Förenklad och billigare bodelningsprocess

När klienter kommer till oss har de ofta en förhoppning om en snabb bodelning. Men bodelningar tar tid, ibland flera år. Anledningen är att parterna är oense om olika frågor. Vanligt är att man har olika syn på vilka tillgångar som ska ingå i bodelningen, hur dessa tillgångar ska värderas och vad som ska hända med den gemensamma bostaden och det som kallas för bohaget, dvs möbler och saker som finns i hemmet. Att upprätta ett bodelningsavtal när man är överens tar inte så lång tid.  Det som tar tid är diskussionerna om det man tvistar om. Finns det tillgångar i utlandet eller misstankar om att en part gömmer undan tillgångar, tar det ofta lång tid att få underlag och värderingar för dessa.

Kan parterna inte komma överens, behöver man ansöka om en bodelningsförrättare. Det är tingsrätten som utser en lämplig advokat som i slutändan kan besluta hur bodelningen ska göras genom ett så kallat tvångsskiftesbeslut.

När ska man ansöka om en bodelningsförrättare?

Det är bra att fundera i vilket skede av processen man bör ansöka om en bodelningsförrättare.

Det finns makar och sambor som separerar och löser alla frågor kring bodelningen på egen hand och i samförstånd. Då kan bodelningen göras snabbt och utan några särkilda kostnader och man kan göra bodelningen utan inblandning av jurister och domstol. Det är det absolut snabbaste och billigaste sättet att separera.

Sedan finns det makar och sambor som behöver hjälp av juridiska ombud för att få till en bodelning. Man kanske inte vet hur man ska gå till väga, vilka rättigheter och skyldigheter man har i bodelningen, men klarar av bodelningen med hjälp från kunniga jurister.

Men kommer man inte överens trots biträde från juridiska ombud, måsta man vända sig till domstolen för att få en bodelningsförrättare förordnad. Bodelningsförrättaren har som uppgift att om möjligt försöka få parterna att komma överens om bodelningen, men kan också genomtvinga en bodelning där en överenskommelse inte är möjlig.

Det händer att en av makarna är målmedveten och strävar efter att komma till ett avslut i bodelningsprocessen, men den andra maken förhalar och försvårar. Känner man på sig att detta kan hända är mitt råd att ansöka om en bodelningsförrättare tidigt i processen.

Vad kan parterna göra för att spara tid och kostnader?

Kommer man väl förberedd till sitt juridiska ombud eller bodelningsförrättaren, har tagit reda på när brytdagen är och listat upp sina tillgångar och skulder per detta datum, så har man kommit en bra bit på väg. Då kan man stämma av vad man är oense om och koncentrera sig på dessa frågor. Även om man inte är överens om vad en tillgång, t ex bostaden är värd, kan man kanske enas om hur man ska värdera den och gemensamt utse en värderingsman.

Ibland är man oense om saker som har ett lågt ekonomiskt värde. Det blir då dyrare med processen, att betala sitt ombud och bodelningsförrättaren för att lösa den frågan, än värdet på föremålet man tvistar om. Ett tips är att välja sina strider och fundera över vilka eftergifter man kan göra för att nå en överenskommelse.

Kan man inte komma överens och behöver anlita ett eget ombud och en bodelningsförrättare, är det i regel tre advokater som är inblandade för att lösa bodelningsfrågorna. Tre advokater som kostar pengar och behöver tid för att skriva inlagor, upprätta beslut, hitta tider för att mötas i sammanträden och lägga ner tid gällande bodelningsbeslutet. Ju färre frågor att tvista om desto mindre tid och pengar går åt.

Hur kan bodelningsförrättaren skynda på processen?

När jag får uppdrag som bodelningsförrättare är jag mån om att handläggningen hela tiden och målmedvetet drivs framåt. Jag har en plan för hur bodelningsprocessen ska gå till.

En bodelningsprocess hos bodelningsförrättaren behöver inte ta mer än 5 steg:

1. redovisa tillgångar och skulder per brytdagen
2. klargöra vad som är tvistigt
3. utforska möjligheten att nå en överenskommelse
4. lämna in sina slutliga ståndpunkter
5. bodelningsbeslut

Problematiskt är det när det inte finns möjlighet att betala arvodet till bodelningsförrättaren för att den av makarna som har krav i bodelningen inte förfogar över pengar och den maken som har tillgångarna inte är intresserad av att få bodelningen klar. Här skulle vi som är bodelningsförrättare behöva lagstöd för att motverka medvetna förhalningstaktiker. Det finns idag en möjlighet för en make som inte har råd att betala bodelningsförrättaren att få 5 timmars rättshjälparvode från domstolen beviljat. Rättshjälpsarvodet är vanligtvis mycket lägre än bodelningsförrättarens arvode och timmarna räcker inte för att göra en bodelning om makarna inte är överens. Så den hjälpen är i regel ingen hjälp. Hjälp skulle det vara om arvodet kan säkras genom rätthjälp eller rättsskydd under bodelningen och regleras när bodelningen är genomförd. Jag ansluter mig till debattartikelförfattarnas förslag:

”Vi vill se en bortre tidsgräns över hur lång tid en bodelningsprocess får ta, införa rätten att ta del av rättshjälp och höja grundnivån för att kunna genomföra en bodelning, samt att vite ska utgå om någon part förhalar processen.” https://www.dn.se/debatt/det-ar-for-krangligt-och-dyrt-att-ta-ut-skilsmassa/

Det finns resurser att bekosta, förskottera och säkra arvoden för brottmålsadvokater. Samma resurser bör möjliggöras för bodelningsförrättare som har som uppdrag att tillhandahålla en effektiv och rättssäker process för att genomföra en bodelning. Att tvingas kvar i en påfrestande separations- och bodelningsprocess under ibland flera år känns varken modernt eller rättvist, varken för personerna som separerar eller de barn som har föräldrar i en sådan tvist.

Alexandra Lyckman