ställning redan under pågående boutredning. I dessa fall måste boutredningsmannen göra en helhetsbedömning och väga behovet av ett ställningstagande mot risken för att uppfattas som partisk eller att motsättningarna mellan dödsbodelägarna ökar.

När det gäller entledigande av en boutredningsman ska denne entledigas om han eller hon inte är lämplig för uppdraget, har agerat vårdslöst eller agerar uppenbart partiskt.

Dock ska inte enbart den omständigheten att boutredningsmannen har tagit ställning i en fråga som har betydelse för kommande skifte, och som är till nackdel för en eller flera dödsbodelägare, i sig medföra att han eller hon är olämplig för uppdraget.

Högsta Domstolens bedömning i detta fall

Högsta Domstolen fastslår att boutredningsmannen tagit ställning i en tvistig fråga som har betydelse för fördelningen av dödsboets tillgångar. De anför vidare att inget annat framkommit än att sakliga skäl har lagts till grund för ställningstagandet och hen har givit dödsbodelägarna möjlighet att lämna synpunkter på bedömningen. Enligt Högsta Domstolen har det inte framkommit att hen genom ställningstagandet eller i samband med det skulle ha agerat på ett sätt som medför att hens lämplighet för uppdraget kan ifrågasättas. Det finns inte stöd för att hen – med ett objektivt betraktelsesätt – skulle ha agerat partiskt till förmån för någon av dödsbodelägarna. Inte heller det som i övrigt anförts ger enligt Högsta Domstolen anledning att ifrågasätta hens lämplighet varför yrkandet om entledigande av boutredningsmannen avslås.

Reflektion

Högsta Domstolens avgörande innebär att man som boutredningsman har möjlighet att agera något mer auktoritärt och självsvåldigt så länge som man är noga med att bibehålla sin opartiskhet. Detta kan verka vara ett litet steg men Högsta Domstolens beslut kan ha stor praktisk betydelse när det gäller att föra dessa dödsboärenden framåt mot avslut.

Joakim Lyckman